Derby della Capitale
6 timmar kvar...
Enligt mig och många andra den hetaste matchen som finns. Till dess att lagen möts i en Champions League-final. Ansedda Offside (bland andra) håller med. Men här inne på SvenskaFans så finns det en del supportrar med lag placerat i Milano som gnäller, fast ingen fattar varför. De flesta har dock redan resignerat. Det förstår fler.
Men jag tror inte att någon av oss inne på SvenskaFans kan beskriva förväntningarna på ett passande sätt, och definitivt inte känslorna mellan de rivaliserande supportrarna.
Någon svensk tidskrift jämförde känslorna som: ett Stockholmsderby, multiplicerat med 1000. Stam med glorifierade Manchester United i meritförteckningen säger : vart förutom här kan man höra en Taxichaufför be dig bryta ett ben på en motståndare? Alla andra, som yppar ett enda ord om tillställningen, säger ungefär samma sak. Själv kan jag bara konstatera att jag mycket väl förstår att en del Stockholmsklubbar söker sig till Romderbyt då de vill ha hjälp och ideer för framtida tifo´n.
Massor av svenskar har besökt kriget i Rom genom åren. Inför kvällens match, liksom innan tidigare möten, så har en del mailat mig. Många med frågor kring biljetter, andra om vart man ska gå för att träffa likasinnade. Jag är säkerligen inte den ultimata källan att fråga men de gånger jag svarar på vart man ska för att känna sig hemma så blir det ett rabblande av stadsdelar som räcker den här artikeln ut. Roma är röd-gult, skit sen i att en del Laziali säger annat, de är bara avundsjuka...
Apropå en del Laziali...
Även ljusblåa personer har mailat, alla gnällandes över våra senaste artiklar. Någon säger, med tanke på våra publicerade Lazio-sånger och banderoller, att det inte är konstigt att huliganer finns. Andra säger ungefär samma sak, och tillägger att vi borde skriva om det vackra kring ett derby. Någon säger att "Romanisti hatar, vi älskar".
Jag säger Herre-jävla-gud!!!
Försöker vi beskriva matchen som Romare ser på den - då är det fel enligt I Laziali.
Beskriver vi tidigare derbyn vi varit på - då är vi kaxiga nollor som tror oss kunna allt.
Hånar vi Mihajolvic så är det huliganism - medan deras kapningar av Totti är. befogade?
Vissa talar om att vi borde respektera Lazio - i nästa mening skriver de Rioma.
Vi visar vad vi tycker om en klubb, vilket naturligtvis är åt helvete - Lazioredaktionen publicerar en artikel riktad direkt mot annan röd-gul redaktör, vilket naturligtvis är både moget och ok.
Är det bara jag som finner att all logik lyser med sin frånvaro? Eller är det så logiskt att vi Romare omöjligt kan göra rätt i en Laziale´s ögon?
Men, vem fan bryr sig?
Jag vet inte riktigt hur det är i mailen hos mina kollegor på redaktionen men min översvämmas av frågor och åsikter. Hälften kan man säga är frågor eller positiv kritik, resten är kapningar och protester mot vad vi tycker.
De flesta av dessa innehåller till 90% kapningar och personangrepp från personer som tydligen odlat något slags förakt gentemot oss som tycker annat sedan barnsben. 10% kan föra en saklig diskussion.
Och när vårt, som de flesta andras, forum rasar i kvalitet så kan man fråga sig hur man orkar. Enda motiveringen jag finner är de personer som kan föra en diskussion (ingen nämnd, ingen glömd) och alla de mail vars avsändare säger sig uppskatta det vi skriver och den tid vi lägger ner (bara det att de p.g.a. den sviktande kvaliten i gästboken undviker just densamme). Och ja, de från andra lag som kan diskutera.
Så alla ni som känner er träffad... Grazie!
Men tillbaka till derbynas derby. Matchen som räddar en säsong och bara inte kan förloras.
Själv är jag i Sverige och det finns inte en enda millimeter i mig som anser att jag hade rätt när jag tidigare tyckte mig inte ha råd att resa. Man lyssnar på musik och påminns, man läser på Internet och såras. Sådana här gånger är mina belackare inte själva om att idiotförklarar mig.
Och många gånger kan minnen värma, nu är det tvärtom. Personligen så kommer jag ihåg mina sömnlösa nätter i Rom dagen före, då enda sättet att döda tid var att bege sig till Internet-cafet vid Piazza Barberini. Oftast gick man dit sena nätter. Ibland efter man hade kommit hem från en Roma-vänlig krog. Jag kommer ihåg då Oscar på redaktionen och jag, full, vandrade genom ett regnigt Rom för att ta oss in på Stadio Flaminio. Jag kommer ihåg då man hunnit köpa morgondagens Corriere dello Sport innan man lägger sig.
Förmodligen är det lika patetiskt som det låter, men lik förbannat så är det 100% sant. Ett derby man inte besöker sårar.
När Roma klarade 2-2 i förra höstens derby så var vi tämligen överens, nämnde Oscar och jag. Något vackrare och mer påfrestande än ett Rom-derby finns inte. Men samtidigt så är det så påfrestande. Så fullständigt energi-tömmande. Så apati-framkallande. Så förbannat smärtsamt men samtidigt helt underbart.
Jag vet inte om riktigt samma känsla kommer befinna sig ikväll, TV kan ju ha den där förstörande effekten. Men jag finns mentalt redan på Olimpico och rättar till tuvor. Och gör Lazios mål lite större. Och när kommentatorn känner sig tvungen att, precis som alltid, snacka sönder Roma Roma Roma så sjunger jag med. Och jag gissar att jag inte är själv. Sen så är det bara att be. För sitt hjärtats hälsa, och för ett resultat som gör att vi vill komma tillbaka till SvenskaFans och skriva...
6 timmar kvar...
