Matchrapport: Kattens lek med råttan
På Renato Dall´Ara mötte Roma idag inget nämnvärt motstånd förutom tio blåröda koner som ställts ut på plan på mer eller mindre strategiska platser på planen. Med betoning på mindre.
Detta var från början till slutet ett lags match; Romas. Capellos pojkar dikterade spelet och hur det skulle gå redan med sin första spark i diset på Dall'Ara.
De vitklädda gästerna, anledda av kapten Totti, visade goda intentioner under den första kvarten då man så smått började luckra upp det emilianska försvaret med en blandning av ren och skär briljans i de egna leden och misstag av Bologna. En högerhörna i den sextonde minuten nådde en fristående Francesco Totti vid straffområdesgränsen som klippte till med en vänstervolley Pagliuca inte kunde värja sitt mål ifrån. Om man av artighetsskäl inte kan säga att matchen var avgjord innan det är det fritt fram att hävda att den var så efter Tottis fotbollsporr.
Bologna hängde med sitt kollektiva huvud och Roma bara log. Man log för man visste att man inte skulle möta motstånd på sin väg mot tre poäng.
Cassano (Antonio Cassano Superstar) dribblade som Maradona, en, två, tre och ett lågt skott på mål, Pagliuca kunde inte hålla det. Montella läste med sin Nostradamus-liknande framtidsvision hur bollens bana gick och placerade sig helt sonika så att han fick ett öppet mål att slå in bollen i. Cassano (Antonio Cassano Superstar) visade upp sitt geni snart igen då han frispelade Amantino som på något vis faktiskt bara fick en hörna ut av sitt friläge. På hörnan som följde fick ett koppel av Romaspelare stå fria i straffområdet, en av dem var Panucci som både fick nicka på mål och slå in sin egen retur.
Efter pausen trippade Cassano (Antonio Cassano Superstar) förbi både en och två Bolognabackar innan han sköt sönder värden fullständigt med ett hårt skott i nättaket. 0-4 och allt var över. Roma slutade försöka och drog ner på tempot och intentionerna, Bologna ökade visserligen sina diton med var ändå sorligt distanserade på alla punkter. Att Samuele Dalla Bona var nära att sköta sönder Pelizzolis målfria svit var det enda som är värt att komma ihåg. Andra halvleken är det största sömnpillret jag sett på år och dag, och för att skona både oss tittare och sig själv kanske blåste Collina av matchen så fort uret gått 90 minuter.
Serie A med 20 lag? Någon, skona mig
Som värdemätare är denna match förstås värdelös. Bologna var så fullständigt urusla att samtliga i publiken bör få återbäring på biljettpriset. Roma spelade bra, det ska man inte ta ifrån Capellos pojkar, men slutresultatet säger inte ett skvatt av betydelse. Redan nu är klasskillnaden mellan topp och botten i Serie A pinsamt uppenbar - jag kan inte låta bli att fråga mig själv hur det ska se ut nästa år då serien ska utökas till 20 lag. Det finns i årets Serie A minst två lag som inte är värdiga Serie A, som helt enkelt inte håller ens den lägsta klass man kan förvänta sig av ett lag i högsta serien. Nä, hur Galliani och göbbarna ska trixa sig ur den här genomklappningen ska bli kul att se...
Canal+, ständigt detta Canal+...
Med matchen så avslagen som den var i den andra halvleken började jag istället fundera på Canal+ och kanalens sändning. En sak som är en enorm förbättring var dagens kommentatorpar, Jesper Hussfelt och Ola Andersson, och främst det faktum att de båda var på plats. Det kan låta som en självklarhet, men Serie A-tittare har sannerligen inte blivit bortskämda med saker av den sorten. Alltför många gånger har man fått lyssna på någon klåpare kommentera toppmatcher från en källarstudio i Stockholm. Vad som däremot är synd att Hussfelt inte verkar inse att han med sina ordval får saker att låta två eller tre grader värre än vad det egentligen är. Zebina blev inte misshandlad av fansen förra året, däremot blev det bråk mellan polisen och fansen. Tänk att en utbildad journalist ännu inte inser vad han har för makt med sina ord...
Reportaget från Rom i samband med derbyt var också intressant, även om det fram tills intervjun med Boys ledare kändes lite bortkastat och intetsägande. Hur som helst var det ett rolig initiativ, och den typen av reportage vill åtminstone jag se mer av.
Men så var det det här med resten av sändningen... Utan att ha varit på ett Göteborgsderby vågar jag sticka ut hakan och säga att Lasse Granqvist är lååångt ute och cyklar när han menar att stämningen är lika bra på Ullevi som Olimpico under ett derby. Stefan Thylins galla-spyende över Totti är också det tröttsamt att lyssna på så fort en gäst som ogillar italiensk fotboll kommer till studion. Sören Åkeby var dock snäppet värre, Thylin kunde ju i alla fall tillstå att Totti har en bra teknik. Hur som haver, Totti visade med sitt spel idag att han trots Thylins protester ganska säkert hade lyckats i Premier League också. Där man för övrigt inte behöver hejaklackar för att ha stämning, allt enligt samme Thylin. Vad denne expertkommentator glömde resonera kring var att samtliga italienska lag har sjungit högst, längst och bäst de senaste åren på bortaplan i England.
Förändringen från studion förra året, med Hermann Dill som är en av de absolut bättre bisittare jag sett de 5 senaste åren, till skvallerstudion som råder idag är inget annat än sorglig. Istället för att få höra om läget i de båda lagen får vi höra som ett fastslaget faktum att Cassano är på väg till Manchester United. Har man inte högre ambitioner än så kan man lika gärna lägga ner...
För övrigt vågar jag sätta en tjuga på att Pagliuca strypt minst en av sina försvarare i omklädningsrummet efter matchen. Någon som sätter emot?
