Roma-Piacenza 3-0
Efter en vecka med blandad bedrövelse och glädje tog Roma en efterlängtad trepoängare hemma på Olimpico. Och så är Totti på g igen. Härliga tider.
Piacenza hemma SKA betyda 3 poäng, oavsett hur moralen/skadeläget ser ut. Därför var det glädjande att se att även Capello resonerat i de tankebanorna, och han valde ut elva man som ställdes upp i en någorlunda offensiv formation.
"Satsningen" gav resultat omgående då Roma öppnade entusiastiskt, och kunde efter bara 11 minuter skörda frukten av sitt offensiva spel. Cassano kom anfallandes med bollen och sökte sig mot mitten då han släppte den till Totti - trequartista för dagen, kors i taket! - som agerade vägg och genast serverade Cassano med en genomskärare som totalt ställde Piacenza-försvaret. Ensam med målvakten gjorde Antonio inget misstag, och vi hade 1-0.
Paret Totti-Cassano med sin kombinerade fantasi och sin förståelse för varandra höll Piacenzas försvar sysselsatt mest hela matchen och de turades om med att servera varandra med delikata genomstickare som hela tiden låg precis på gränsen för offside. Efter ett tag insåg Piacenzas tränare Cagni det alla vid det laget sett, att man mot man försvar måste införas för att få stopp på den italienska fotbollens framtid.
Men när inte ens det hjälper...ja, då slutar det som det gör. En kontring iscensätts av en genial Cassano-chip till Totti vid halvplan, som lika genialt kopierar Cassanos chip och spelar på ett tillslag fram Delvecchio på vänsterkanten. Efter att ha gjort sin specialare, en "Nesta" på Mangone så kunde Supermarco snyggt placera in 2-0 vid bortre hörnet av Orlandonis mål.
Strax efter fick Piacenza sin chans i matchen att ta sig tillbaka, och det efter att Lima fått stopp på Maresca i straffområdet, dock ej enligt regelboken. Straffspecialisten Antonioli höll Hübners dåligt slagna straff borta, och där och då försvann Piacenzas enda chans. För strax efter kombinerade åter Cassano och Totti då den förstnämnde lade en perfekt slagen passning längs marken, mellan mittbackarna och exakt i luckan som Totti hittat. Orlandoni rusade ut till straffområdesgränsen i ett försök att skära av skottvinkeln, men bara för att få se på när en fantastisk Totti helt enkelt tunnlade den stackars målvakten.
Efter halvtidsvilan finns det inte så hemskt mycket att rapportera om. Enstaka chansen åt vardera hållen, och så en underbar episod i mitten av den andra halvleken. Cassano blev fälld av Orlandoni i Piacenzas mål, och straff dömdes. Då börjar publiken skandera Aldairs namn, och de vill se en gammal hjälte lägga straffen. Att Aldair missade straffen gjorde inte så mycket, han blev hyllad som om han inte bara satt den utan avgjort hela matchen. En fantastisk gest av en publik som är ack så tacksam för en spelare - nej, en människa - som Aldair.
Det var otroligt glädjande med denna vinsten, och min glädje över att Cassano nu tar ordentliga kliv i varje match för att närma sig världsstjärnaklass är omätlig. Totti var på bästa spelhumör dessutom, och en sådan kombination hade vilket försvar som helst fått svårt att stå emot. Solen lyser över Olimpico och Roma trots allt. Det är tydligen bara i det blåsvarta lägret i Milano där det regnar och är mulet - det är ju så synd om dem så.
