Avgörande mot Atalanta? Inte första gången.
Det är inte första Roma spelar en, för Serie A-kontraktet, avgörande match mot Atalanta. Dags för en åktur två och ett halvt decennium tillbaka i tiden..
1978/79 är en säsong de flesta romanisti nog helst vill glömma. Redan i säsongens andra match blev Roma utspelade av Milan som sedermera marscherade fram och tog hem lo scudetto (revansch skulle dock utkrävas redan nästa säsong när man, under den nygamle tränaren Liedholms ledning, fullkomligen krossade Milan på deras hemmaplan i Coppa Italia, som man sedan vann). För Roma blev 1978/79 en deprimerande säsong då man fick harva nere i seriens lägre regioner. Det var så illa att i slutändan fick man kämpa för sin fortsatta existens i Serie A. Efter en serie sämre resultat (ett utav dem en 4-1 förlust mot Juventus, ett annat en derbyförlust, där Roma endast lyckades spräcka motståndarnas nolla genom ett självmål av en burino, nämligen Cordova), vände det så äntligen mot Inter på bortaplan där man segrade med 1-2. Men kontraktet var ännu inte säkrat, Roma hängde fortfarande på en skör tråd.
Hemma på Olimpico väntade Atalanta i nästa omgång, den näst sista. Ett Atalanta som även de kämpade för nytt kontrakt och vid seger skulle gå om Roma. Poäng var ett måste, annars kunde Serie B mycket väl bli en realitet. Den 6:e maj 1979 var läktarna fyllda till bristningsgränsen när spelarna sprang in på planen. I det här laget fanns stommen till det som skulle bli 80-talets framgångsrika Roma, med spelare som målvakten Tancredi, mittfältsgeneralen Di Bartolomei, Francesco "Kawasaki" Rocca och den till säsongen inköpte måltjuven Pruzzo (säsongens bästa målskytt för Roma med 9 mål, för övrigt). På mittfältet gjorde också den italienska landslagsmannen, Giancarlo 'Picchio' De Sisti sin sista match i la maglia giallorossa.
Matchen har gått till historien som en av Romas mest legendariska. Redan i den femte minuten tog Roma ledningen efter ett självmål av Vavassori. Men så tog det abrupt stopp: i den 22:a minuten kvitterade Atalanta genom Bertuzzo, och blott nio minuter senare var katastrofen ett faktum: Atalanta tog ledningen på Olimpico med 2-1 efter målet av ett namn de flesta lär känna igen, Cesare Prandelli. Så var ställningen också i halvtid, och det är knappast särskilt vågat att gissa att ett antal naglar förstördes för gott under halvtidspausen och inte minst under vad som komma skulle i den andra halvleken.
För, i den 61:a minuten, slog Romas blivande skyttekung till. Roberto Pruzzo kvitterade till 2-2 och vilda glädjescener utbröt. Roma lyckades hålla ut tills domaren blåste i sin visselpipa och signalerade att Roma stannar kvar i Serie A. Supportrarna stormade planen, och lyckan var enorm efter denna på alla sätt och vis klassiska match på Stadio Olimpico.
Nu, på söndag, är det alltså återigen dags för i giallorossi att testa sin styrka mot Atalanta i en kamp om Serie A-kontrakt. Situationen är densamma, inget av lagen har råd att förlora, allra minst Atalanta. Och en seger för Roma skulle praktiskt taget innebära nytt kontrakt. Situationen är densamma, men samtliga aktörer är utbytta. Det enda som är detsamma är de gamla rävarna på Olimpicos läktare (som denna gång dock får följa matchen från hemmet), flera utav dem lär minnas den där tidiga vårdagen i Maj 1979. Förhoppningsvis minns de också, något som även dagens i romanisti ska ha i åtanke, att nästkommande säsong segrade man i Coppa Italia. Likaså säsongen därpå. Och två säsonger senare stod man där med sin andra scudetto, och jublet visste inga gränser.
Om det är sant så dom säger, att historia upprepar sig själv, då får den gärna se till att göra det nu. I så fall betyder det att en ny storhetstid står för dörren.
Nåväl, man kan ju alltid drömma..
