Lazie? No Grazie!
...och nedräkningen fortsätter. 4 dagar kvar, sen smäller det!
Inter må ha sin Del Neri och Juve sin Lippi. Men de kan definitivt inte jämföras med vår Carlo Mazzone!
Ni har alla hört det ältas av oss på redaktionen tidigare om mysfarbrorn som alla gillar, som själv älskar Roma. Och här kommer lite mer...
Mazzone, Romanista sedan barnsben och född i Romavänliga kvarteret Trastevere, hade till säsongen 1993-94 uteslutande tränat "mindre" klubbar, med hyfsade resultat. Men när Sensi precis köpt åt sig det fattiga Roma ansågs Mazzone mannen att leda laget.
Trots att spelarmaterialet egentligen tillät bättre resultat än den femteplats Roma till slut bärgade (94-95) så är och förblir Carletto den förmodligen populäraste tränaren någonsin i Roma. En stor anledning till det är höstderbyt -94.
Innan dess så hade Roma inte vunnit mot Lazio på 8 försök (en förlust, 7 oavgjorda) och matchen innan hade Roma just förlorat. En match som Mazzone själv säger är den svåraste förlusten han någonsin stött på. Men så till den magiska matchen 27 november...
Roma hade vaknat på det bästa av alla humör och efter ett par minuter så hade Balbo gjort första målet. I mitten av första halvlek hade sedan Moriero lekstuga ute på kanten och fixade till så att Cappioli kunde göra tvåan. Och innan första halvlek var slut så följde Romasupportrarna upp varje lyckad passning med ett olé. Sedan under andra halvlek så smekte Giannini fram ett precist inlägg med vänsterfoten till Fonseca och 0-3 var ett
faktum...
...och det skickade nämnde Mazzone upp från bänken. Armarna for upp i skyn och benen styrde mot ett Curva Sud som sjöng: Carletto, sotto la Sud. Med tårar i ögonen förklarade han senare att denna - hans enda - derbyvinst var det finaste han någonsin upplevt och det enda han egentligen önskat sig.
Nu, flera år senare så har många glömt. Andra var knappt påtänkta då derbyt utspelade sig. Men för Carlo är kärleken till Roma livslång, och senast för ett par år sedan så visade han sitt hjärtas färger återigen.
Brescia vs Atalanta var matchen. 1-3 ställningen. Atalantasupportrarna firade så klart. Tillslut började de sjunga nedlåtande sånger om Brescias gamla tränare, om det lag han stödjer och om staden han är ifrån.
Men Baggio & Co vänder tillställningen, och matchen slutar 3-3. Mazzone flyger upp på benen igen, målet var sektionen med supportrar från Bergamo. Och med ett par tusen människor skrikande emot sig så skrek han tillbaka.
Efter matchen kommenterade Mazzone händelsen: "Ingen kan förolämpa Rom och la Roma när jag är i närheten. Och ingen ska ens tänka tanken på att förlämpa mig för att jag är romare och romanista. Atalantas supportrar ska tvätta munnen innan de ens funderar på att uttala ordet Roma."
***
Och så sjunger vi lite igen...
Tanto in Serie A,
checce state a fa?
Ve mannamo in B,
Come er Napoli.
Lazio merda-ale,
Lazio merda-ale.
Och i ett försök till att översätta det hela blev resultatet:
Serie A är för mycket för er, vad ska ni göra här?
Men gå ner i B igen, som Napoli.
Lazio merda-ale, Lazio mer-da ale.
Och vill ni i fortsättningen sjunga då någon ringer på er Nokia-telefon så knappa in följande noter...
4a1 4g1 4f1 8e1 2f1 2- 4a1 4g1 4f1 8e1 2f1 8- 2- 4a1 4a1 4a1 8f1 2#a1 2- 4a1 4a1 4a1 8a1 2g1 2- 4a1 4g1 4f1 8e1 2f1 2- 4a1 4g1 4f1 8e1 2f1 8- 2- 4a1 4a1 4a1 8f1 2#a1 2- 4a1 4a1 4a1 8a1 2g1
***
Ännu en bild från cupderbyt. En match som i laziali uppenbarligen missat...
***
Och så är det banderolldags igen...
Var tyst, er andedräkt stinker!
