Roma-Chievo 0-0: Vi blickar framåt!
Ännu en match av denna säsong har spelats. Säsongen känns slut även om det finns matcher kvar, men den viktigaste matchen spelas i sommar.
Roma (4-3-1-2): Artur; Motta (35' st Cassetti), Mexes, Panucci, Riise; Taddei (1' st Menez), De Rossi, Brighi; Perrotta (27' st Vucinic); Baptista, Totti. Bänk: Bertagnoli, Diamoutene, Tonetto, Filipe.
Chievo (4-3-1-2): Sorrentino; N. Frey, Morero, Mandelli, Mantovani; Luciano (12' st G. Colucci, 32' st Malagò), Rigoni, Marcolini; Pinzi; Pellissier, Bogdani (42' st M. Esposito). Bänk: Squizzi, Sardo, Italiano, Ionese.
Matchhändelser:
Roma inledde hur som helst matchen optimistiskt med bland annat en hård pressad frispark från Totti. Riise följde minuterna senare upp det hela med ett fint väggspel med samme Totti, norrmannen fick även han till ett hårt pressat avslut men Sorrentino i Chievos mål kunde avstyra relativt enkelt.
Vår kapten låg bakom mycket. Han stod för framspelning till Baptista som sånär nätat efter skjutit via en försvarare och således näst intill ställt Sorrentino som dock återigen fick dit handen på bollen. Totti blev senare tveksamt fälld i straffområdet, helt utan att få någonting från domaren sida.
Baptista stod sedan för det sista nämnvärda när brassen hade stor lekstuga i offensivt straffområde. Bollen som tillslut hittade fram till Taddei letade sig dock utanför ena stolpen.
Chievo hade inte mycket och Arthur som vi får lita på mellan stolparna i slutet av säsongen behövde knappt rycka in någon gång.
Andra halvlek började med att vår fransos med stort frågetecken, Menez, kom in istället för Taddei. Jeremy bjöd på några läckra dribblingar som inte ledde till något, allt var precis som vanligt denna söndag.
Som vanligt, drog Julio Baptista en frispark med sin bredsida som dock föga oväntat Sorrentino kunde styra undan.
Bogdani hade sedan dragkamp tillsammans med Panucci i vårat egna straffområdet. Den gulklädda Chievo spelaren föll men domaren gjorde precis som med Totti, och friade.
Det riktiga livet:
Denna säsong kan sammanfattas i tre olika delar. Vi började med den katastrofala starten där vi under en lång period såg ut som vilket bottenlag som helst. Sedan kom vändningen och vi kunde för ett tag inte kliva av planen som något annat som segrare. Tack vare denna period kunde vi vinna ett derby, komma vidare i Champions League och få med oss en gnutta värdighet.
Men tillslut så kom även fallet, jag vet inte riktigt när man ska börja räkna denna period men den 11:e Mars åkte vi på straffar ur Europas finrum, ett finrum där Arsenal nu spelar semifinal, bara för att tio dagar senare förlora med 1-4 hemma mot Juventus.
Vi hade dock hela tiden chansen på den åtråvärda fjärdeplatsen men då det förra helgen blev ett faktum att Roma inte spelar i detta finrum nästa år försvann all möjlig återupprättelse.
Det som händer denna sommar kommer bli absolut avgörande för Romas närmsta fem år. Vi har många spelare som har sina alternativ. Mexes och Aquilani kan ses som de två viktigaste men även flera andra spelare måste stanna, eller förbjudas lämna.
Men det spelar egentligen ingen roll hur det går rent sportsligt. Roma har aldrig riktigt varit stabila där uppe i toppen och det vi fått sett se senaste åren är bara en reaktion efter att klubbar i norr fuskat och blivit straffade.
Tjusningen att vara med i turneringar som Champions League för klubbar som Roma är att man är långt ifrån självklara där. Det är en bonus, som leder till meriter och starkare trupper men det är inte allt.
Vi vet att Daniele De Rossi kommer ta över kaptensbindeln den dagen Francesco Totti tackar för sig. Bara att veta en sån sak gör att man aldrig kan sluta älska AS Roma.
Roma mitt Roma, låt de inte håna dig, du är född stor och stor ska du förbli.
