Räcker det nu?
0-3 mot Udinese... PÅ OLIMPICO!
Allt går åt helvete för la magica, och man känner sig totalt maktlös inför det som sker. När kommer vändningen - på riktigt? För den måste komma, men rädslan för att den ska komma för sent är stor.
Vi har spelat pinsamt dåligt under hela säsongen (med några få ljusglimtar som undantag), men så besviken som idag har jag sällan varit på mitt Roma. Vi ligger på 13: e plats och är passerade av storheter som Livorno, Messina och Cagliari. Att Lazio ligger en placering före oss - p.g.a. bättre målskillnad - gör att livet som romanista inte känns lättare i dagsläget.
Och det känns som att det räcker nu...
Att vi ligger där vi gör är - enligt min åsikt - huvudsakligen våra karaktärslösa spelares fel. Klubben har visserligen befunnit sig i kaos hela säsongen, men det går inte att skylla alla våra misslyckanden på det. När har det någonsin varit lugnt i Rom?
Innan säsongen var de flesta överens om att det här, med tanke på den omvandling laget hade genomgått under sommaren, skulle bli ett mellanår. Inget konstigt med det, men exakt vad fan är det som händer? Ingen av oss har krävt scudetton, men ingen accepterar heller att ligga närmare Serie B än en kvalplats till Champions League efter elva spelade omgångar. Spelarna är unga och alltför orutinerade för att kunna tackla de här situationerna på rätt sätt. Det märks tydligt, och därför blir det pannkaka av alltihopa, som igår till exempel.
Vi saknar uppenbarligen en l e d a r e, speciellt när vår pseudokapten Totti viker ner sig. Jag blundar ofta för hans bristfälliga ledaregenskaper så länge han frälser oss med sitt spel, men när dagens trupp så tydligt saknar karaktär passar han inte att bära kaptensbindeln. Visst älskar jag honom för allt han gjort för Roma och den romanità han representerar - men är det någon spelare som ska behöva agera syndabock är det han! Med tanke på den status han har i den italienska huvudstaden - och hur mycket vi romanisti kelar med honom - tror jag lite kritik skulle fungera bra som tändvätska för honom, och viktigast av allt; kritiken skulle riktas mot någon annan än redan psykiskt svaga spelare som ex. Matteo Ferrari.
Fansens protester igår var helt befogade. Sånger sjöngs mot det egna laget och Udinese applåderades efter deras sista mål. Det ska kännas om man spelar som Roma gjorde igår. Spelarna - d.v.s. de överbetalda ynkryggar som låtsas att de spelar för oss fans - förtjänar att höra varenda okvädningsord som finns på denna jord efter gårdagens insats. Efter Milan-matchen hade jag hopp om att få se ett riktigt Roma i framtiden, men i och med gårdagens fiasko släcktes förhoppningarna åtminstone tillfälligt.
Och att Luigi Sartor får beträda fotbollsplanen iklädd la maglia giallorossa är en lika stor skandal som gårdagens resultat. Nej, jag kommer inte att lyfta honom till skyarna ifall han gör en bra match nästa gång han spelar - jag har aldrig tyckt att han är värd att spela i Roma - och hans insatser i de två senaste matcherna har inte direkt gjort att min åsikt förändrats.
Skönt att Panucci är tillbaka, för Sartor har inget i startelvan att göra!
***
Några vinster nu och livet kommer genast att kännas lite lättare. Men Reggina borta är inte det lättaste, minns bara i fjol. Tåget för lo scudetto har gått för länge sedan, och snart klämtar klockan även för den åtråvärda fjärdeplatsen där vi kommer tampas främst med Udinese - som krossade oss igår - och Inter som inte kommer spela oavgjort hela säsongen. Klarar vi att resa oss?
Om vi ska göra det är det på tiden att spelarna gör skäl för lönen...
Forza Roma, Forza Lupi!
