Säsongen startade som den förra avslutades, med en titel, då Fiorentina besegrades med 3-0 hemma på Olimpico i Supercupen. Vem kunde hota Roma i år? Inget annat lag var kapabelt att stå emellan oss och ännu en sköld ansåg vi. Men lagom till att Serie A startade på hösten så hände något, och Roma fick kolossalt svårt att besegra smålagen som man lätt slagit tillbaka bara några månader innan. Så fortgick hela fjolårssäongen, ett trögt och statiskt Roma som bara blixtrade till stundtals klamrade sig ändock fast i toppen av tabellen, men slutade till slut en försmädlig poäng efter Juventus. Efter att besvikelsen att missa titeln med en poäng lagt sig återkom optimismen: man var garanterade Champions League-spel till hösten och man kunde känna en stolthet över att laget hade hedrat skölden på bröstet och inte gjort bort sig som om man drabbats av en kollektiv baksmälla efter de där festveckorna i juni 2001. Ett stort spelarköp var det enda som behövdes för att vi skulle hålla jämna steg med bl.a. Inter och Milan som storsatsade under sommaren. Edgar Davids var mannen som skulle göra skillnaden nästa säsong. Det var också det enda namn Fabio Capello lade fram till Sensi som förslag till nyförvärv. En affär som flera gånger om rapporterades vara klar föll till slut igenom, och återigen fick Fabio Capello finna sig i besvikelsen i att inte få vad han pekar på.

Under en sommar där nålen till slut gick igenom den uppblåsta ballongen som heter transfermarknaden satsade Roma istället på vad än de kunde få gratis. Pep Guardiola, Luigi Sartor, Traianos Dellas och Davide Bombardini kom alla gratis, och känslorna var blandade. Vissa, jag inräknad, jublade. Att Guardiolas fötter blivit så långsamma var jag då lyckligt omedveten om, samtidigt som Bombardini inte klarade omställningen från att ha lekstuga i Serie B till svårare motstånd i Serie A lika bra som jag trott. Dellas har jag inte gett upp hoppet på ännu, och Sartor kan man väl varken säga bu eller bä om. Samtidigt försvann världens bäste frisparksskytt Assuncao till La Liga.

Den nuvarande säsongen vet vi alla hur den ser ut. Men hur kommer det sig att vi är där idag? Kunde denna prekära situation ha undvikits med ett annat agerande på transfermarknaden? För att citera Robert Aschberg, ”häng med!”…

Det är visserligen alldeles för lätt att vara efterklok, men jag vill ändå poängtera att det många, jag bland dem, har berömt Sensi för under två somrar förmodligen inte var så lysande som vi trodde.

Det man eftersträvade att göra; förstärka bänken har snarare tunnat ut samma bänk ännu mer. Istället för Zanetti, Assuncao, Montella och Nakata sitter nu Lima, en Tommasi ur slag, Marazzina och Fuser och väntar på att få hoppa in. Istället för en förstärkning skulle jag vilja kalla det en pinsam försämring. Inte är det speciellt imponerande att man dessutom skickat iväg en uppsjö av unga spelare, där vissa av dem nu röner framgångar på andra håll. Manuele Blasi, nu i Perugia, har imponerat på Juventus och spelar för Turin-laget nästa år. Han gavs bort i affären som tog Nakata till Roma, utan en tanke på den stora potentialen han hade i sig. D´Agostino är ännu inte förlorad, men huserar nu i Serie B med Bari där Juventus fått upp ögonen även för honom. Marco Amelia, Livorno, är bofast i U21-laget och var en gång i tiden tredjemålvakt i Roma. Detaljerna är visserligen oklara då olika källor hävdar att Roma äger honom till hälften medan vissa menar på att Livorno köpt loss honom helt. Oavsett vilket så lovar jag nog våga att Amelia inte har en framtid i Roma, vilket givetvis är till lagets stora nackdel då talangfulla målvakter inte växer på träd i Roma som under flera decennier haft svaga män mellan stolparna.

Vi kan alltså konstatera att Sensi, Baldini och Lucchese valde fel väg efter ligasegern 2001, även om det givetvis finns förmildrande omständigheter. Ingen kunde väl ana att Cafú så drastiskt skulle tappa efter en säsong då han genomgående stod för insatser som hade ställt självaste Pelé i skymundan, eller att Batistuta bara hade en säsong i sig när han köptes från Fiorentina? Hade Batistuta bara haft en hyfsad säsong i fjol (dvs med hans tidigare mått mätt cirka 12-13 mål) hade det betytt skillnaden mellan en sköld på bröstet i år också och inget alls, som nu fallet är. Candela, Tommasi, Zebina, Zago och Capello var andra som verkade drabbats av baksmälla och inte kunde leva upp till förväntningarna.


Men, kan man fråga sig, om det inte är just Sensis, Baldinis och Luccheses jobb att förutse sådana saker, vems är det…?

0 kommentarer