Inför Roma - Arsenal: Olidlig väntan
Bara timmar kvar till kvällens match. Ett skadedrabbat Roma ska försöka hålla drömmen vid liv och vända 0-1 från matchen på Emirates. Daje!
Kanske är det längtan tillbaka till Olimpico som är absurt stor, men matcher av den här kalibern får alltid minnesbilderna att cirkulera på högvarv inombords. Jag minns uppgivenheten efter Rauls 1-0 i fjol och känslan av att ”jaha, tog det slut redan nu?”. Ännu starkare minns jag hur hjärtat stannade och Mancini i slow motion (det kändes så då) rundade Casillas och gjorde 2-1 för Roma, och hur jag någon hundradel senare hade flyttat mig 7-8 stolsrader ner i Curva Sud och kramade om bekanta och obekanta i ett euforiskt rus som bara Roma kan framkalla.
Jag minns Roma-Manchester. När en av klackledarna ställde sig upp, som en dirigent framför sin orkester, innan spelarna kom in och fick hela curvan att skandera att Roma skulle ta det här. Nu blev det inte så, men jag minns när De Rossi gick framför curvan efteråt och tackade oss för stödet. Olimpico kokade trots att vi precis torskat med 2-0. Vi tackade tillbaka och sjöng att scudetton skulle bli vår i alla fall. Nu blev det inte så heller, men det är ändå ögonblick som fortfarande framkallar gåshud. Minnen som får väntan inför kvällens drabbning att kännas som en evighet.
Det har inte riktigt varit vårt år i år. Cupen är körd. Fjärdeplatsen lever fortfarande, men samtidigt hade man väntat sig att slåss lite högre upp innan säsongen drog igång. I Europa är vi dock fortfarande kvar, och så länge hoppet lever är drömmen om finalen på Olimpico också vid liv. Ikväll avgörs det om vi får fortsätta drömma.
Förutsättningarna inför matchen är knappast idealiska. De Rossi är avstängd samtidigt som Perrotta, Cassetti och Cicinho är skadade. Dessutom går flera spelare halvskadade, däribland Totti och Pizarro. Spalletti har en tuff uppgift att välja vilka som ska starta mot Arsenal ikväll. Frågan är främst hur mittfältet ska formeras. Risken finns för flera kreativa nödlösningar i startelvan och Spalletti kommer att sättas på prov ännu en gång.
Lite trevligare nyheter är att biljetterna till matchen är mer eller mindre utsålda. Bara biljetter till svindyra (och stela) Monte Mario finns kvar i luckan. Ett kokande Olimpico behövs för att kunna hålla drömmen om finalen vid liv och låt oss hoppas att de 65-70.000 som ikväll står vid spelarnas sida inte har glömt rösten hemma. ”Att stödja är en plikt för alla, att klara av det är en ära för få”, som det heter i Rom.
Bara timmar kvar.
DAJE ROMA DAJE!!!
