EL: Sofia - Roma(s Primavera) 0-3
En formalitet med ett visst ansvar avslutades på mest värmande möjliga sätt.
Vi beskådar ett helt nytt Roma, och detta i flera avseenden.
Sedan Sankt Cassetti-dagen, för ett par veckor sedan, har inte Roma släppt in mål, något som tidigare varit det enda karaktärsdraget i vad som annars anklagats för att vara en personlighetslös Roma, som Rainieri har styrt över de senaste tre månaderna.
Den nästsista Europa League-matchen följde ju även den samma manus som de senaste matcherna har följt: släppa in ett mål i första halvlek, kvittera före paus, och göra ett mål till i andra halvlek. Matchrapporter handlade mycket om att klippa och klistra, bara byta ut minuten när första målet släpptes in, vem som gjorde den, och göra samma sak för Romas motsvarande mål. Är det slut på detta nu?
Spallettis Roma kunde vara ack så vacker men kunde precis när som helst drabbats av tillfälliga blackouter som resulterade i ett par-tre insläppta mål. Första gången man kanske såg det var helvetesderbyt 2006, när Roma spelmässigt dominerade största delen av första halvlek men matchen slutade 3-0 till ett välspelande Lazio som satte Romas fåfänga på plats. Detta återupprepades gång på gång, och aldrig kände man sig egentligen trygg trots 3-0 ledningar. Spallettis fotboll var vacker, men även fåfäng. "Troppo bella", var en anklagelse som tränaren själv riktade mot sitt eget lag.
En annan sak som Spallettis Roma drabbades utav var dess egna ambitioner; oavsett hur mycket vi tifosi än älskar att se egna produkter blomma ut, så har ju alla matcher på senare år varit på liv och död; vare sig det gäller i ligan eller CL, och när skulle egentligen ungdomarna få träda fram?
Ranieri kommer ifrån en helt annan fotbollsfilosofi, dock går det inte att förneka att han tagit upptäcket, eller i alla fall gett förtroende att växa som unga, såsom Zola, Terry och Lampard. Spalletti var bättre på att göra spelare som var lite bättre en medel till stora stjärnor genom att anpassa laget efter dem: Perrotta och Taddei måste anses vara ett par sådana.
Perotta och Taddei har tillhört de mest ifrågasatta spelarna, men det var just sådana spelare som Ranieri i början på sitt Romaäventyr satte sitt förtroende till. Detta innebar att unga löften, såsom Cerci och Guberti fick helt enkelt se de flesta matcherna inledningsvis från läktaren. Samtidigt satsade inte Ranieri endast på "de gamla": Faty och Okaka fick spela en hel del de första matcherna. Men under de senaste veckorna har man börjat mer och mer skönja vad som ska kunna anses vara startelvan. Som inte skiljer sig så mycket från den startelva, och för den delen inte heller uppställning, som den gode Luciano använde sig utav. Menez istället för Taddei, Vucinic istället för Mancini, men annars... densamma.
Roma fick redan från början en egenskap de tidigare hade saknat: att kunna vända på matcher. Detta har under hösten varit regel snarare än undantag, då som sagt manuset för alla matcher i princip varit densamma. Men i processen har laget blivit "mer elakt" för att citera Totti. Kanke något som behövdes.
Även i Spallettis första år kom bortamatchen mot Sampdoria att bli gränsen. Eller rättare sagt övergången mellan den gamla Roma och det nya Roma.
Igår spelades tredje matchen i rad där Roma inte släppte in mål. Må så vara att Sofia, med tanke på hur laget presterat i Europa League i år, var det största hotet anfallsmässigt, men i slutändan har motståndarna hittills mest varit av akademiskt intresse; alla har lyckats göra mål mot oss. Men inte igår.
Ungdomarna då, Romas stolthet. Totti skrev ett brev till sina fans igår om att det fanns en gång i tiden en pojke som sov tillsammans med sin fotboll och drömde om att bli kapten, och för alltid spela för, sitt älskade Roma, och att i och med hans nya kontrakt så hade drömmen gått i uppfyllelse.
Det var flera drömmar som gick i uppfyllelse igår.
Ranieri valde att ta med sig två unga killar (födda 92) som gjort stor succé i Alberto De Rossis serieledande Primavera-gäng: Filippo Maria Scardina och Stefano Pettinari. Vidare fick Cerci, en annan primaveraprodukt som snart är gammal nog att sluta kallas ”lovande” chansen från start och som han tackade för förtroendet: dopietta och dessutom väldigt snygga mål. Cerci blev utbytt mot debuterande, lovande Pettinari, som visade upp fint spel de minuter han fick spela, men kvällens största glädje fick debuterande Superpippo Scardina, som efter en generös passning av Perrotta enkelt kunna sätta sitt första mål i ”den stora” Romatröjan. Glädjande som sagt att Ranieri ger de unga chansen, men givetvis ännu mer glädjande att de tar den.
Ett annat glädjeämne för kvällen var målvakten Lobont som stod för ett par fina rädddningar i första halvlek. Kvällens solk i bägaren blev däremot att det snart börjar bli dags att konstatera att Julio Baptista kommer att få svårt att fylla en betydelsefull plats i Roma. En försäljning av brassen är nog nära förestående, så länge vi lyckas hitta ett tillräckligt bra bud.
FORZA ROMA!!
CSKA Sofia 0-3 Roma Cerci (45, 52), Scardina (89)
CSKA Sofia: Chavdarov; Minev, Popov (Rui Miguel 75), Vidanov, K Stoyanov; Delev (Todorov 82), Yanchev, Svetoslav Petrov, Yanev, Timonov (Manchev 61); Michel
Roma: Lobont; Motta, Andreolli, Burdisso, Riise; Cerci (Pettinari 74), De Rossi, Pizarro (Brighi 46), Perrotta; Julio Baptista, Okaka (Scardina 83)
