Aquilani lämnar inga hål att fylla
Alla gulröda hjärtan världen över har fått sig en törn. Hjärtan är krossade. Några mer. Några mindre. Med det sagt. Vad betyder egentligen övergången som placerar Alberto Aquilani i Liverpool?
För det första bär Rosella Sensi inte all skuld för denna övergång. Det är inte hon som håller i pennan och gör allt svart på vitt, istället för gult och rött, när romaren Alberto Aquilani skriver på för Liverpool. Ett Liverpool som Roma strafftorskade mot i Europacupfinalen 1984 vilket genast för tankarna till en flaggbärare i form av Agostino Di Bartolomei. Om Aquilani ens skulle ha en chans att kunna få ett fint omnämnande i ett sammanhang tillsammans med DiBa var han tvungen att stanna i Roma.
Aquilani var aldrig någon Francesco Totti eller Daniele De Rossi och kommer heller aldrig att bli. Inte ens i närheten. Den uttjatade diskussionen om löneförhöjningen, som han inte ens förtjänande, varade i över två år. Det räcker inte med att vara född i Rom. Med fotbollsspelare som arbetstitel måste du även kunna prestera och visa hjärta ute på fotbollsplan. Det är där allting avgörs. Att som romare inte fira ett mål i slutminuterna vid en fantastisk seger med 3-0 på Stadio Olimpico är för mig en gåta. Att inte ta Luciano Spalletti i hand efter slutsignal är inte heller okej. Dessutom har Aquilani aldrig matat media och supportrar med värmande kommentarer om Roma som till exempel Totti, De Rossi och Philippe Mexès ständigt gör.
Om man väljer att ge Rosella all skuld för övergången kan man lika gärna ge Spalletti en känga då det troligtvis är han som gett klartecken åt affären. David Pizarro bär skuld då han gång på gång petar Aquilani från startelvan. Självaste Real Madrid bär en stor skuld då de värvade Xabi Alonso, men den största skuld bär Aquilani då han inte är en tillräckligt bra fotbollsspelare. Mycket beroende på hans risiga läkkött ska givetvis tilläggas.
Om man väljer att förbise det faktum att Aquilani är fostrad i de egna leden sedan barnsben är en affär värd 20 miljoner euro en mycket bra sådan. Speciellt för en skadad bänkvärmare. Många romanisti tycker att övergångssumman är för låg, men den mest intensiva hängivelse och kärlek till en egen produkt gör inte marknadsvärdet högre i den utomstående spekulantens ögon.
Trots Rosella vid rodret torde Roma vilja utvecklas och ta ännu ett kliv framåt. Vad göra? Sälja en spelare vilken inbringar mycket med pengar visade sig vara svaret. Valet stod mellan Mirko Vucinic och Aquilani. Den senare verkar aldrig ha varit någon favorit hos Spalletti utan betraktades istället vara ett tredje- eller fjärdeval på innermittfältet. Valet var svårt, men det fanns egentligen bara en enda lösning när Roma väl bestämt sig för att sälja en av de mer namnkunniga spelarna.
Det är emellertid en chansning. Aquilani hade kunnat få en sista chans att bli skadefri och ta det sista, stora och efterlängtade klivet i Romatröjan. Likväl, och samtidigt mycket troligt, hade han kunnat gå långtidsskadad även denna säsong vilket betyder att marknadsvärdet inte hade varit i närheten av några 20 miljoner euro vid nästa sommar.
Aquilani lämnar inga hål att fylla. Istället öpnnar sig möjligheter och chans till utveckling. Roma kan till exempel redan vara överens med Real Madrid om övergång gällande Klaas-Jan Huntelaar som ett tack för att Roma indirekt gjorde Alonsos övergång till Madrid möjlig. Dessutom har ledningen i Roma en mycket god relation med Real Madrids dito efter affärerna med Cicinho och Julio Baptista.
Aquilani är ingen ouppnåelig fotbollsspelare. Inte på något vis. I slutändan handlar allting om att plocka hem tre poäng. Hur man än vrider och vänder på allt och ingenting. Därför kommer en spelare som Christian Panucci vara mer saknad än Aquilani under säsong 2009/2010. Därför svider övergångarna gällande Amantino Mancini och Christian Chivu mer än denna.
Roma behöver inte någon ersättare till Aquilani då innermittfältet håller mycket hög klass även utan honom. Vid mittcirkeln på gräsmattan tillhörande Stadio Olimpico finns det inga tovor att reparera. Därför kan Roma välja att använda pengarna till att förstärka en annan lagdel och på så sätt bli ett starkare och mer konkurrenskraftigt fotbollslag.
På onsdagskvällen skapades ett stort hål i gulröda hjärtan världen över, men på fotbollsplanen lämnar Aquilani inga hål att fylla.
