Välkommen till AS Roma!
Matchen mot Inter var återkomsten av det riktiga Roma. Jag talar inte om det skönspelande Roma, utan snarare om det otursförföljda Roma. Välkommen till helvetet. Välkommen till AS Roma!
Att det var stormatch kände jag så fort jag gick hemifrån igår för att ta mig till stadion. En tidig "måste-match" där förlust hade inneburit att Roma defenitivt varit ute ur striden om lo scudetto i år. Och stämningen kändes i luften, det var spänt på spårvagnen. Mitt första leende drar jag på när jag går genom Foro Italico och från långt håll hör den oigenmisskänliga ramsan La mamma milanese è una puttana... så högt att de säkert hörde det uppe i Milano också! När jag tar de sista stegen upp för att nå Olimpicos innandöme ligger krutdoften tung i luften och den rätta stämningen infinner sig genast.
Saknades gjorde Totti, Tommasi och Candela - hyfsade avbräck. Minst sagt. Men den rädslan som lätt skulle kunna infinna sig då uteblev när vi fick se Cupers mästerverk till startelva. Det är skillnad på tränare och tränare. Om man säger så.
Knappt hann jag torka tårarna ur mina ögon efter att ha sjungit Antonellos låt (detta var sista gången på plats på ett bra tag för mig förstår ni) innan avsparken var avklarad och matchen äntligen igång. Och som den började...det var Montella hit och Cassano dit. Det var klackar hit och 360-finter dit. Det var Roma hit, det var...Roma dit. Det var Roma överallt och alltid, och absolut inget Inter. Men det var inget mål, tyvärr. Såväl Cassano som Montella brände mer eller mindre givna mål i öppningen av matchen. Och hur kul det än må vara att se på när Cassano får Materazzi att se ut som en traktor kunde jag ändå inte bara njuta när han ändå missar målchansen smo skapas av den föregående aktionen. Jag har gått i den fällan alltför många gånger i år, att tro att även om Roma missar mågra vassa chanser i början så fixar det sig. Inte mer nu, jag visste att det skulle kunna straffa sig.
Efter en halvtimme blev kaptenen Delvecchio skadad och då han varit en av de främsta dittills trodde jag det skulle få en mycket större effekt på laget än det gjorde, men Guigou visade sig återigen vara en fullt kapabel ersättare till de flesta rollerna på en fotbollsplan. Måste bara passa på att berätta att Aldair övertog kaptensbindeln matchen ut efter det - vackert! Romas totala dominans till trots var det mållöst i halvtid. Man kan ju gissa vem som var gladast över det. Andra halvlek var en kopia av första - som Antonello sjunger: Roma, Roma, Roma...Bara Roma. Eftersom det fanns just ingenting som tydde på det, därför var det fullständigt logiskt för mig att Inter istället skulle ta ledningen. Och Morfeo var mannan som gjorde det, efter trickel och tråckel inne i straffområdet vände han en sista gång och kunde placera in 0-1 snyggt. Och då hände det som alltid händer när Roma hamnar i underläge, bortalagets fans får sina 15 sekunder i rampljuset och kan sjunga bäst de vill. Sen tystnar de när en hel Stadio Olimpico sjunger med och lyfter fram laget. Det är nästan mäktigare att bevittna än när man tar ledningen. Och - som vanligt nästan - fick vi inte vänta länge på att få våra drömmar besannade. Montella såg luckan mellan försvaret och Toldo och sprang till den exakta plats Guigou spelade bollen till, Inters enligt dem själva så mäktiga försvar var överspelat och mål nummer 100 för vår egen Top Gun! Samme Guigou var direkt efter nära att skjuta ett eget mål men fick inte till avslutet efter Panuccis underbara spel och avsultande inlägg. Den tidigare inbytte Batistuta förvaltade istället strax därefter ett nytt perfekt inlägg av just Guigou och med en touch av en mästare, ett ögonblick av ett geni i arbete så var den berömda steken vänd - 2-1! Firandet av det målet var något speciellt, hela Olimpico hoppade på sin plats och sjöng Batigol, Batigol, Batistuuuutagol!. Annars brukar sådana saker vara undanvikta åt Curva Sud, men man hoppade till och med på Monte Mario och på Tribuna, mäktigare syn och aukustik får man leta länge efter. Matchen led mot sitt slut mer och mer innan linjedomaren hittade en hörna åt Inter (mer om det senare) och Okan av alla människor fick nicka in kvitteringen bara någon minut från slutet.
Men jag är trots allt inte så upprörd som man skulle kunna vara - som jag borde vara - vi är nämligen Roma. Detta är vårt öde. Detta hade aldrig hänt oss borta i Milano, inte på en miljon år. Den dag man vaknar upp och man inser att man verkligen är romanista, då har man gjort ett val, man har valt den smala vägen. Det är lidande på lidande med ytterst få ljusglimtar. Men mörker dominerar, det är ok dock, för att: Siamo l´AS Roma. Vårt öde är förutbestämt.
De gör de alldeles för lätt för mig...
Att Roma genom åren, och inte minst i år, råkat ut för domare som verkar ha allt annat i sina huvuden än att döma rättvist. Det har varit lätt, vädligt lätt, att ropa konspirationsteori. Det har vår gode president också gjort ett antal gånger, med en oväntad avstängning som följd. Att han sedan förlöljligas här hemma i Sverige där de flesta av er har absolut noll koll på hur Italien verkligen fungerar är inte så mycket att bry sig om. Italien är korrupt. Italien är konspirationer. Italien är kartellbildningar.
Men inte den mest Sensi-fientlige person kan väl argumentera emot om han nu skulle fråga sig varför detta kommer sig: Inter kommer från Milano. Domare Racalbuto kommer från Milano. Som sagt, de gör de alldeles för lätt för oss... Tänker inte ens påpeka vad jag tänker, det är för uppenbart.
Jag kan däremot delge mina tankar om Racalbutos + linjemännens insats. Det var en skam för fotbollen. Varken mer eller mindre. Eller jo, kanske ännu mindre än så... Det var bortviftade straffar, påhittade varningar, ändrade domslut - se hörnan som ledde till kvitteringen, då linjedomaren först vinkat för inspark. Han hade dock inte kulor nog att säga emot Racalbuto som pekade på hörnpunkten. Ett annat "kul" moment var när Cassano dribblade två man, stoppades med tilltag som inte precis står med i regelboken, men ingen avblåsning. Istället varning på Cassano för protest, varpå Capello exploderade och sprang ut och gav Antonio en "high-five" för att visa sitt stöd. Säger inte nödvändigtsvis att det är en konspiration mot Roma, men är det inte det så är både alla domare och varenda jävel på Lega Calcio inkompetenta i allra högsta grad. Välj själva er teori.
Tyvärr vann vi inte mot Inter alltså, mycket synd då det är ett lag jag har den allra största formen av förakt för. Lazio, Inter, samma sak för mig. Förresten, såg två lazio-flaggor i Inters publik. Att man sjöng laziali till de hatade milanesarna var kanske inte helt fel ändå? Kanske hatar jag dem pga alla deras avskum till spelare - Conceicao, Almayda, Di Biagio, Crespo, Cannavaro, Materazzi osv. Kanske bara för deras osympatiska fans. Kanske bara för att mitt förakt för hela staden Milano och dess invånare är på bristningsgränsen. Förmodligen en blandning.
Men herrejävlar vad skönt det kändes att skrika Dove sta, dove sta, lo scudetto lo scudetto, lo scudetto dove staaaa?!!! Interfansen tyckte inte det var lika kul. Tills vidare - Milano in fiamme!
