Dra åt helvete allihop!
Med försäljningen av Alberto Aquilani är det tydligt att Sensieran är på väg att sluta med att Roma riskerar att gå in i en långvarig svacka. Om inte ägarna och klubbledningen försvinner inom kort så lär vi inte kunna aspirera på en ligatitel på länge och de arton år som gick mellan scudetto två och tre lär bli ännu längre mellan trean och fyran.
Det finns många aspekter med försäljningen av Aquilani som är värda att ta upp och börjar vi med det rent sportsliga så är det många som hävdar att det inte är en så stor förlust eftersom han varit så skadad samt att Pizarro ofta har varit Spallettis förstaval som De Rossis vapendragare. Men en frisk Aquilani är en bättre spelare än Pizarro och framförallt så fungerar han bättre tillsammans med De Rossi än vad den bollkåte gamle interspelaren gör. Med Alberto vid sin sida så har Daniele fått mer utlopp för sina offensiva kvaliteter. Att Aquilani är en spelare med stora kvaliteter och inte bara är en lovande spelare var ju tydligt förra hösten när Lippi såg honom som en självklar startspelare när Gattuso respektive Pirlo var indisponibla. Så självklart lämnar Aquilani ett stort hål i Romas mittfält att sedan Spalletti är för trångsynt för att fatta detta är en annan sak. Inget ont om Brighi eller Pizarro men det är inte konstigt att de är spelare som har fått lämna stora klubbar medan Aquilani går till en klubb som varje år aspirerar på Champions League-titeln.
En annan aspekt som tas upp är huruvida man säljer klubbens själ med försäljningen av Aquilani. Naturligtvis försvinner inte klubbens själ med en enda spelare, inte ens om Totti hade sålts så skulle klubbens själ gå förlorad. Vi skulle förlora klubbens genom tiderna bäste spelare men klubbens själ sitter i klubbmärket, i vargen och i färgerna. Mycket har sagts om att Alberto aldrig kommer att kunna bli den bandiere som Totti är och som De Rossi har kommer att bli men gör det honom till mindre romanista för det? Alberto har varit klubben trogen sedan födseln, hans släkt har långa anor från staden (det är väl ingen slump att hans farfar heter Romolo i förnamn) och det krävs mer än årets segdragna förhandlingar för att jag ska ifrågasätta hans kärlek till klubben. känslor för klubben. Och om man på allvar tror att det var Aquilanis fel att det tog nästan ett år för honom att få ett kontraktsförslag från Roma så undrar jag var man varit de senaste åren. Har R. Sensi och Prade någon gång genomfört en professionell förhandling? Och varför tror ni att de till slut gav Aquilani ett bra kontrakt? De hade antagligen redan bestämt sig för att sälja honom och ville kunna få ut så mycket pengar som möjligt och riskerade aldrig att behöva betala Albertos löneförhöjning. Men kontentan är i alla fall att även om vi har två stora symboler i Totti och De Rossi så fanns det i mina ögon en given plats i dagens Roma för Aquilani.
Den tredje och kanske viktigaste aspekten i försäljningen av Aquilani är vilka tecken detta ger inför framtiden. Rosella väljer att sälja en spelare som redan idag är en av lagets bästa spelare (men som p g a skador inte spelat så mycket som önskats) en spelare som tillsammans med De Rossi skulle kunna funka som en stomme att bygga ett nytt framgångsrikt lag kring. Det visar alltså att man inte tänker på lagets framtid utan att det viktiga är att få in lite snabba cash för sina egna ekonomiska tillkortakommande. Vad händer nästa sommar när man behöver förstärka klubbkassan efter att hamnat på en tionndeplats efter Inter, Juventus, Milan, Fiorentina, Lazio, Genoa, Napoli, Sampdoria och Udinese? Kommer vi då att få höra Prade och Rosella säga Totti och De Rossi är orörbara i juni för att en månad senare sälja De Rossi för 30 miljoner till Manchester City? Och vad kommer Totti att finna för glädje i att fortsätta att spela i sitt älskade Roma om han ser att klubben inte har någon sportslig målsättning.
Med den klubbledning vi har idag så ser jag en risk att Roma de närmaste åren kommer att cementeras som ett mittenlag i serie A, jag ser en uppenbar risk att klubben inom något år kommer att sälja De Rossi (eftersom man inte kommer ha råd att ha kvar en spelare av hans kaliber som ett mittenlag) och jag ser en risk i att Totti slutar inom något år. Med andra ord med Rosella och Prade (samt Spalletti) vid rodret så är risken stor att vi om något år får nöja oss med att ha Cerci och Rosi som så kallade bandiere.
Visst är det ett skräckscenario, men inte helt osannolikt. Och tänker man på att det gått åtta år utan att vi vunnit något större än italienska cupen med ett lag som varit riktigt konkurrenskraftigt så finns det inte någon större anledning att se ljust på framtiden när klubben utarmas på sina bra spelare.
Så ni som leder klubben: Dra åt helvete allihop! Och nästa gång ni vill sälja något, sälj klubben och inte spelarna!
