Kris?
Vårt värdelösa spel börjar med rätta ge oss dåligt med poäng. Endast en tillfällighet eller är den kris här som kostar oss en Scudetto?
7 poäng på sex matcher efter jul, likafullt säger Capello som vanligt att ingen kris existerar. Att ett X mot Udinese var rättvist men att vi borde ha avgjort matchen tidigare...
Men nog fan har vi problem alltid! Förvisso tycker jag inte att Capello bär det största ansvaret för våra problem även om han exempelvis gjort en hel del byten den senaste tiden som gjort att min kollegan Oscar, högst befogat, ställts frågan om Capello sitter och smygsuper under matchen.
Men även innan dessa idiotiska byten har vi haft problem. Problem som tydligen är lika osynlig för Capello som uppenbara för många av oss utomstående.
***
Innan jag gräver mig igenom de lagdelar vi har så gav jag mig ut på jakt efter vår senaste match där vi verkligen presterat som ett lag för Scudetton.
Och bortser jag från kanske en kvart mot Chievo, ytterligare fem minuter mot Milan och ett par sekunder här och där så är den senaste riktigt imponerande insatsen ett par livstider bort, närmare bestämt 23/11. Dagen då vi pulvriserade Bologna på Renato Dall´Ara med 0 - 4. Sedan dess har det varit ett långt jävla mörker, även om vi sedan den matchen ändå faktiskt vunnit sex av de 8 matcher vi spelat i ligan.
Och just den imponerande poängskörden med högst oimponerande spel är väl det som får Capello & c/o att idag vara så förbannat naiva.
Och där finns, enligt mig, problem ett - våra idolers inställning och deras totala frånvaro av självkritik.
***
Men Il Calcio avgörs som ni kanske är medveten om till största delen på planen...
Vi börjar bakifrån med den försvarande delen...
Pelizzoli storspelade i stort sett hela hösten men när hälsan svek så tvingades vår talangfulle keeper Zotti - i skadade Lupatellis frånvaro - ta ett ansvar han uppenbarligen inte var redo att ta. Att han sedan tog en straff förra helgen samt mer eller mindre räddade oss mot Udinese räddar inte hans helhetsbetyg som måste hamna under godkänt. För som någon kanske redan förträngt, mot Milan så gav han bort ett par mål, i varje match.
Framför honom har vi två världsspelare i Chivu och Samuel, en fysiskt näst intill fulländad fransos som numer gör färre och färre allvarliga misstag, en italienare på nedgång som gör fler och fler misstag samt en grekisk jätte som helt enkelt är för dålig. Är en av de två förstnämnda borta så får vi problem, är båda borta är vi i det närmaste värdelös.
Vidare till mittfältet - de destruktivas zon
Med Emerson ur form och den ojämna sensationen Amantino just nu lämnad utanför resonemanget så finns det ingen på mittfältet som bidrar med något av värde offensivt. Dacourt är en jävel på att kriga men det är också det enda han egentligen bidrar med - bortsett från alla omöjliga uppdrag han alltför ofta tar på sig. Samma sak kan man nästan säga om Lima också även om han är ännu mer lagd åt det destruktiva hållet där offensiven alltför ofta lämnas helt åt slumpen.
Sedan har vi undantaget, Amantino, som är den enda på mittfältet som varje match (eller rättare sagt: vid nästan varje bollkontakt) strävar framåt. Tyvärr har han en tendens att försvinna i matcherna men likafullt förblir han vårt offensiva hopp på mittfältet, och det är egentligen skrämmande att en chansvärvning som i fjol satt på bänken i Serie B idag är den enda som offensivt, gång på gång, bidrar med kvalitet...
På bänken väntar förgäves tre kreativa hjärnor på sin chans - De Rossi, D´Agostino och Candela. Den förstnämnda har inte gjort särskilt stort väsen av sig de senaste gångerna han spelat, den sistnämnda är alldeles för ojämn på en för lång nivå för att vara en verklig tillgång, men att inte D´Agostino får chansen när det låser sig är för mig ett mysterium. Och Tommasi finns även han naturligtvis att tillgå - fast Tommasi av idag är i stort sett en kopia av Dacourt, men med svagare form.
Avslutningsvis Il Tridente - trion som nästan själv är tänkt att avgöra matcherna
Med Capellos fega tankar görs det ovanstående oftast omöjligt då Montella för jämnan är skadad och Delvecchios form numer är i det närmaste katastrofal. Och Carew må vara sympatisk men bortsett från hans fysik så har han ingenting att erbjuda vår start uppställning.
Sedan våra två stjärnor, som med apelsiner gör cirkuskonster Carew inte klarar med boll. Båda två är dock lite för ojämna även om Il Capitano får ses som den mest jämna av de två. Och inte blir det bättre för Cassanos del då hans fina höstform för sällan visar sig nu förtiden. Men även med det negativa i deras repertoar inkluderat så är de våra två tyngsta vapen framåt. Om det sen är ett styrkebesked från deras sida eller en indikation om att vi har problem framåt låter jag vara osagt.
Problem 2 är identifierat - alla spelare som underpresterar alternativt erbjuder för lite för att vara riktigt dugliga...
***
Läs mer om vår fega taktik, siffror som inte går att prata bort samt mina förslag på åtgärder
här.
