Lazie? No grazie!
Eller: 5 dagar kvar. Idag handlar det om flaggbärare, så kallade bandiere.
En spelartyp som allt mer lyser med sin frånvaro i den italienska fotbollen är flaggbäraren - la bandiera. En bandiera syftar på en spelare som är en stor ledargestalt i sin klubb, helst ska han dessutom vara fostrad i klubben sedan barnsben. Ett minimikrav är i alla fall att han varit klubben trogen under större delen av sin karriär.
Idag ska vi titta närmare på just dessa bandiere, både historiskt och idag. Givetvis handlar det under denna derbyvecka om en direkt jämförelse mellan stadens stolthet AS Roma och den bortglömda kusinen från bondgården, Lazio. Eftersom det inte är förrän under de senaste åren båda lagen från Rom (sanning med modifikation) kunnat vara med i toppen och till och med utmana Juventus in i det sista om ligatitlarna, så har derbyna betytt än mer tidigare under åren.
När båda lagen huserade i det tråkiga och intetsägande mittenträsket var derbyna årets match, man kämpade till sista bloddroppe. Dessutom var flera, kanske till och med en majoritet, av spelarna på banan från Rom. Detta födde flertalet flaggbärare, klassiska sådana.
Roma har sedan 1980-talet haft storheter som Agostino Di Bartolomei - mannen som i all hemlighet måste vara fader åt Daniele De Rossi, i alla fall sett till fotbollskunnandet. Di Bartolomei representerar mer än någon er core de 'sta città, stadens hjärta, och var 1980-talets odiskutable kapten och ledargestalt. Di Bartolomei är tyvärr inte med oss idag. Han gick tragiskt nog bort för nästan tio år sedan då han i Salerno tog sitt eget liv - på tio års "jubileet" av Romas förlorade Europacup på hemmaplan mot Liverpool. Man kan bara spekulera i varför Di Bartolomei valde att ta sitt liv, men symboliken är grandios så det förslår. Som en ren kontrast ser vi dagens fotbollsspelare skaka på axlarna efter en förlust och istället fundera på vilken modell av Ferrari de ska köpa när lönechecken kommer.
Roma har sedan dess stoltserat med Bruno Conti, Giuseppe Giannini som kapten och flaggbärare, listan fortsätter med Aldair (gränsfall), Francesco Totti, dagens kapten och länge kallad l'ultima bandiera - den sista flaggbäraren.
Totti var den siste av sin sort, den siste som skulle vara sin klubb trogen genom vått och torrt. Sedan kom ljuset. Sedan kom Daniele De Rossi. Utan att återigen ställa frågan om det finns en annan spelare i världen som är så lämpad för kaptensbindeln nöjer jag mig med att konstatera att Totti längre inte är den siste i en utdöende art. Daniele De Rossi är kanske inte där ännu, men inom några år är han en av de allra största flaggbärarna.
Samtliga nämnda var Roma trogna den största delen av sina karriärer. Undantaget är ju givetvis Totti som fortfarande är aktiv och representerar Roma och Rom, för 14:e året i rad. Daniele De Rossi är det också för tidigt att säga om han kommer vara Roma trogen under hans karriär. Jag hade hur som helst inte velat sätta några pengar på motsatsen.
Så var det det här med de lantliga kusinerna också
I den pinsamma frånvaron av något som alls liknar en flaggbärare i dagens Lazio har jag inget val än att titta bakåt. Först hade de Paolo Di Canio, som laziali brukar framhålla som deras allra största idol och den som representerar la lazialità som ljushuvudena i IRR vill. Personligen tycker jag att Di Canio är slöseri på syre, men jag är ändå beredd att hålla med i laziali om att det är få som bättre representerar det som är Lazio. Han har ju trots allt förutom i Lazio spelat i Milan, Juventus och Napoli. Bättre kan man inte sammanfatta vad det innebär att vara en laziale och vem klubben säljer sig till.
Klubbens andra före detta bandiere eller i alla fall framträdande spelare, är till exempel Pavel Nedved som nu kan ses dinera med Luciano Moggi uppe i Turin där han till vardags klär på sig den svartvita tröjan och trivs bättre än någonsin. Hernán Crespo sade dagen efter att hans flytt från Lazio till Inter blivit klar att han under ett helt år inte lärt sig tycka speciellt mycket om Lazio, men att han redan efter en dag älskade Inter.
Alessandro Nesta, Tottis motsvarighet under så många år, tvingades visserligen in i den rödsvarta tröjan, men han har sedan dess inte sett bakåt en enda gång och är i full färd med att vinna stora troféer och verkar inte ödla någon tid på sentimentalitet. Andra publikfavoriter som Matías Almeyda och Marcelo Salas befinner sig väldigt långt från Rom i dagsläget. Givetvis.
Det närmaste Lazio idag har en bandiera är nog trots allt Paolo Negro, men frågan är om inte han borde diskvalificeras med tanke på att han för tre år sedan gav Roma vinsten i ett derby, farmarklubben har ännu inte hittat tillbaka till vinnande vägar sen dess. Roberto Mancini får väl i brist på annat bli Lazios representant som flaggbärare, trots att han inte spelade så där hemskt länge i klubben. Bilden nedan visar dock att det finns hopp om Mancini trots allt - se bara så glad han ser ut i sin fina tröja! Vilket leende... en bild säger mer än tusen ord, det är väl så ordspråket går?
***
Dagens banderoll är tagen från derbyt 1988, och på romanesco lyder den; "Su de voi nun ce se po' contà... oggi ce sete, domani nun se sa"
På svenska betyder det kort och gott: Det går inte att lita på er... i dag är ni här, imorgon är ni borta och syftar på att Lazio vid den tiden åkte upp och ner som en jo-jo från hemmet i Serie B till gästspel i Serie A.
