Vi närmar oss framtiden med stormsteg
Det är en fascinerande tid att vara romanista. Klubbens framtid bestäms i sommar i form av ett ägarbyte, där Sensis val av efterträdare är av yttersta vikt för föreningen.
Med ett stundande ägarbyte i sommar - det hela verkar nu vara oundvikligt - går AS Roma genom den viktigaste perioden på ett bra tag. Det är inte helt omöjligt att senaste gången något så viktigt hände Roma var då Franco Sensi tog över och räddade en förening endast millimetrar från konkurs, lo scudetto 2001 till trots. Sensi har nått en ärbar ålder av 78 år, och hans hälsa försämras konstant. Dvärgen med det stora hjärtat och lika stora munnen orkar helt enkelt inte med all sannolikhet med ett år till, något han själv tillstått under säsongen.
En försäljning ska alltså ske under sommaren, och aspiranter på president- och ägarposten finns det gott om. Det trots att Roma dras av relativt allvarliga, och potentiellt förödande, skulder. Diskussionen har växlat från att ha varit en strikt romersk uppgörelse - de tre affärsmännen Francesco Angelini med sitt världsomspännande multinationella läkemedelsföretag i ryggen, bröderna Toti (med Pierluigi som förgrundsfigur framför Claudio) samt Giampaolo Angelucci var de tre huvudpretendenterna till att köpa loss AS Roma. Men nu ser det ut att bli en kamp mellan romarna, som i ett nästan rörande samarbete gör gemensam sak, mot "ännu" en ryss, Suleiman Kerimov. Kerimov är ägare av oljebolaget Nafta Moskva och sitter i den ryska duman, och är för övrigt en nära vän till Chelseas Roman Abramovich (så, nu var hans namn nämnt) om dock med betydligt mindre plånbok än den senare enligt rapporterna.
Skillnaden mellan de två buden - om ännu inte lagda - är all i världen, såväl ekonomiskt som fotbollsmässigt. Romarna kommer av de senaste gissningarna att döma representeras utav den oerhört framgångsrike Giovanni Malagò, som bland annat på egen hand skapat hela marknaden för BMW i Italien, och tros få fungera som ett slags organisatör och enande figur för triumviratet bakom sig. Detta triumvirat, bestående utav de tre tidigare nämnda erkänt skickliga affärsmännen med lika stort Romahjärta som bankkonto, skulle i sin tur stå för den ekonomiska muskelkraft organisationen skulle behöva. Visst låter det bra?
Haken är bara den att triumviratet ställer som krav att Sensi rensar upp efter sig och betalar alla skulder AS Roma har i dagsläget, annars köper de inte klubben. Det rapporteras en ny siffra för varje media man läser eller ser, så att fastställa storleken på skulden är i dagsläget är omöjligt. De värsta, rent absurda, hopkoken om siffror i storleken 600-700 miljoner euro kan dock med relativ säkerhet skrivas bort som ett sätt att locka läsare då de enda fakta man har om Romas skuld är att den för cirka tre månader sedan var exakt 104 miljoner euro stor. Att skulden skulle ha växt i en sådan lavinartad fart är osannolikt på alla sätt och vis, även för Roma och Sensi.
Hur stor eller liten (allt är ju relativt sägs det) den än må vara är det oerhört mycket pengar att betala, speciellt för någon som Sensi som direkt efter tackar för sig. Alternativet är att sälja AS Roma till utlandet, och tillåta klubben bli ryskägd. Det skulle innebära att Sensi slipper betala en cent för att sälja sin förening och bara håva in pengarna samtidigt som han säkrat Romas finansiella situation i flera år framöver. Det största problemet är dock vad som händer då de åren är slut, och Kerimov av en anledning eller annan bestämmer sig för att sälja klubben vidare, och den enorma obalans som då kan uppstå.
Jag hyser inga som helst tvivel på att Kerimov skulle göra ett annat än bra jobb för att hålla ordning i Roma, ingen repar medvetet sin Ferrari. Men det beroende av hans pengar han då skapar ställer till det tiofalt värre den dag Roma står med en lönelista av kolossala proportioner och ett icke attraktivt namn för en ny potential ägare.
I diskussionen om de två sidorna som kämpar om att få ta över klubben framställs gärna Kerimov som den oljebaron han är, med oändliga tillgångar att lägga ner i AS Roma. Som en nutida Greven av Monte Cristo som kan köpa allt han pekar på, fast multiplicerat med 10. Samtidigt beskrivs gärna romarna som en sorts dammsugsförsäljare som inte har den ekonomiska makten att köpa loss en enda spelare av intresse, än mindre stabilisera Romas finansiella situation. Vilket givetvis är fullständigt bisarrt, samtliga inblandade är så kallade storspelare i Italien med flera extremt framgångsrika projekt bakom sig. Bröderna Totis Gruppo Lamaro Appalti är ett multinationellt byggnadsföretag av gigantiska proportioner, och Pierluigi tilldelades så sent som för tre månader sedan "Cavaliere del Lavoro" av Italiens konseljpresident Ciampi, den högsta utmärkelsen som delas ut för framstående insatser i det italienska yrkeslivet.
Toti har skapat ett högst effektivt företag som iögonfallande ofta tilldelas hedersuppdrag, ett bevis så gott som något på hans kompetens. Sportintresset sträcker sig inte bara till stadens basketklubb, där han redan är ägare, han är givetvis en frekvent besökare av Romas matcher och har enligt egen utsago inte missat en hemmamatch på mer än tio år. Angelini och hans Gruppo Angelini är tillsammans med samarbetspartnern Procter & Gamble ett av världens ledande läkemedelsföretag. Jag kan fortsätta i ytterligare två, tre sidor med samtliga herrars fullständiga meritlistor, men de exempel jag nämnt räcker gott och väl för att påvisa att de alla i allra högsta grad är kompetenta - och rika - nog att sköta AS Roma.
Läs fortsättningen
