Gästkrönika: 2 = 6
I början varde lju... nej det är inte sant. Det är en ren lögn, helt enkelt för att det låter bra. Ungefär som det där med att "väntar man på något gott..." Alla som har väntat på något gott vet att man får vänta i en evighet. I början varde det inte ljus.
I början varde mörker. Det varde total jävla mörker. Det var så mörkt att man bländades av det ljusa när det äntligen blev becksvart för omväxlings skull. Sjuttioåtta paket cigaretter hade inhalerats tillsammans med fyrtiosju kilo kaffe och ett par liter vatten. Och klockan hade inte ens slagit tio på morgonen. Nerverna hade tagit sitt pick och pack och emigrerat till mer söderliggande breddgrader, hjärtat rusade iväg i åttahundrasextiotre kilometer i timmen och man var sådär mer än lagom nervös inför det stundande derbyt.
Derby Della Capitale. Vad tror du? Manchesterderbyt eller? Gå och lägg dig.
Det var total jävla mörker för om Roma skulle förlora (vilket jag var helt övertygad om att de skulle göra) så skulle det innebära total förnedring och hejdå till en potentiell Scudetto (som jag för övrigt inte tror på för fem öre). Nåväl... 18:30 blåste kvällens stolpskott till domare igång matchen och för att inte dö i hjärtinfarkt satt jag och tittade på matchen genom att låta ögonen vila bara någon halv centimeter över teven. Jag tittar på Romas matchen ensam. Isolerad. Med nerdragna persienner. Inget sällskap. När Roma gör mål klappar jag helt tyst för mig själv. När Roma vinner klappar jag helt tyst för mig själv. När Roma förlorar tänker jag "jag visste det" för mig själv. Sen drar jag igång en sådan där tre kilometer lång svordom på libanesisk arabiska och efteråt är jag inte det minsta avreagerad.
Rätt ska vara rätt. 1: Den där dokusåpan till domare som hade valts till matchen borde låsas in någonstans långt, långt ner under jord och aldrig mer få döma en enda match till. Att kalla honom för katastrof vore en komplimang.
Rätt måste vara rätt. 2: Lazio ska ha en stor eloge för matchen de gör. De visar att hjärta står högt över kvalité. Med hjärta kommer man långt. Lazio spelade derbyt precis som jag visste att de skulle göra och precis som jag ville att Roma skulle göra. Lazio ägde matchen helt och hållet och det ska de ha all respekt för. Förhoppningsvis får man uppleva två nya derbyn till i nästa säsong. Så tack Lazio för en grymt bra match. Hade ni vunnit hade det inte varit det minsta orättvist.
Rätt är ju så jävla rätt. 3: Såg ni Vucinics frispark? Såg ni den? Gjorde ni? Bra… då kan ni ringa Muslera och tala om för honom hur den såg ut, för han såg nämligen inte den. Han stod fortfarande och väntade på att den skulle slås när medan Roma var i Curva Sud och firade 1-2. De där skorna som Vucinic hittat har gjort mirakel för hans målproduktion. Han får gärna aldrig mer ta av sig de. Inte ens när han har sexy romance med sin kvinna.
En kille såg Vucinics frispark. Den killen var Brochi.
En av mänsklighetens äldsta och starkaste instinkter är den instinkten som handlar om överlevnad. Det är den instinkten som får oss att med näbbar, klor, tår, kalsonger och tunga att kämpa för våra liv ända in till absolut sista andetaget. Brochi såg Vucinics frispark och hans överlevnadsinstinkt tog över automatiskt. "Fuck this!" tänkte stackars milanistan, "jag för ung för att dö” och så hoppade han undan medan Muslera tänkte "jag ska ta den jag ska ta den jag ska ta den jag ska ta den jag ska... var är den?"
Floccari missade inte sin straff. Det var Sergio som räddade den. Rätt ska trots allt vara rätt. Kolla på straffen så ser ni hur Sergio har full koll på bollen och stänger ihop benen för att inte låta bollen glida igenom.
Rätt kan verka fel, tills det visar sig vara rätt. 4: Att Totti (Lazioredaktionen kallar honom för Tottina... eller Tottiana... det är hur kul som helst. Kärt barn har många namn) blev utbytt såg inte jag som något konstigt. Er pupone är helt ur form efter sin långa skada och borde istället ha bytts in de sista fem minuterna för Toni. Då hade vi kunnat njuta av maskning i världsklass.
- Va vill du? Vill du ha bollen? Vill du ha den... vill du ha bollen? Ta den... ta den då... ta den, den är din... varsågod ta den... ta den då... ok, nu kan du ta den... nu kan du ta den... ok jag ska sluta retas, ta bollen... ta den då... här, du får den...
Det som ställde mig och gjorde att jag ramlade av soffan, bröt käken, frakturerade (kan man säga så?) armbågen och föll ut genom fönstret var att Ranieri bytte ut Daniele. Sicken grej. Hade jag inte gjort om jag så fick betalt för det och ett alldeles eget sovrum hos Er pupone själv med en privat chaufför och en sådan där övertrimmad vespa som alla glider runt på i Italien.
En grej jag reagerade på var Tottis gest mot Lazio fansen. De där två tummarna som han pekade ner med tyckte jag var lite för mycket. Man måste vara ödmjuk i både med och motgång. Men se på fan om inte självaste "nej, nej jag är inte nazist, det är en romersk hälsning och fan vad surt att torska i mitt sista derby någonsin" Di Canio går ut i media och försvarar Tottis gest!
Di Canio menar att Totti inte gjorde något fel och att det hela hör till rivaliteten och spänningen i Derby Della Capitale. Vidare säger han att bara de som lever och upplever derbyt så intensivt och närapå kan fullt ut förstå och uppskatta Tottis gest, även Lazio supportrar. Hade Roma torskat, hade Lazios fans retats utav bara den då deras lag hade vunnit och förstört Romas chans till scudetton, men nu var det Roma som vann och tog ett närmare kliv mot scudetton, så med det i åtanke, gjorde inte Totti något fel.
Mexés är den första av alla att fira ett Roma mål. Och han firar målen som om han själv hade gjort de. Om Rosella säljer honom till sommaren så skulle en eventuell scudetto inte vara värd någonting i mina ögon. Vissa spelare säljer man bara inte. Till de spelare hör Mexés. Basta! Vissa saker är så mycket mer värda än en scudetto.
Jag har gått runt och runt i Roms gator och aldrig sett en enda lazio supporter. Roma är Romas stad. Det finns bara ett lag. Det finns bara en färg. Det finns bara en kärlek. I Rom är nationalsången "Roma Roma Roma".
