Sömnlösa tankar inför vad som komma skall
En reflektion över vad som far runt i huvudet så här ett halvt dygn innan avspark.
Domarfrågan. Efterspelen kring Roma – Inter har allt som oftast handlat om mannen med pipan. Romalägret har anklagat Inter för att ”vara Juve” medan Inter i sin tur anser Roma vara patetiska och dåliga förlorare. Tittar man på de faktiska situationer som ofta lett till domarskriverierna så är det inte direkt saker som är tagna ur luften. Inför denna match, ’la sfida dello scudetto’, har det redan börjat. Något som jag inte riktigt kan ställa mig bakom. Det handlar om domarvalet. Inter och Moratti sägs inte velat ha Tagliavento som rättskipare på lördagskvällen, och därför fick Tagliavento, som var tänkt för just Roma – Inter istället döma Milan – Lazio och Morganti fick Roma – Inter. Jag vet inte riktigt.
Årets Inter anser jag inte fått på långa vägar så mycket med sig som man fått de senaste säsongerna samtidigt som jag tycker deras kusiner fått tokmycket med sig av domarna. När Milan spelar på San Siro är det i princip straff varje match till hemmalagets favör. Men om man ska vända på det och tänker tillbaka på de sista säsongerna med Moggi i Juventus så var det ofta förrän ”nu” på säsongen som det riktigt, riktigt uppenbara fusket märkets (även om man såklart märkt att det var något lurt en längre tid). När man fick nästan en kvarts övertid för att försöka fixa tre poäng borta mot Treviso, när man tilläts göra mål mot Udinese med spelare som var en simbassänglängd offside. Nu har Roma chansen att skaka liv i ligan, precis som Juve var på väg att tappa den då… men ändå. Ni fattar. Jag anser inte oss vara förfördelade så här på förhand och förhoppningsvis anser jag inte det på efterhand heller.
Elvan. Kolla på Romas uttagna trupp till ikväll och vi snackar hyfsat angenäma problem. Eller kanske inte problem för Claudio Ranieri som verkar vara en man som har det rätta svaret på allting, men för oss. Menez har varit grym på senare tid men killen har svårt att hitta nätet, samtidigt som han serverar sina kollegor drömläge på drömläge, match efter match. Vucinic har fått vänja sig vid att jämföras med legenden Marco Delvecchio på senare tid.
Montenegrinen har likt SuperMarco börjat gå till vänster längst fram, detta oavsett tridente eller ej. Vucinic gjorde senaste hemmamatchen hattrick och är alldeles för bra för att lämnas utanför startelvan – oavsett match, dessutom har han blivit mycket bättre i det defensiva. Vucinic spelar. Tillsammans med Toni och bakom sig har dem Menez? Totti är som de flesta vid det här laget uttagen i truppen, men är han verkligen tillräckligt frisk för att kastas in och försvara den italienska huvudstaden direkt? I matcher som dessa kan byten vara oerhört avgörande och att tvingas byta efter en kvart för att Tottis knä inte håller – och därmed slösa ett byte direkt kan bli ödesdigert. Men samtidigt som alla verkar räkna med en tridente framåt med orden ”anfall är bästa försvar” så får vi inte glömma vilka vi möter. Vi snackar om ett lag som gjorde slarvsylta av Carletto Ancelottis Chelsea, om ett lag som har en sista tredjedel som gör Real Madrid avundsjukt. Vågar vi verkligen lämna mittfältet åt tre man – för förvänta er inte att Menez kommer ta alltför många defensiva löpningar. Äh, skitsamma, frågan är och förblir obesvarad fram till ca 17.00.
Klubbarna har bytt spelare med varandra genom åren. Inter har värvat Romas toppspelare för tunga pengar medan Roma fått nöja sig med att rota i botten av Inters frysfack. Av de spelare Roma hämtat från Inter kan vi idag räkna in två av lagets viktigaste spelare. När Pizarro inte spelar känns mittfältet långt ifrån som ett mittfält som hör hemma i den italienska toppstriden. Honom hämta vi för en billig peng sätt till vad han uträttat. Inför säsongen värvades – eller lånades- Burdisso in för att styra upp där bak. Han blev klar mindre än ett dygn innan premiären, gick in från start och var tillsammans med Menez bäst på plan mot Genoa. Och så har det fortsatt, jag kommer i skrivande stund endast på ett misstag som argentinaren gjort, Milan borta, klumpig tackling i straffområdet… ni minns. När vi sålde Chivu fick plus pengar Marco Andreolli. En mittback undertecknad förälskade sig i i somras då han tillsammans med Bocchetti dominerade på Olympia i Helsingborg. Andreolli är för bra för att sitta på bänken i Serie A och jag fasar för den dagen som bägaren runnit över. Mardrömsscenariot är och förblir att Roma köper loss Burdisso från Inter i sommar i en affär där Andreolli går motsatt håll och flyttar tillbaka till Milano, för Marco Andreolli kan komma att bli en ny general och i ett lite sämre lag hade han redan varit det.
Till Inter har vi genom de senaste åren skickat iväg desto mer. Det börjades med Batistuta, som inte riktigt fick något uträttat Milano, det följdes upp av underskattade Dacourt som vann ett par scudetti från bänken. Efter det sålde rumänen Chivu ut sig, och till skillnad från till exempel Dacourt går Chivu inte att förlåta. Sist ut var Amantino Mancini, en transfer som man idag inte mer än kan skratta åt. Walter Samuel får vi inte glömma. Mittbacken som blev hjälte i Rom då vi tog vår senaste scudetto, skeppades senare iväg till Madrid för att få bukt de ekonomiska problemen, efter uttalande som "skulle aldrig kunna spela i en annan italiensk klubb", är Samuel en endast en spelare som likt Rinaldi ingick i truppen vårt senaste scudettoår.
Den av de som spelat i båda klubbarna som uttalat sig inför matchen är Burdisso. För argentinaren är det en oerhört speciell match som först uttalar sig respekt för Inter och tacksamhet för sina fem år i Milano följt av att han gärna skulle stanna i Roma och att det viktigaste är att vi slå dom ikväll. Alltså inget jätteuttalande men samtidigt råder det en stor hoppfullhet inför matchen. Det skulle lika gärna kunna vara ett uttalande om att Inter har många grandi campioni och att det kommer bli en partita difficillissima men här handlar det som sagt om en sak. Att slå Inter.
MOT -1!!!
