Slut på det roliga?
Roma - Inter 0-2 i första delan av cupfinalen.
Det började ju så bra. Roma spelade med ett självförtroende och tempo som man inte sett sen man tog ledning borta mot Madrid i höstas. Totti och Cassano hittade varandra med snabba passningar och båda rörde sig både med och utan boll. Redan efter 20 sekunder kunde ju faktiskt Roma tagit ledningen när Cassano bara hade att rulla in bollen mellan den benen på Toldo. Den gamle landslagshjälten hann dock få ihop fötterna och angav på så sätt tonen för Romas anfallsspel den här kvällen. Trots att man skapade flera kvalificerade målchanser och faktiskt fortsatte att spela riktigt bra ganska lång in i första halvlek så lyckades man inte göra mål. I det här läget kändes satsningen på 4-4-2 med Virga på mittfältet istället för Montella på topp som en riktig taktik.
Men när Romas spel mattades av så visade Romas defensiv sitt så välbekanta och anskrämliga anlete sig igen. Och efter flera tveksamma ingripanden i backlinjen och mittfältet kunde Adriano helt oattackerad sikta in sig och med ett mäktigt skott ge Inter ledningen. Även om skottet kom från riktigt långt håll är det knappast Curci som ska lastas för detta mål. Det är framförallt en riktig kommunikationsmiss mellan framförallt Dacourt som bara står och glor på Adriano och Ferrari som kommer för sent som bäddar för detta baklängesmål. Men även de spelare som var inblandade i att tappa bollen och sina positioner på vänsterkanten precis innan borde skämmas.
Bara någon minut senare så kommer Chivu på efterkälken när han måste täcka upp efter Cufré som för tusende gången den här säsongen tappar kontrollen på både boll och motståndare. Chivus lösning på problemet blir att dar på sig en varning och ge Inter en frispark farligt nära straffområdet vid kortsidan. Frisparken slåss av Ze Maria som bara lägger in den mitt i straffområdet där Adriano med enorm kraft kommer rusande och nickar bollen enkelt i mål. Ferrari som hade den otacksamma uppgiften att bevaka Adriano vid fasta situationer hade ingenting att sätta emot.
Efter de här snabba målen som föll i 30:e och 36:e minuten så var Roma ett slaget lag. Det fina spelet var som bortblåst och i slutet av halvleken så märktes Totti och Cassano enbart när de fick för sig att rusa ner i försvaret för att hjälpa till.
I andra halvlek byttes ganska snabbt Montella in och visade upp en gnista som han av någon anledning har gömt hela våren. Kanske är det så att det lilla flygplanet behöver få sitta på bänken emellanåt och inte känna sig säker på sin position för att kunna prestera. Med Montella på plan så gjorde Roma ett allvarligt försök att komma i kapp Inter och skapade återigen flera målchanser. Men det här var sannerligen inte en kväll när Roma hade något flyt.
Nu blir det en i stort sett omöjlig uppgift att avsluta den här säsongen med en cupvinst. Att vända ett underläge med två mål i Milano där man inte vunnit sedan (så länge att jag inte ens orkar leta) är inget som ens går hoppas på utan det är bara att gratulera Inter till cupvinsten.
Nu ska ju ändå matchen spelas på onsdag, då De Rossi återigen får spela. Däremot är Ferrari avstängd efter varningen han fick i går. Att Ferrari då kommer att ersättas av Mexes borde inte vara en försvagning av backlinjen. Men det omöjliggör ett alternativv som jag gärna skulle vilja se. Nämligen att spela med Mexes och Ferrari i mitten och Chivu på vänsterkanten istället för Cufre aldrig är på rätt plats. Visst tokrusar han tills han får kramp men hellre någon som kan läsa spelet än en vettvilling som bara kör ner huvudet och kör.
Uppställningen:
Curci – Panucci, Ferrari, Chivu, Cufré (Scurto 78) – Virga (Montella 58), Dacourt, Perotta, Mancini (Greco 71) – Totti, Cassano