Derbyt - Från Curva Sud
Del 3...
Och mitt i glädjen så vaknar Batigol... Igen hittar man sig själv på annan plats än innan, igen är man kompisar med alla. Igen ber man tyst om att matchen ska blåsas av, för att hjärtat håller på att lägga av p.g.a. påfrestningen av att slängas från helvetet till himlen, via alla kramar och skrik, all glädje, vinstvittring och säkerhet av förlust.
Målet i sig är overklig - precis som de flesta andra händelser - men det väsentliga kommer efteråt. En jublande anfallstrio firar framför oss och mitt i vägen tillbaka vänder sig SuperMarco om... Hans blick där, precis nedanför mig och Oscar, var obeskrivlig. Och ännu ett minne som den gänglige Delvecchio gett Romaredaktion för livet.
Fortsatt sång såklart och alla var säker på vinst. Mina (roma-)ögon sa ju mig att vi hade matchen. Vi var ju det bättre laget. Av dömma av alla andra rapporter så såg alla andra matchen på ett annat sätt. Eller så var de på fel derby...
Kvitteringen kändes jävligt onödig - men framförallt kändes det som att bli träffad av en stor fet battong av de elaka poliserna utanför. Men vi på södra läktaren gav inte upp även om nervositeten från första halvlek gjorde sig påmind. Ett misstag nu kan ju vara förödande... Och två av våra herrar i försvaret har ju för vana att bjuda motståndare på en och annan gratischans...
Och om kvitteringen kändes som en battongträff så kunde jag svära på att all smärta någon människa kan drabbas av under ett helt liv komprimerades och siktade in sig på södra kurvan när Zebina skulle ta bort en - för oss - till synes enkel boll. Vad som följde vet ni... Och igen var vi i helvetet. Och återigen var man i tankarna på väg från Olimpico.
Mina ord känns dock för små och känns som en samling klyschor... Det här måste upplevas, annars kan ingen rättmätig kommentar ges!
Men då och då händer mirakel. Och visst var Antoniolis räddning ett sådant...? Svaret just DU, just nu, sitter inne med saknar betydelse om du inte håller med... Och du, jag kan garantera dig att du har ett fullsatt Olimpico emot dig...
Alldeles utanför himlens portar igen. Och med lite tur hade firma Cassano/Candela skickat oss rätt igenom dessa dörrar...
Matchen var sen slut och personligen var jag alldeles tom på energi. Oförklarligt för de flesta men ett derby är en påfrestande affär, oavsett utgång.
På det stora hela - med allt negativt med i beräkningarna - så var helgen underbar. Ett derby i Italien - i Rom - är unikt, pampigt och till största delen vackert och rekomenderas verkligen och borde verkligen upplevas av fotbollsälskare.