Promenadseger och drömmål
Matchen mot Empoli blev precis som man kunde förutse en enkel seger utan att någon av Romas spelare behövde göra något extra.
Egentligen det enda spännande som hände inför lördagens match var att slitvargen Lima visade en mänsklig sida och skapade lite oreda inför matchen.
Vem som skulle spela i Limas ställe var den stora frågan. De första indikationeran var att Delvecchio skulle ta Limas plats, men även De Rossi och Tommasi kunde nog ha ryckt in med den äran. Att Capello skulle tvingas gå ned till en 4-4-2 -uppställning som vissa klåpare trodde kändes helt uteslutet. Även om Lima har gjort en bra höstsäsong så är det ju knappast han som är nyckeln till Romas spel.
Lösningen blev till slut att Panucci fick spela på mittfältet och Dellas som imponerade i Cup-matchen hoppade in i backlinjen. Naturligtvis fungerade den här lösningen alldeles förträffligt. Panucci gjorde kanske inte någon av sina bästa matcher, men mot det här motståndet kändes det inte som något större avbräck att Lima satt på bänken. Men matchen belyste på ett sätt ett problem som Capello har med årets trupp. Vi har ingen offensiv kraft att sätta in på vänsterkanten om det skulle behövas. Det är många inklusive mig själv som önskar att Capello skulle låta Delvecchio spela i den positionen. Det var ju där han gjorde succé i EM för snart fyra år sedan, men Capello är nog för tveksam till Delvecchios defensiva kvaliteter för att ge honom chansen.
Om Roma-spelarna hade någon vilja att bjuda på något mer än en enkel seger så tror jag att deras spellust försvann i takt med alla kapningar som Empoli stod för. Jag kan förstå att ett lag som Empoli inte kan spela sitt eget spel mot ett lag som Roma. Jag hade inte heller klagat om de hade köttat ihop sig och försvarat med hela laget för att eventuellt kunna ta en poäng. Det finns en tjusning i detta också, men de finns ingen lockande i nedsparkningar.
Och det kändes inte heller särskillt förvånande att första målet kom på en straff. Och när Totti spelar är ju straff lika med mål. Om han inte kippar över målvakten så slår han den distinkt utom målvaktens räckvidd.
Tottis andra mål var däremot av den högre skolan. Att slå en lobb med en sådan precision är bara ännu ett bevis på att vår kapten är en av de allra största fotbollsspelarna genom tiderna.
Andra halvlek var för Roma-spelarna bara en transportsträcka mot julfirandet. Och efter den här rekordartade höstsäsongen så skulle jag inte bli förvånad om det visar sig att jultomten kommer klädd i rött och gult.
