Lika för alla?
Det verkar som det görs allt för att Roma inte ska få fira i år heller. Kollar man tillbaka på säsongen som varit kommer man fram till att domarna kostat oss 11 poäng. 11 poäng som i dagsläget hade tagit mig till ett naket lyckorus utan slut.
Ingen var det som trodde att Giuseppe Biavas avgörande mål på Marassi, i första matchen för säsongen skulle kunna väga så tungt som det gör. Biava gjorde absolut ingenting fel i målsituationen, men hur Morganti kunde missa att visa ut denna Biava innan han stötte in premiärkniven var länge en snackis.
Vi drar vidare till Milano. De flesta jag pratade med, italienare som svenskar var svarta av ilska efter Roberto Rosettis prestation under Milan – Roma. Alla minns matchen. Alla minns Romas dominans. Alla minns hur Menez skulle haft den klaraste straffen på tio år – två gånger. Istället fällde Burdisso Nesta i vårt straffområde, då var inte Rosetti sen att peka på elvameterspunkten, och även om tacklingen är klumpig av Burdisso är den inte alls så solklar som till exempel den Menez skulle haft vid ställningen 1-0 till oss.
Från Milano tar vi oss till Sardinien. Roma leder länge med 2-0, sedan utbryter det lite panik och Cagliari reducerar innan Daniele Conti överfaller Cassetti i vårt straffområde och då kan trycka in kvitteringen. Solklar frispark, målskytten går själv ut efter matchen och erkänner det.
Vi stannar kvar på bortagräs och drar till San Paolo. Scenariot är likt det på Sardinien. Vi har 2-0 rätt länge innan Denis reducerar. Sen pekar Rizzoli på straffpunkten då enligt honom Mexes hand sökt bollen och touchat den väldigt knapphändigt (handen intill kroppen). Hamsik gör inget misstag, 2-2 och poängtapp på nytt.
Sen. Antonio Damato. Sen tonåren god vän med Cassano. Sen barnsben inbiten interista. Barlettasonen missar att ge Roma två extremt klara straffar och där är även bud på en tredje.
Förutom detta har Roma slagit Inter med 2-1 där Inters mål är en simbassäng offside, där Brighi ska ha en solklar straff. Man har slagit Udinese där Udinese fått en straff för en situation som ägde rum utanför straffområdet. Man har kryssat i Livorno i spel 11 mot 11, där Knezevic borde blivit utvisad när Menez fick straff, och ja, Pizarro missa straffen, men Roma borde spelat med en man mer större delen av matchen.
Och som om detta inte vore nog skulle Atalanta haft straff vid ställningen 1-0 till laget från Beragmo i lördags.
Kalla mig gnällig, kalla mig paranoid, kalla mig enögd. Men nog fan luktar det 2008 lång väg, ni minns då Zlatan gjorde två mål och uppnådde ”sin karriärs största ögonblick” på Ennio Tardini mot Parma. En match som kontrollerades av Sacchi, så att allt skulle gå ”rätt” till.
Vi kan inte hålla käften längre, vi kan inte bara säga att det är vi som är de riktiga italienska mästarna. Visst, ingenting är ännu avgjort, men något måste fan göras.
Mejo un anno de gallera
che interista pe' sera
Källa: IlRomanista (bland annat)
