Gästkrönika: Amantino, nybörjartur?
Bodha funderar kring Amantino.
Säsongen 02/03 led mot sitt slut och frågan alla ställde sig var vem som skulle ersätta den evigt tuggummi-tuggande, kantspringande brassen Cafu. Hur kan man ersätta en sådan spelare till att börja med? Killen var ju kung på sin kant. Vem har glömt vad han gjorde mot Nedved i derbyt? Sådana spelare är inte lätta att ersätta. Men nu var det ju klart att Cafu skulle iväg och Roma behövde en ersättare. Capello hade länge velat ha Joaquin och det gjorde han ingen hemlighet av. Sensi hade inte de pengarna som behövdes, men Capello lyssnade inte på det örat. Han ville ha Joaquin och det ville förstås vi fans också.
Men det blev aldrig någon Joaquin och precis som Cassano kan få för sig att tjura som en fjortis, så blev Capello tjurig och sur. Han fick inte sin efterlängtade leksak. Säsongen 03/04 inleddes med försäsongsträningen i Schweiz (om jag inte minns fel) och Sensi hade hittat en ersättare till Cafu. Han hade nämligen plockat hem den unga kantspringaren Alessandro Faiolhe Amantino Mancini ifrån Venezia i Serie B, där han hade bott, tältat och nästan tränat på bänken under den gångna säsongen. Jag kan bara tänka mig Capellos reaktion när han fick reda på detta.
"Mancini vem?"
"Varifrån?"
"Serie B?"
"Venezia?"
"Bänkad hela säsongen?"
"Mancini vem?"
"Han ska ersätta VEM?"
Så var det alltså. Den helt okända Mancini, som inte ens fick plats i startelvan i ett Serie B lag, skulle ersätta Cafu. Cafu alltså.
I Roma forumet på Svenskafans gick det hett till. Kanske lika hett som i Capellos huvud. Vem var den här snubben och hur i helvete kan Sensi tro att han ska kunna ersätta Cafu?
Åsikterna gick lite isär, men de flesta var förbannade och väldigt skeptiska över den här affären. Vissa tyckte att det är en skam för en klubb som Roma att ersätta en spelare som Cafu med en helt okänd snubbe som heter Mancini (Lazios tränare hette ju vid samma tidpunkt Mancini).
Vissa började redan förbereda sig för Serie B. Vissa tyckte att vi kunde behålla honom, men som backup för den riktiga högeryttern som vi kan köpa in. Till exempel Joaquin. Vissa ville bli av med honom direkt. Vissa ville bli av med Sensi. Gubben hade tydligen tappat förståndet helt och hållet. Ersätta Cafu med Mancini?!
Sen var det en liten skara Roma fans, (mig inkluderat) som var glada och mycket förväntansfulla inför detta köp. Det är ju Mancini! Fattar ni eller? Mancini!!! Vi hade förstås koll på Mancini, eftersom vi spelade Championship Manager på Pc och i det spelet är Mancini den odiskutabla kungen av högerkanten! Tjafsa aldrig med Mancini stylee. Nåt i den stilen.
"Men herregud! Vad är ni för barn egentligen? Hur gamla är ni?" fick man förstås höra när man berättade hur glad man var över detta köp. När man berättade för de "okunniga" vilken fullvärdig ersättare denna totalt okända Mancini är. "Det är ju bara ett spel!", "Kom in i verkligheten" var några av kommentarerna man fick.
Nu var man ju inte så jättesäker på att Mancini är den guden i verkligheten som han är i spelet, men förhoppningarna var höga och visst var man glad.
Försäsongsträningen hade som sagt börjat och man fick läsa en och annan kommentar om denna Mancini ifrån Totti och de andra. De flesta var nöjda med honom och tyckte att han var duktig, löpvillig, teknisk och så vidare. Men det är ju klart att de kommer att säga så. Ingen annan ytter skulle inhandlas och inte fan kan man gå ut och mobba sönder stackaren offentligt. Jag är ganska säker på att Capello fick måååånga sömnlösa nätter. "Jag vill ju ha Joaquin!!!" "Jag vill, jag vill, jag vill!"
Serie A satte så igång och Roma tog en mycket svår och viktig tre poängare borta mot Udinese, innan de på hemmaplan veckan efteråt krossade Brescia med 5-0. Något stort var på gång. Mancini? Han löpte, han dribblade och han assisterade.
Tongångarna började sakta men säkert ändras i forumet angående denna Mancini. Ni vet han ifrån Cm spelet. Kanske är han något att ha ändå?
Säsongen fortsatte och Roma fortsatte att vägra förlora, eller släppa in några mål för den delen. Totti var i en klass för sig. Cassano var i en klass för sig. Pellizoli var i en klass för sig. Dacourt överglänste allt vad mittfältare heter och ja, Roma var i en klass alldeles för sig själv. Mancini då? Jo han spelade, och han var i en klass för sig själv han med. Han sprang, han dribblade, han assisterade, han sköt inlägg och han vägrade sluta.
Folk blev intresserade. "Vem är den här Mancini ni har?" "Var kommer han ifrån?" "Var hittade ni honom?" "Hur i helvete kunde han bänkas i Venezia?" "Är det inte han
ifrån Cm?" "Hur gammal är han?" "Hallå eller, vad sysslar han med?" "Så bra kan han ju inte spela" "Det är väl han ifrån Cm va? Eller?"
Jovisst är det så. Det är han ifrån Cm. Det är Mancini. Gång på gång hamnade han i Veckans elva eller Veckans lirare på olika fotbolls sidor på nätet och alla började tänka samma sak : "Vem är Cafu?"
Alla var imponerade, alla var överraskade och alla tycktes vara nöjda med Mancini. Fast vi romanisti vägrade kalla honom för annat än Amantino. Lazios tränare hette ju Mancini.
Läs fortsättningen i del 2.
