16 matcher kvar...
...och vår svacka fortsätter.
Roma - Udinese 1 - 1
Och ännu en match utan någon som helst tillstymmelse till bra spel. Och återigen, utan 3 välbehövliga poäng. Men inte fan var vi värd det heller...
Tyvärr så har vi (eller rättare sagt: Capello och laget) åtminstone en halvt godtagbar ursäkt - skadorna. För Roma är förmodligen det topplag i Italien som minst har råd med skador. Och utan Chivu så är vårt starka försvar reducerat till typ 75% och utan en storspelandes Pelizzoli så sjönk samma försvar ner till kanske 50 procent. Dessutom så saknas ju, som vanligt, Montella och målskörden för trion där framme sjönk också den därmed ett par procent.
Och sen under matchens gång så försvann vår tredje bästa försvarare, Zebina. Och en Delvecchio ur form tvingade Capello att sätta in en nästa lika formlös Candela då Carew behövde byta - och där försvagades vi ännu en gång...
Men alla dom här jävla småskadorna som kommer för varje lag ger Capello och c/o ytterligare en anledning till att vifta bort allas oro - alternativt skadeglädje - över vår egentligen rätt uppenbara kris. Precis som det kändes då samma samling verkade tycka att det enbart var domarens fel förra säsongen då vi förlorade och förlorade...
Mina böner om ett uns självkritik lär även i fortsättningen vara obesvarade. Fast va fan, räcker inte en 90 minuters lång pina framför videon i kväll för att se vi har större problem än skadorna?
***
Och nu ska Capello sparkas igen...
I mitten av den precis gångna veckan så tog undertecknad bort en omröstning på Romasidan. Frågan var vem som besökarna ville se träna oss nästa säsong. Capello vann överlägset - runt 55% mer röster än alternativ 2, 3, 4, 5, 6 och sju...
***
Våra två innermittfältare borde verkligen ta och slänga ett öga på De Rossi på träningarna. Så de fattar att man faktiskt kan spela en enkel passning då och då. Och att det gagnar laget mer än soloraider som slutar med att gästerna i 9 av 10 fall tar bollen.
Men inte Emerson och Dacourt inte. De krigar åt sig bollen för att sedan ge bort den. Gång på gång. Dacourt kanske bör ursäktas för hur god krigare han än är - någon större fotbollsspelare (ni vet, teknik, spelförståelse, passningar mm) kommer han på Gattuso-vis aldrig bli. Men annat är det med Emerson. Hela världen vet vad han kan men av någon jävla anledning så verkar han vägra bidra med alla sina kvalitéer. En vanlig formsvacka? Kanske, fast på sätt och vis känns det mer som han, på Vieri-vis, redan lämnat klubben mentalt - och att hans talang otåligt väntar på den mer fysiska delen av Emerson vid Fiumicino. För en flygtur till Milano kanske...?
Fast med tanke på stormen som följde efter att jag klagade på Totti kanske man borde hålla inne med den här kritiken... För vi är väl konsekventa?
***
Men hur mycket jag än tycker om De Rossi så tror jag inte han i dagsläget skulle kunna bidragit med särskilt mycket mer än de andra två på centrala mittfältet. För ärligt talat - har unge Daniele verkligen imponerat på någon de senaste gångerna han spelat?
Och det för oss onekligen in på det där jävla Milan...
3 matcher på kort tid mot Milan innebar 3 förluster på 16 dagar! Och likt Olle Nordins landslag under VM-90 så var de tre smärtsamma och pinsamma siffrorna 1-2. 2 maj är det dags att möta dem igen, på San Siro. I omgång 32. Någon som på rak arm kan säga att de inte kommer ha magsår om vi åker till Milano med, låt säga, två poängs försprång?
***
Men oavsett om vi pratar om matcher då reserverna luftades eller dagens match så känns det som ungefär samma slutsats dyker upp i min skalle.
VI HAR INGET SPEL OCH VI HAR EN VÄRDELÖS INSTÄLLNING!
Och för att vara ärlig, samma tankar har funnits säkert de senaste 7-8 matcherna. Om vi kommer upp ur den svackan redan till nästa helg (mot Brescia borta) så ska vi vara förbannat nöjda med den utdelning vi haft den senaste tiden. För att tappa endast 5 poäng på en sån lång matchserie då mycket lite fungerat är tammefan en bragd!
Men om inte saker och ting börjar hända snarast så kan vi garanterat tappa poäng mot Brescia. Och sen kommer Juve till Olimpico - som då har ännu större möjligheter att spöa oss. Och om så sker så fattar ni nog själv vad som hänt, då är vi en mil från det guld vi trodde vi skulle vinna... För under samma period så möter Milan Siena (hemma, den uppskjutna matchen), Bologna (borta) och Perugia (hemma).
Så Trukke Trukke?
Givetvis så har vi goda chanser att vinna serien men nog får man lov att säga att Milan mer och mer börjar se ut som en favorit till guldet. Fast masar vi arslet ur vagnen redan till helgen så... Men bakom oss lurar en gammal dam, som alla verkar glömt, och vinner de mot oss 8/2 så...
***
Och mitt i all misär - finns det någon ljusning?
Självklart, men det tog ett tag att hitta glädjeämnena. Men att vi förlorade mot Milan i cupen betydde inte enbart att vi går miste om två bonus-derbyn, utan också att vi spelar två matcher (närmare bestämt 5) mindre än våra två närmaste titelkonkurrenter den kommande månaden.
Dessutom, februari avslutas med spel i UEFAs olika cuper. För oss så betyder det att vi drar till Turkiet och ställs mot Gazientepspor (de ligger nia just nu, 17 poäng efter ledarlaget Besiktas...), vilket borde innebära att vi kan vila en eller ett par killar. Milan och Juve spelar samma vecka i åttondels final i Champions League, mot Sparta Prag respektive Deportivo.
Och fortfarande ligger vi före "Scudetto-laget", fast nu bara med en pinne. Men å andra sidan, de sjuttiofem poäng våra levande legender spelade in den gången kommer i år förmodligen inte räcka till guld...
