Gissa vem?
Allt var över. Roma gjorde det igen. De vek ned sig när det gällde som mest. Inter skulle inte ens behöva svettas för guldet och, kanske värst av allt, de skulle få fira det på sin hemmaplan. Då klev en hårt kritiserad man fram. Då klev en underbar och älskad kapten fram.
Bortalaget Cagliari såg ju inte ens ut att ha kommit för att spela under inledningen av matchen. Romaspelarna gavs på tok för mycket tid med bollen. Francesco Totti kunde ostört ägna sig åt sin favoritsyssla: trä in luriga bollar bakom backlinjen, utan att någon försvarare egentligen satte honom under press. Luca Toni var på rätt ställen och fick rätt bollar vid ett par tillfällen, men kunde inte få ordning på avslutningarna. Toni som inledde sin sejour i Roma så otroligt lovande har, i mitt tycke, haft en lite sämre period efter Intermatchen och känns inte längre som en självklar investering inför nästa säsong. Roma blir dessvärre något orörliga med ToTo på topp. Han blir ju heller inte yngre över sommaren. Men enligt Goal.com så är inte Luca välkommen tillbaka till München, så han bör inte bli så dyr i vilket fall.
Hur som helst, under första halvlek träffade både Totti och Motta målvakten Marchettis högra stolpe och ett ledningsmål kändes på alla sätt nära. Hemmaspelarna måste ha känt likadant. Så de gjorde som Roma så ofta gör, de slog av på takten och tänkte att målen, de kommer att flyga in av sig själva. Icke så. I Milano däremot flög målen in i en takt som fick mig att undra om lagen spelade utan målvakter.
Minuterna tickade godmodigt på i det behagliga solskenet på Olimpico och tillslut stod det klart att de båda lagens nollor skulle vara intakta in till halvtidsvilan. Matchen hade karaktären av en träningsmatch och det bör ha varit många Romaanhängare som kände en viss frustration. Varför har Roma stundtals problem med att skapa ett ordentligt tryck mot sämre, eller rent av ointresserade motståndare? Varför finns det i vissa matcher ingen känsla av driv eller engagemang i deras spel? Tycker Ranieri att det är ett problem, och vad tänker han i så fall göra åt saken? Jag har naturligtvis inga svar på sådana frågor, men det känns som nyckelfrågor om laget ska vinna en scudetto inom överskådlig tid. För årets titel är väl i sanningens namn förlorad?
Andra halvlek tuffade på i samma makliga tempo som den första och frågan är vad som hade hänt om inte Lazzari hade fått på en så pass fin träff på sin frispark. Målet medförde ett enormt jubel på Giuseppe Meazzastadion och att allt höll på att ta slut för Romas del. Men utan målet hade kanske allt runnit ut i sanden och förblivit en mållös tillställning varpå titeln faktiskt hade kunnat firas i Milano. Men en hårt kritiserad person ville annat, han ville göra sitt bästa för att flytta fokus tillbaka till fotbollen.
Sedan Francesco Tottis horribla nedsparkning av Inters problembarn Balotelli i onsdags så har kritiken naturligtvis varit massiv. Delvis för att det var en väldigt ful spark, men kanske mest för att den delades ut av mannen som tvivelsutan är den italienska ligafotbollens största profil. Han kanske inte är den absolut bästa spelaren längre, men han är absolut den största. Totti har dock en historia av att spela med nerverna utanpå tröjan och att låta känslorna ta över. Det har blivit bättre med åren, men uppenbarligen återfaller han ännu i gamla synder. Att han pendlar mellan galenpanna och geni är det som gör honom så oemotståndlig för många, men det gör honom också till en tacksam måltavla för sina belackare.
Hur enormt Tottis inflytande på den italienska fotbollen faktiskt är kunde dock bevittnas även här på Svenskafans, där artikel efter artikel från de mest obskyra lags skribenter strömmade ut i etern. Alla tycktes ha någonting att säga, alla ville ha sin bit av Tottitårtan. Många släppte sina egna lag för att istället skriva om Francesco Totti, AS Romas lagkapten. Fascinerande.
Men samtidigt som dammet höll på att lägga sig efter onsdagens match så var det åter dags för Er Pupone att låta fötterna tala, även om man kanske kan hävda att det var det han gjorde även i cupfinalen. Men nu koncentrerade han hela sitt geni på att sparka på bollen och som genom ett trollslag så hade han vänt på hela tillställningen och skrattet fastande i halsen på Interpubliken. Han hade gjort det igen. Han hade avgjort ännu en match till Romas fördel. Han hade återigen tagit saken i egna händer, klivit fram när det behövdes som mest och egenhändigt släpat hem tre poäng till sitt lag. Så gör en Kapten. Så har Francesco Totti gjort under femton års tid. Klart att det finns bittra rivaler som bara önskar att han kunde gå i pension någon jäkla gång.
Genom sin hemsida, FrancescoTotti.com, tackar Totti för all uppskattning som visades honom efter den turbulenta perioden. Ännu fler fans än vanligt kom till Stadio Olimpico iklädda tröjan med nummer tio på ryggen för att visa sitt stöd. ”Jag tackar supportrarna från djupet av mitt hjärta, de har alltid funnits där för mig och det var skönt att se att så många kom till stadion i min tröja. Min tröja är eran tröja. Det är våra färger och vår stolthet.” Kapten Totti har inte heller helt gett upp scudetton: ”Till alla som är en del av eller följer Roma vill jag säga att vi fortfarande tror att vi kan vinna titeln på den sista matchdagen.”
Vår inlånade mittback Burdisso, som har gjort en så bra säsong att favoriten Mexes har tvingats åse stora delar av säsongen från bänken, ville inte välja sida när nästa säsong kom på tal. Efter att ha hyllat Romas insats under året så förklarade han att: ”Jag skulle vara glad över att få spela för antingen Roma eller Inter nästa säsong. Det är inte mitt beslut utan det måste komma från klubbarnas ledningar, jag kan bara tålmodigt vänta och se hur det artar sig.”
Den eviga följetången Ranieri vs. Mourinho har också den fått ett nytt kapitel i veckan som gick. Efter att det kommit ut att Ranieri visat filmen Gladiator för sina spelare inför cupfinalen så hånades han av den specielle portugisen. ”Man skapar en vinnarmentalitet genom att jobba stenhårt på träningsanläggningen dag efter dag. Man gör det inte genom att ha filmstund. Ranieri måste ha glömt att det är professionella spelare han har att göra med – inte barn,” fnös Mourinho efter finalsegern till Inters officiella hemsida. ”Själv lade jag ned 18 timmars hårt arbete på att gå igenom sex Romamatcher för att hitta deras svagheter. Men det är klart, det är ju lättare att visa en film istället. Hade jag gjort så, då hade mina spelare ringt efter en doktor eftersom de hade trott att jag var sjuk.” Aldrig ödmjuk, men alltid underhållande.
Efter Romasegern konstaterade Ranieri först det uppenbara till SkySport: ”Vi måste fortsätta jobba tills det hela är över. Inter är ett fantastiskt lag, men vi har gjort det bra som har pressat dem ända in mot målsnöret.” Om Totti hade han följande att säga: ”Jag är väldigt glad över hur han valde att svara på kritiken där ute på planen idag. Han gjorde det han är bäst på igen och vi skördade framgångarna av det genom hans två mål.” Vad hade han då att säga om kritiken från Mourinho? Hade han visat någon film inför matchen med Cagliari? ”Självklart, jag visade en Kalle Anka-rulle.” Alltid ödmjuk, alltid underhållande.
Trots en sömnig tillställning men tack vare Kapten Totti så lever alltså Serie A in i den sista omgången. Romas hopp står till Siena som tar emot Inter på sin hemmaplan. Själv har jag gett upp hoppet, men chansen finns trots allt. Den avslutande omgången kan bli otroligt nervpåfrestande och som Romasupporters kan vi bara tacka vår lyckliga stjärna över att vi har en ledare att ta rygg på när det blåser snålt – vår kapten, Francesco Totti.
