10 år med Sensi - räcker det nu?
Idag är det på dagen 10 år sedan Franco Sensi övertog ett AS Roma på katastrofens rand. Vi tackar honom för hans enorma insats men kan inte låta bli att ställa frågan om det inte räcker nu...
I början av 1990-talet var AS Roma ett lag i upplösning. Det fantastiska 80-talet (som med lite marginaler lätt kunde ha blivit ännu mer fantastiskt) var ett minne blott, Curva Sud i konflikt modell stor med sig själv. Dessutom cirklade konkurshotet runt klubben som illsinniga gamar, redo att när som helst hugga in. Mitt i allt detta gick den populäre och innerligt älskade presidenten, Dino Viola bort. Hans fru Flora tog över säsongen ut vilket var startskottet för flera skiften på presidentposten, vars konsekvenser Roma knappt hämtade sig ifrån. Ciarrapico hann komma och gå, likaså Di Martino, innan en olje/fastighetspamp vid namn Franco Sensi tog över precis efter säsongen 1992/93.
Den 21 maj 1993 stod det klart att Sensi, en tifoso av laget hans far var involverad i från början, var lagets nye president. Detta var dock inte ett på något sätt åtråvärt jobb vid denna tid, Roma var en klubb i kris.
På något närmast mirakulöst vis räddade dock Sensi klubben i sitt hjärta från att gå under. Men det var långt ifrån några sötebrödsdagar i huvudstadsklubben, men med stor hjälp av ur-romaren Carlo Mazzone tog sig klubben ändå till två raka femteplaceringar, trots ett manskap som inte precis skrämde slag på så där hemskt många motståndare.
Efter de två säsongerna började den oberäknelige Sensi visa sitt riktiga jag då han på grund av meningsskiljaktigheter med Mazzone lät denna stora man gå. Istället handplockade man in Carlos Bianchi från Argentina. Då Roma framåt våren kämpade med näbbar och klor för att undvika nedflyttning (om ni tror årets säsong är illa skulle ni varit med när det begav sig!) fick Sensi till slut krypa till korset och ge sin handplockade tränare sparken. Till slut renderade det i en slutposition endast två placeringar ovanför det berömda strecket. Sensis tendens att göra sig av med personer han själv inte gillar fortsatte, eller nådde snarare sin kulmen, när Giuseppe Giannini, klubbens störste, sparkades ut från klubben som en simpel hund. Det är i det närmaste oförlåtligt, tro mig.
Under den sommaren plockades för övrigt den före detta Lazio-tränaren Zdenek Zeman in och gav Sensi en tuff omgång i tävlingen Italiens största käft.
Är Sensi rätt för Roma även i fortsättningen?
Det finns så många olika sätt att se på det hela, att till och med jag är splittrad inom mig. Som en vis man en gång sade till mig för inte så länge sen, Sensi sköter Roma som ett familjeföretag. Hans dotter Rosella och hennes man har alldeles för stora roller inom klubben för att det ska gå att motivera. Är det då rätt sätt att sköta en fotbollsklubb som är så mångas angelägenhet och dessutom ett av Italiens endast tre börsnoterade fotbollslag? Jag är inte beredd att skriva under på det. Roma förtjänar att styras på bästa möjliga sätt, så som är värdigt drottningen från 80-talet. Det finns gott om multimiljonärer, eller till och med multimiljardärer för den delen, som återfinns på stadion vecka in och vecka ut och som säkerligen hade varit beredda att ta kontroll av Roms stolthet. Affärsmän som hade kunnat ge klubben den harmoni och det lugn som alltid verkar fattas. Men å andra sidan...
...Men å andra sidan är det en stor del av Sensis charm. Vi får inte glömma varför AS Roma grundades den där varma julidagen för 76 år sedan - för att sätta stopp för dominansen från Norr, att bryta loss monopolen de hade i den italienska fotbollen. Vi är födda för att utmana Norr, för att göra livet surt för dem. Vi är satta på jorden för att hålla de romerska (nej, inte de grekiska) färgerna högt, att stå upp för allt som är la romanità. Och när det kommer till det, mina damer och herrar, finns det ingen som Franco Sensi!
