Dags att damma av Trukke Trukke?
Är årets Roma ett lag för ligatiteln? Mycket tyder på det... Åtminstone om man ser till senaste Lo Scudetto vi vann.
En dryg tredjedel av ligan är spelad och Roma har en topplats - som bara, i stort sett, världens Romanisti förutsåg.
I jakten på ännu fler indikationer eller konstgjorda bekräftningar på att vi är i toppen för att stanna så gav jag mig ner i arkivet och jämförde årets säsong med de vi spelat sedan hösten 2000.
***
Sedan Roma vann 2000-2001 och satt alla tiders poängrekord i serie a med 75 inspelade poäng så har juve vunnit två gånger, på 71, respektive 72 poäng.
När Roma vann den gången så hette det till en början av säsongen att vi hade lätt spelschema, att vi inte mött de stora jättarna. Jag ger dem till viss del rätt och vidarebefodrar våra första elva matcher och resultat från det gyllene året.
Bologna hemma, 2-0
Lecce borta, 4-0
Vicenza hemma, 3-1
Inter borta, 0-2
Brescia borta, 4-2
Reggina hemma, 2-1
Verona borta, 4-1
Viola hemma, 1-0
Perugia borta, 0-0
Udinese hemma, 2-1
Lazio borta, 1-0
Resultatet efter dessa matcher: 28 poäng, 23-8 i målskillnad.
Så visst, vi hade inte spelat särskilt många tuffa matcher vid samma tidpunkt den säsongen. Men det kacklande man möttes av från andra supportrar visade sig vara obefogat. Och det med råge.
Och under den här säsongen så har vi, som bekant, stött på två till toppmatcher - den mot Juve och Parma. Trots det har vi idag 27 poäng och 25-4 i målskillnad. 1 poäng efter rekordsäsongen vid samma tidpunkt alltså... Men med 6 plus mer i kolumnen för målskillnaden.
***
Traditionen säger att ska man vinna ligan så ska man lyckas bra mot de lag som klassas som lite sämre. En titt ett par år tillbaka ger oss en vink om att det förmodligen inte är ett helt felaktigt påstående...
2000-01,
10 matcher mot de som placerade sig bland de sex främsta resulterade i 1.6 poäng/match.
12 matcher mot de sex sämsta gav 2.5 poäng/match.
2003-04,
4 matcher har spelats mot lag placerade mellan plats 1 och 6. Resultat = 2 poäng/match.
Lika många matcher mot de lag som placerat sig i motsatt ände av serien har gett 3 poäng/match.
Säsongen 01/02 slutade vi på en oförtjänt andraplats. Med otroliga 2.25 poäng i snitt mot de sex främsta lagen och fasansfulla 1.66 poäng per match mot de sex sämsta. Säsongen efter har jag inga siffror på men mitt minne säger mig att vi inte tog någon poäng mot Modena och bara en mot Atalanta och Perugia...
***
Spelsystemet...
Ska man göra det enkelt för sig så kan man säga att 3-5-2 har använts under de två senaste säsongerna vilket resulterat i tråkigt spel och frånvaro av verkliga framgånger. När vi vann ligan senast så användes någon slags 3-4-1-2-system. Idag är samma spelsystem taget till nåder, även om systemet utvecklats en del sen guldet...
2000-01,
Utan fungerande kanter och hårt jobbande mittfältare så skulle vi aldrig vunnit ligan, och alla som har laget närmare hjärtat än någon av spelarna tror jag håller med om det.
Till höger fanns Cafu, som släpptes fri i och med att (oftast) Zebina tog ett steg till höger tillsammans med de två övriga i försvaret. På vänsterkanten fanns en lucka defensivt som Candela stängde igen, medan Delvecchio släppte allt vad ego heter och gav sig ut till vänster framför Candela som motvikt till Cafus framfart på andra sidan.
På mitten fanns (framförallt) Tommasi och Zanetti som i toppform jagade ihjäl varje motståndare genom att pressa. Och pressa och pressa...
De luckor som emellertid fanns längst bak kompencerades av ett dödligt anfall. Bland annat så hade vi tre spelare bland skytteligans 12 bästa. Övriga lag hade endast en spelare placerad före vår trio...
2003-2004,
Mancini/Amantino lägger inte ner mycket tid på att försvara medan motsatta sidans Lima gör det desto mer och försvaret tar ett halvt steg till höger. Och allt det görs precis som då vi senast vann serien.
På mitten heter kämparna idag (främst) Dacourt och Emerson. Och ni vet vilken gren som är deras främsta, speciellt sett till den förstnämnda.
Skillnaden?
Den största skillnaden är knappast att vi inte har en stor-skytt som börjar säsongen med att skjuta sönder allt motstånd, utan enligt mig så är den enda egentliga skillnaden vad som görs med Delvecchios "Scudetto-position".
Där vi förr fann Super-Marco finns idag Cassano. Ödmjukhet mot ego, träben mot talang.
Resultatet är att vi har ytterligare en offensiv och relativt central kraft, även om Capello säkert även i framtiden vill placera vår dribblande stjärna till vänster.
Och (naturligtvis; enligt mig) där dog Candelas verkliga chanser till kontinuerligt spel igen. För vad vi en har för åsikt, Limas snabbhet och konditionsstyrka har inte fransosen. Och utan Lima så tror jag Capello känner sig tvungen att tygla Cassano ännu mer. Det, eller ta ut honom.
Men summan är ändå, vare sig jag har helt rätt eller bara delvis, att 3-4-1-2 uppenbarligen är tillbaka. Och det påminner på mer än en punkt om formationen som gav oss Lo Scudetto 2001/06/17.
Och bakåt så släpper vårt försvar till minimalt medan anfallet är livsfarligt. Och precis som tidigare guldsäsong, vi har många målskyttar... Därmed mindre beroende av någon specifik spelare än många andra lag.
***
Champions League har förvisso bantats men likt en viss Scudetto-säsong så slipper vi även i år trötta ut våra spelare i UEFAs tuffaste turnering. Inget försprång ens värt att nämna anser säkert de som inte håller med mig nu, men jag är säker på att dagen kommer då de skyller på just den nämnda turneringen om de nu går och blir framgångsrika framåt våren...
Och innan någon ens försöker, jag skriver INGENTING om att NÅGONTING är klart. Det jag däremot skriver är att mycket påminner om vår Scudetto-säsong. Och ser just DU ingen skillnad på det så säger det mer om dig än om vad jag skriver...
Och ja, jag vet, det är en hel hög med matcher kvar... Men jag tror sannolikheten att vi får damma av favorituttrycket Trukke Trukke långt ifrån är obefintlig.
Och ärligt talat, är det någon som tar det för en omöjlighet?
