Roma-Milan 0-0: Riktig mållös underhållning!
Roma tog under lördagskvällen emot Milan hemma på Olimpico i en match som kanske var totalt avgörande vilket av de två lagen som skulle orka följa Inter i kampen om Scudetton. Det hela skulle visa sig bli en rafflande 0-0 match..
I dagarna före denna stormatch har media, läkare och Ranieri vankat av och an på Trigoria för att försöka reda ut vilka elva spelare som skulle äntra planen mot Milan. Vi får väl lov att säga att de på något sätt lyckades bra.
Roma (4-2-3-1): Julio Sergio; Cassetti, Burdisso, Juan, Riise; De Rossi, Pizarro; Taddei, Perrotta, Baptista; Vucinic.
Roma startade med de två hårt kritiserade spelarna Doni och Mexes på bänken tillsammans med bland andra Toni, Motta och Menez. Från start gick istället spelare som tveksamma Cassetti, älskvärda Julio Sergio och oersättliga Pizarro.
Milan (4-3-3): Abbiati; Bonera, Nesta, Thiago Silva, Antonini; Flamini, Pirlo, Ambrosini; Huntelaar, Borriello, Ronaldinho
Milan med bland annat skadade Pato mönstrade ett allmänt rutinerat lag med en kanske ifrågasatt, säga vad man vill, men sannerligen formtoppad Ronaldinho. Beckham var tillbaka på planen där han en gång debuterade för Milan men fick börja på bänken medan Borriello samt Borriello fick chansen från start.
Primo tempo:
Roma började match bäst och Flamini fick lov att ta ett gult kort redan efter tolv sekunder efter att han kapat en framåtrusande Simone Perrotta.
Första halvlekens bästa chans kom sedan redan efter knappt tre spelade minuter då Daniele De Rossi först dribblade sig förbi Nesta för att sedan göra detsamma med Thiago Silva för att sedan avsluta tätt utanför Abbiatis ena stolpe.
Roma fortsatte sedan att ösa på med halvlekens nästa bästa chans då Julio Baptista drog till från närmare 30 meter. Brassen fick på ett riktigt kanonskott som dock Abbiati kunde avvärja till hörna.
Sedan var det roliga slut, åtminstone för Roma som lät Milan växa in och ta över matchen mer eller mindre fullständigt. Milan hade dock svårt med spelet på den sista offensiva tredjedelen av planen. Bästa chansen fick Borriello efter att han blivit snyggt framspelad av Ronaldinho. Avslutet från italienaren var dock inte av högsta klass.
Milan fortsatte att dominera men kom inte fram till några riktiga chanser vilket statistiken med ett skott var på mål för vardera lag kan stärka.
Secondo tempo:
Milan började andra halvleken som de avslutade den första, fast ännu bättre. De öste på och skapade massor utav chanser. De inledande tio minuterna var det total rödsvart dominans och chanserna avlöste varandra.
Roma kunde dock hålla tätt och Ranieri agerade genom att byta in comebackande Luca Toni mot Baptista efter knappa timmens spel.
I och med tiden gick så avtog Milandominansen något utan att Roma på något sätt kom längre upp i banan. Bästa Romachansen fick Mirko Vucinic efter att John Arne Riise slagit ett inlägg, nicken sökte sig mot bortre stolpen men tyvärr på fel sida nätmaskorna.
De avslutande 20 minuterna var ren fotbollsmagi då kontringarna avlöste varandra. Det öppna spelet gav de kontringsstarka lagen stora ytor att anfalla på och det hela var en fröjd att skåda.
I matchens sista ordinarie minut fick Milan sedan matchens bästa chans då De Rossi tappat boll på egen planhalva. Pirlo snappade upp läderkulan och krossade till en fristående Huntelaar som relativt ostörd oförklarligt nickade över. Nicolas Burdisso försök till rensning kan ha påverkat den forna (?) skyttekungen.
Roma skulle dock få sista ordet även om det inte blev avgörande. Med mindre än halvminuten kvar drev norrbaggen bollen längs sin vänsterkant och drog på en klassisk norsk missil som Abbiati med möda lyckades undanröja till hörna, en hörna som Juan även han, sånär, lyckades avgöra den vackra tillställningen.
Tankar:
Utan tvekan en av de bästa 0-0 matcher någonsin har skådat. Visserligen var det framförallt Milan som stod för det offensiva men matchen hade allt, tacklingar, filmningar, hårda skott, dribblingar och intriger.
Ranieri gjorde endast ett byte, rätt eller fel kan vara svårt att säga men varför inte göra mera för att förändra en matchbild som inte talar för Roma?
Pizarro var tillbaka utan att glänsa, men det är just så chilenaren jobbar. Hade Roma haft mera boll hade man säkerligen fått sett mera från honom men vi vet vad han kan.
Likaså fick vi se Toni på plan igen, äntligen. Nu gjorde han inte heller mycket men bara hans närvaro kräver motståndaren att använda 2-3 spelare i vissa markeringssituationer.
Mexes fick sitta på bänken och gjorde nog bäst ifrån sig även därifrån. Burdisso gjorde återigen en gedigen match och Juan…
Juan är just nu världens bästa mittback!
