Ciao bello!
Lördagen den 27 juni 2009.
Italien har tidigare på kvällen åkt ut mot Tyskland i U21-EM i Sverige, Helsingborg. Efter matchen gick jag ned mot stan för att slå runt. Efter midnatt anländer en grupp italienare.
Med några öl i kroppen övertalar jag italienarna att hänga med in på en nattklubb. Ingen har med sig id-handlingar så den planen gick i stöp. Nytt försök på ett annat ställe. Den här dörrvakten var mer medgörlig så alla beviljas inträde. Alla förutom Alessio Cerci. Romsonen är iklädd träningsoverall och mjukisbyxor ingick tydligen inte i kvällens klädkod.
Istället för att återvända till hotellet hänger Ale med mig till min lägenhet. Jag erbjuder mig att låna ut kläder till honom. Väl hemma hos mig börjar han med att ta av sig sin tröja. Sedan ryker mjukisbyxorna. Nu återstår det endast ett par Y-front och en stor krullig frisyr.
Vi pratar lite. Det är en ganska stram stämning. Samtidigt som låten Blåjeans med Kent spelas från min dator tar Ale på sig mina stuprörsjeans, men de var lite väl trånga. Ett par Levis fungerade bättre och vi går tillbaka till nattklubben.
Det där med Kent var förresten inte sant.
Kvällen börjar lida mot sitt slut och vi växlar kontaktuppgifter med varandra. Han skriver "Alessio Cerci" med stora bokstäver på en lapp. Hallå? Som om jag inte visste vad han hette. Så här i efterhand får det mig att börja småle.
Jag pratade med Ale för någon månad sedan via Facebook. Han var glad att på nytt få spela med sin bästa vän Aleandro Rosi. Han var glad över de nya värvningarna och såg fram emot en ny säsong. Nu är han klar för spel hos Fiorentina för 4 miljoner euro. Jag önskar honom all lycka i sin nya klubb. Han kan explodera. Det gick ju i alla fall fantastiskt bra förra gången han spelade i Toscana.
Det var faktiskt med ett ledset hjärta som jag i detta nu tog bort hans namn i spelartruppen här på vår sida. Det är emellertid en oundviklig övergång. Han befinner sig i ett skede av sin karriär som kräver speltid och han spelar på en position som dagens Roma inte använder sig av.
Jag började hålla på Roma när Gabriel Batistuta flyttade från Florens till Rom. Nu flyttar en av mina absoluta favoriter från Rom till Florens. Hur som helst. I dagsläget har jag växt fast och stannar kvar. Störst av allt är kärleken. Kärleken till Roma.
Kanske var det en dröm
Kanske är min hjärna tumlad och tömd
Urblekt och tvättad
Annars hade jag aldrig glömt
Varför får jag inte på mig dina blåjeans?