Roma straffade Modena
Modena gav Roma en riktig kamp på Olimpico, och endast Pelizzolis mirakulösa räddning (Gordon Banks, vem?) ser till att Roma håller undan och tar tre poäng.
Tack vare Francesco Tottis straff, inslagen i en hektisk matchinledning, kunde Roma med nöd och näppe hålla undan för Modena vilket, i och med Bocas seger i Japan igår (tack!), innebär att Roma nu står ensamma som herrar på täppan i Italien. Modena ska dock ha all heder för sin insats, då endast Pelizzolis mirakulösa konster på mållinjen förhindrande emilianarna från att åka hem med en poäng.
Capello föredrog Panucci framför Zebina, som är inne i en tung period, vid matchstart till höger i backlinjen. Samtidigt fick Tommasi fortsatt förtroende på innermittfältet då Dacourt ännu inte är frisk. Montellas förestående operation innebar att Carew ledde anfallet med sina 95 kilo. De första femton minuterna såg tillställningen ut att bli blott en transportsträcka till de tre poängen för Roma. Hemmalaget anföll frenetiskt och fantasifullt då man klackade sig igenom elva till synes chockade Modenaspelare. I den sjätte minuten fick Roma den första belöningen för sitt spel då Totti gav sig ut på en dribblingsraid med sikte på Modenas mål, men fälldes av Balestri. Straff tilldömdes Roma, vilket i efterhand visade sig vara en gåva då Balestri klippte ner Totti precis utanför straffområdet, och inte innanför som det först såg ut. Totti väntade ut Ballotta och sköt enkelt straffen i det högra hörnet.
Strax efter spelade en pigg Cassano (Antonio Cassano Superstar) fram John Carew via en genomskärare som strider mot fysikens alla lagar, vilken friställde norrmannen med Ballotta. Carew drog åt höger och lockade veteranmålvakten med sig innan han hade öppet mål och sköt, bara för att få se ett Modenaben rensa på mållinjen.
Det var startsignalen för Modena som hädanefter tog kommandot och ägde bollen under långt större stunder än vad Roma gjorde. Roma vek ner sig och gjorde inte överdrivet mycket för att återta iniativet i matchen. Det är lite ironiskt att Modenas bästa spelare var Nicola Amoruso, samtidigt som man med lätthet kan hävda att med vassare och målfarligare anfallare så hade Modena kunnat skaka Roma ordentligt. Precis som Chievo led Modena av att inte kunna förvalta sina chanser, när de väl skapades. Effektivitet är nyckelordet när man spelar mot ett topplag, och man straffas obarmhärligt för bristen av det i det tuffa klimatet som är Serie A.
Talande för gårdagens match var Pelizzolis cirkuskonst en kvart före slutet. Efter ett inlägg från vänster nickade Lima och Amoruso ihop, vilket gav bollen en mycket märklig bollbana. Det såg ut att räcka, då bollen redan var så gott som inne i mål, men Pelizzoli ville annorlunda. Pelizzoli ville ha tre poäng. Pantern från Bergamo svarade för den mäktigaste räddningen jag sett på år och dag, med mindre marginaler än vad som borde vara möjligt. Utan det stycket magi hade Modena säkerligen hållt ut för en poäng, något som inte hade varit så hemskt orättvist.
Visst kan man se det faktum att Roma gör den sämsta matchen för säsongen som ett tecken på svaghet, att svackan alla väntar på nu ska komma. Jag ser det däremot som ett styrkebesked. Skillnaden mellan laget som vinner ligan och det som kämpar för en fjärdelplats är det faktum att man vinner även de matcher man spelar dåligt i. Trots att spelet inte klickar under 90 minuter så gör man de mål som behövs framåt och lyckas hålla tätt bakåt.
Lite oroväckande är dock de skador som nu börjar hämma laget. Montella, Carew och Dacourt är alla viktiga spelare som nu är borta. Det enda man kan göra är hoppas att inte fler spelare saknas i fortsättningen, det kan innebära problem. Men för stunden är Roma ensamma serieledare, och oavsett hur nästa omgång artar sig avslutar Roma året i serieledning. Fortfarande inte en titelkandidat? Nä, täknte just det...
