Inget mirakel i Milano
Inter blev välförtjänta cupmästare efter en medioker insats av Roma i returen i Milano.
Årets sista match sammanfattar säsongen ganska väl. Det var ett riktigt tamt och håglöst lag som gick ut på San Siro och knappast ens försökte göra något åt underläget från första matchen. Conti som hade lovat att ställa upp med ett offensivt lag för att kunna göra ett snabbt mål hade inte gjort några större förändringar i laget. Mexès spelade istället för Ferrari och De Rossi var tillbaka och därmed bänkades Virga. Den mest spektakulära ändringen var annars att Chivu spelade som ytterback och Cufré gick då in i mitten. Visst var det helt rätt att låta Chivu gå ut på kanten där Cufré hade så stora problem senast, men varför man inte lät Ferrari spela på mitten istället får argentinaren är en stor gåta.
Men även om laget inte hade ändrats särskilt mycket och på pappret borde ju De Rossi istället för Virga vara en förstärkning på mitten. Tack vare detta byte så gav Conti Mancini en fri roll på mittfältet. Tyvärr så innebar detta att Roma tappade bredden och man skapade mycket mer under de första tjugo minuterna i söndags när Virga och Mancini utmanade på kanterna. Vilket då ledde till att Totti och Cassano fick lite ytor. Men i går lyckades inte Roma skapa en enda målchans som är värd att komma ihåg. Istället så drog man på sig diverse frisparkar och varningar vilket resulterade i ett frisparksmål av Mihajlovic i början av andra halvlek. En mycket välplacerad frispark som Curci så när räddade men han lyckades bara stöta bollen i stolpen och sen i mål. Bättre gick det när Curci stoppade Martins som var på väg att få helt öppet mål. Alla blåsvarta anser nog att det var solklar straff men mina rödgula ögon såg bara en perfekt räddning.
I andra halvlek så slängde Conti in Montella. Men efter bara lite drygt tjugo minuter på plan så byttes han ut och frågetecknet om varför Montella inte spelat från start fick sitt svar. När Cufré medvetet tog bollen med handen och drog på sig sin andra varning var för honom matchen var över. Utan även vi som korkat satt och hoppades på ett mirakel insåg att säsongen var slut. Det är bara att konstatera att Roma den här säsongen inte varit i närheten av att besegra ett lag av Inters kaliber och finalen var egentligen över redan på Olimpico.
Trots förlusten vill jag ändå tacka Conti för hans hjältemodiga insats som tränare. Han kastade sig ju in i ett läge där alla insåg att Roma 04/05 är ett gäng förlorare och att det bara handlade om överlevnad. Han åstadkom inget mirakel men han räddade kvar Roma och lyckades ta oss till en cupfinal och därmed kvalificerade vi oss för UEFA-cupen.
Laget:
Curci; Panucci, Mexes, Cufré (utv. 75'), Chivu (Ferrari 80'); Dacourt (Montella 45' Corvia 73'), De Rossi, Perrotta, Mancini; Cassano, Totti.
