Det krävs en förklaring av Spalletti
Det var bättre för. Eller någonstans mittemellan. Efter den här omgångens underlag går det inte längre att blunda. Någon som väljer att fortsätta blunda är Luciano Spalletti.
DEN 4 NOVEMBER 2008 ägde den här säsongens största höjdpunkt rum. Kanske den största höjdpunkten under de senaste åren. Kanske större än till exempel vinsten mot Real Madrid och titelmatcherna mot Inter. Under den där novemberkvällen fick vi se början på något nytt. Det nya Roma. Mitt i en djup formsvacka slog Roma till med något som kan liknas med en fantasivinst. Mot självaste Chelsea. Maskinen Chelsea. Nyckeln till framgångssagan kunde inte bokstaveras. Det kunde emellertid bokstaveras med hjälp av siffror. 2008-11-04 var födelsedagen för formationen 4-3-1-2.
Det dödfödda 4-2-3-1 såg ut att gå mot en stadig död. Det var ett spelsystem som dagens ljus på grund av en slump och därav har det länge kantats av ett icke existerande grundspel. Det fungerar med hjälp av fart och hög formstatus. Utan de här två elementen är det ingenting. Verkligen ingenting. Och det har för längesedan sett sina glansdagar. Det hela verkar gå ut på ett gravt risktagande i defensiv och offensiv. En matchplan som kan gå hur som helst.
I och med vinstmatchen mot Chelsea gav en rigid Luciano Spalletti vika för sitt ego och valde att anpassa spelsystemet efter tillgängligt spelarmaterial, form och motstånd. Inte efter framrusande spelartyper som Simone Perrotta, Rodrigo Taddei och Amantino Mancini som egentligen inte längre finns kvar att tillgå. Det gav resultat. Både i dåvarande ligatabell och i nedan utförda undersökning. Julgransformationen gav ett rejält uppsving och ett nytt hopp väcktes.
:: :: ::
Undersökningen behandlar:
34 matcher i Serie A
8 matcher i Champions League
2 matcher i Coppa Italia
1 match i Italienska Supercupen
4-2-3-1
Antal matcher: 22
Antal gjorda mål: 29
Antal insläppta mål: 43
Antal poäng: 23
Antal röda kort: 7
Poäng/match: 1,04
Gjorda mål/match: 1,32
Insläppta mål/match: 1,95
4-3-1-2
Antal matcher: 22
Antal gjorda mål: 39
Antal insläppta mål: 19
Antal poäng: 48
Antal röda kort: 4
Poäng per match: 2,19
Gjorda mål per match: 1,77
Insläppta mål per match: 0,86
:: :: ::
Sedan hände någonting. Ingen vet vad som hände eller varför. Jag förstår verkligen ingenting. För ett par år sedan var 4-2-3-1 någonting nytt. Nu är det gammalt och inlånat. Hur som helst fungerar det inte. Lik förbannat har det likt ett influensavirus kommit tillbaka. Undersökningen talar sitt tydliga språk. På lika många matcher har 4-3-1-2 samlat in 48 poäng medan 4-2-3-1 lyckats skramla ihop ynka 23 poäng. Det är mer än dubbelt så många poäng per match. 4-3-1-2 har släppt in 19 mål medan vi har fått uppleva 43 bollar i röven när 4-2-3-1 stått i centrum. Varför i hela världen har Roma återgått till det klart sämre spelsystemet?
Det krävs en förklaring Luciano Spalletti. Det krävs en förklaring av en tränare som inte kan godta förändringar då tankemönstret liknas med ett taggigt hänglås. Efter matchen säger han att vi romanisti återigen kommer att bli tillfredsställda av nuvarande spelartrupp. Den stora frågan är dock om Roma återigen kommer att kunna tillfredsställa oss fans med nuvarande tränare vid rodret.
________________
* Undersökningen bortser från formationen 3-4-1-2 som enbart har använts under en match. I bortamötet mot Sampdoria (2-2).
** I utförd undersökning och text likställs 4-3-1-2 med 4-3-2-1.
