20 matcher kvar...
...till Circo Massimos gräs räds nästa invasion?
Empoli - Roma 0 - 2.
Marschen fortsätter i och med ännu en vinst utan att vi till synes anstränger oss, och definitivt utan att imponera. Och det är just det som är så förbannat imponerande.
Att vi, återigen, vinner utan att spela på topp. Att det Roma som saknar egentlig bredd kommer till Empoli och egentligen inte ger hemmalaget en chans - trots tre spelare borta från ordinarie elvan.
Och genom denna mer eller mindre begärda vinsten så befäster vi vår plats som nummer 1. Och i och med den här vinsten så har vi efter 14 spelade matcher otroliga 36 poäng, och en målskillnad lika otrolig den - 31-4. Den magiska rekordsäsongen 00-01 hade vi vid samma tidpunkt 33 poäng och målskillnaden 26-9...
Trukke Trukke...?
Jag vet inte vad våra belackare använder för argument för att undergräva våra kvalitéer men ju längre säsongen pågår ju svårare kommer de få med sin egen trovärdighet... För nog fan kan vi mycket väl vinna i år! Så Trukke Trukke? För mig har det gällt från match nummer 1, även om jag - oavsett om andra påstår motsatsen - varit medveten om ett fåtal tuffa motståndare.
***
En del har blivit upprörda angående FIFA - eller rättare sagt; världens förbundskapteners - val av årets bästa fotbollsspelare. Men seriöst, hur kan man ta ett pris där Totti inte ens får en enda röst seriöst? Speciellt då exempelvis tunga aktörer som Brad Friedel, Takamatsu Daiki, Cafu och Esala Masi fick röster...
***
Och Boys har slagit till igen...
Förra helgen, hemma mot Modena, så tyckte de att det var läge att smäda fotbollens förmodligen mest jordnära person med en banderoll som förklarade att Tommasi minsann var slut som fotbollsspelare...
Efter det har det stormat bland de romerska supportrarna. Majoriteten kapar Boys vid knölarna med de själva slår ifrån sig och får medhåll av vissa (säkert Boyssupportrar typ Ultras Romani...) som menar att man har rätt att uttrycka sin åsikt.
För mig, och många andra, har det stått klart länge - Boys är ett pack som borde slängas ut från Olimpico. De är de första som kommer med apljud mot färgade och de föredrar fortfarande att sjunga ramsor mot de vakter som måste närvara på matcherna på grund av dem, istället för klubben de säger sig stödja. Att det sen finns de som backar dessa idioters åsikter kan jag inte för en enda jävla sekund begripa...
För mig är det lika jävla obegripligt som faktumet att Boys - som har för vana att påpeka att spelarna vid misslyckande är legosoldater - klagar på Tommasi. Inkonsekvent resonemang från ett trångsynt pack! Kan de inte bara dö?!?!
***
Och vad hände med Lima i helgen?
Svaret på den frågan kommer vi säkerligen aldrig få reda på. Officiellt heter det ungefär att han genomförde någon slags inofficiell strejk för utebliven lön - något ingen visste, vare sig hans agent eller någon i Roma, då han var borta på den träning han redan tidigare försökt tagit ledigt till. Efter det sägs det att han ringde till Capello och bad om ursäkt medan Baldini kapade honom i media.
Men enligt en del supportrar i Rom är sanningen en annan.
Enligt dem så ska Lima ha ett (stort?) alkoholproblem. Det i sin tur är något de inom klubben vet om (ni kommer ihåg att han var ute en morgon och kraschade ett par bilar tidigare va...?), och har haft överseende med. Och just alkoholen sägs vara anledningen till att han ville ha ledigt på lördagsmorgonen - då han, tydligen, tänkt ta sitt ett "järn" kvällen innan. Detta "järn" ska ändå ha intagits vilket tydligen ska vara förklaringen på hans frånvaro på träningen samt allas oro och totala ovisshet om vart vår duracellkanin befann sig.
Och sedan ska drevet varit igång. Med en Lima i Schweiz eller i Brasilien. Eller både och. Och det följs av uttalanden en del menar aldrig existerat.
Men som sagt - svaret på den här frågan lär vi aldrig få.
***
Höstomgångens verkliga final närmar sig...
Första tisdagen kommande år kommer Milan till Olimpico, med två raka förluster i bagagen, en Nesta som är skadad och med en svikare tuggandes på tuggummi.
Personligen kan jag inte se att Milan klarar av att spöa oss just nu. Förmodligen är det även många av de röd-svarta som håller med mig, men vem klandrar dem? Vi har ju, med eftertryck, visat att vi tillhör den absoluta toppen. Visst, Milan har ett superbt försvar - då Nesta medverkar, men hur i hela världen ska Milan bemöta ett lag som gör i snitt cirkus 2.2 mål per match utan lazialen? För att inte tala om vår hemmastyrka, som gett oss 21 av 21 poäng efter 2.6 - 0.1 i målskillnad per match...
Dessutom så kommer vi möta samma lag i kvartsfinalen i den italienska cupen. Och första mötet i cupen spelas den 14/1 i Milano medan returen spelas 21/1.
Läge att ta ner Gallianis mannar på jorden ordentligt alltså!
Vinnarna tar, precis som vi rapporterat tidigare och förutspått, emot Lazio alternativt Parma. Om Roma vinner mot Milan väntar alltså eventuellt två ytterligare derbyn i semifinalen, 4 och 11/2. Helgen däremellan gästar för övrigt Juve Olimpico.
***
Och apropå de - tyvärr; som vanligt - alarmerande uppgifterna om Serie A-klubbarnas ekonomi och de snart aktuella Milan...
Milan, med Berlusconi och Galliani i spetsen, stod för de i särklass fetaste lönekostnaderna senaste säsongen. Någon som kommer ihåg då Lega Calcios skallige president (ja just det, Galliani alltså...) innan just den senaste säsongen slog på stora trumman och krävde att klubbarna skulle sänka vikten på lönekuverten...?
Självklart ligger det i Gallianis intresse - oavsett position - att klubbarna sänker sina lönekostnader. För går ligalagen plus då hans universella lösningar anammats får han positiv kritik, och vinner Milan en liga med försvagade motståndare (på grund av att spelarna vill ha högre lön. Något de då kommer hitta i annan liga...) så är hans personliga succé garanterat än större.
Att han och hans klubb sedan går en helt annan väg ser förstås varken han eller klubbens supportrar som något problem...
**
Boys, Lima, Dacourt etc... alla är dom idioter!
Förra säsongen fick vi smaka på det mesta, men framförallt en stämning som var helt värdelös. Det klagades (förvisso befogat, men ändå.) på domarna och Capello gnällde på spelarna, Sensi förde krig mot alla och publiken buade ut alla utom våra absolut största favoriter...
Nu har emellertid skutan vänts som bekant.
Men ändå verkar inte alla vara nöjda. Alltid ska det sökas efter anledningar att gnälla... Fattar ingen någonting? Fattar inte (delvis de ovan nämnda) vilken guldsits vi sitter i? Kan inte de som gnäller se vad fan som finns där i horisonten, om 20 matcher? Kan de inte föra diskussioner internt - eller ännu hellre; hålla käften helt! - så vår lilla positiva bubbla kan bibehållas?
