Inför Roma - Arsenal
Som fånge i ett engelsk-frälst land så är det svårt att inte ha (ofta helt felaktig) respekt för uppskrivna engelsmän, men är det någon gång befogat så är det nu.
Arsenal är i mina ögon det klart bästa engelska laget just nu. De påminner lite om ett tidigare Manchester United, bäst på hemmaplan – svårplacerad i Europa. Klart är i alla fall att deras tidigare adelsmärke – det tråkiga spelet – är som bortblåst och deras härliga offensiv hittas säkert i förre Romaren Zemans våta drömmar...
På traditionellt engelskt manér så används 4-4-2 flitigt och som garanti för ett säkert försvar så håller Sol Campell i trådarna medan Vieira sparkar på allt som är i närheten på mittfältet. Ett mittfält där jag för övrigt vill höja ett varnande finger för Gilberto Silva. Offensivt så lyckas Ljungberg bättre än vad han egentligen har kapacitet till ute på sin kant. Målen gör normalt snabbe Henry.
Men ni lär knappast läsa någon krönika skriven av Romaredaktionen handlande om ett bättre lag än La Roma, och den här gången är inget undantag!
En Emerson i nuvarande form är bättre än Vieira, trots att svensk media knappast lär hålla med. I så fall så måste de ju först ta reda på vem denne Emerson är... Och Montella kan springa åttor om långsamma Campell. Och med de som vanligt genialiska passningarna signerat Totti så är saken klar! I teorin iallafall...
Men för oss som såg matchen mot Parma så finns säkert en fet portion nervositet. Mängder med skador och spelet haltar. Dessutom så gnäller allt och alla i och runt klubben på domarnas "missar".
Men ljusningen kan anas långt där borta... Världens bästa kapten är tillbaka – om inte Capello sätter ligan i första rum. Detsamma gäller Delvecchio. Lima och Tommasi är osäkra däremot medan Cafu endast kan medverka om ett mirakel sker. Detsamma kan sägas om Aldair, Pluto fick en smäll mot Parma och till skillnad från första rapporterna så är han sannolikt borta för mötet mot Arsenal. Zebina och Cassano återvänder å andra sidan från botbänken.
Spelet då? Svårt att gräva fram någon ljusglimt om det... En sak är i alla fall klar, även om trösten är minimal, vi kan inte prestera mycket sämre. Dessutom så är Emerson formtoppad, och (åtminstone) två viktiga kuggar kommer tillbaka. Och säg vad man vill om domarna, då alla varit upptagna med att gnälla på domarna så kommer uppslutningen vara total när det vankas Champions League.
Arsenals form är inte heller den världens bästa. Först förnedrar man grannarna Tottenham innan lilla Southampton tog hem alla poäng i helgens match. Rami Shaaban fick i derbyt göra uppmärksammad liga-debut, matchen efter var kritiserade Seaman tillbaka – och släppte in tre bollar… Genom årens lopp i Europas cuper så har engelsmännen vunnit två pokaler (vinst i UEFA-cupen och Cupvinnar-cupen). 108 matcher har de spelat, utspridda på 17 säsonger, och dryga hälften av dessa har vunnits. De har även tre final-förluster i baggaget.
Laguppställningen är som vanligt endast en avancerad gissning. 4-4-2 lär vara Capellos första val då mittfältare (sannolikt) saknas och Capello uttryckt sin beundran för Arsenals snabba anfall. Att Delvecchio och Totti startar tar jag dock för givet, även om jag inte är helt säker på att det är den smartaste lösningen. Cassano lekte ju bort Inters backar, så visst borde han kunna göra detsamma mot Arsenal?
