Roma-Genoa 3-0 på plats: Stratonico!
Trots högriskmatch, moln på himmelen, låg temperatur och ett sargat Roma utan Totti, De Rossi och Mexes fick vi se en av de vackraste matcherna på länge, allt från Olimpicos fina läktare.
Vi kan ta det hela från början. Roma saknade sina allra viktigaste spelare, kapten Francesco Totti satt som vanligt i dessa dagar uppe på Monte Mario-läktaren, vice-kapten Daniele De Rossi satt tillsammans med Philippe Mexes på bänken, bägge med skadekänningar. Dessa tre, som ofta ses som oersättliga, blev just ersätta av trion Juan, Vucinic och Luca Toni. Det skulle visa sig mer än nog.
Ståendes i bussen på väg till stadion så ringde en gammal mans telefon. Mannen, som var i 70-årsåldern hade en klassisk gulröd halsduk, tog upp telefonen utan att svara. Folk på bussen, liksom vi började titta funderande men tillslut slog det sig för alla. Ringsignalen som fick ljuda utan avbrott visade sig heta Numero Uno.
Redan då kanske man kunde ana vad som skulle vänta och visst kändes det som att det var ett måste för Luca Toni, att om inte minst upprepa sin fina insats från Chievo mötet, för att Roma skulle ro hem alla de tre poängen.
På plats utanför Olimpico så var det relativt folktomt, mycket tack vare domen att sätta den fientliga stämpeln, högriskmatch, på dagens fight. Väl innanför grindarna lagom till uppvärmningen var det ledigt värre mellan stolarna och man kunde sätta sig nästintill varsomhelst. Vi kunde inte klaga på våra platser mitt på långsidan i liv med mittlinje och sisådär mitt på läktaren rent höjdmässigt.
31 746 stycken romanisti letade sig emellertid sig in på Olimpico, vilket fick ses som en bra siffra för dagen. Med cirka 25 000 säsongskortsinnehavare visade sig att det var ”hela” 7000 betalande, något som var mer än beräknat.
Själva matchen behöver vi inte orda om såhär pass sent. Det var en konstycke alá Claudio Ranieri att trots det stora bortfallet kunna prestera så pass bra. Tidningarna skrev frågande nästkommande dag: ”Spalletti vem?”
Tonis briljanta offensiva avslut blandades med Vucinics fenomenala assisterande passningar, faktum är att även om montenegrinen inte hade någon toppenmatch så var han näst sista Romaspelare på samtliga mål.
Bästa spelare hittade vi dock i backlinjen där Juan visade ett backspel av yttersta världsklass. Han gick ner sig något i den andra halvleken men brasilianaren visade återigen, att han är bättre än Mexes.
Matchen avslutades dock något snöpligt där Ranieri trots flera måls ledning lät sig vänta med bytena till denna allra sista matchminut. Jeremy Menez men framförallt en totalt utbuande Julio Baptista fick 18 sekunder på planen. Ur personlig mening framförallt tråkigt för fransk fotbolls framtid.
Fina höjdpunkter i bra kvalitet finner ni här!
In un calcio senza piu bandiere siamo solo noi vecchie maniere, siamo tornati forti piu di prima sul cuore la lupa capitolina! Forza AS Roma 1927!
