Saknaden efter Sensi Sr. och Baldini
"Mexes, Ferrari, Chivu. För ett par år sedan var alla tre riktigt heta byten för allas Europas storklubbar. Nu spelar alla tre i Roma."
Kommer inte ihåg vilken match det var. Måste ju varit ett av de få matcher som inte krockade med Zlatan i tablån/spelschemat, varpå Canal+ frångick sin mycket hårda Zlatan-for-the-masses linje, oavsett vilket lag Moggis och Agricolas lag än mötte, och hade den utmärkta Jesper Hussfeldt att kommentera matchen. Just den citerade meningen kommer jag ihåg och visst tål det att tänkas över.
Nu försöker jag att inte vara bekväm och tänka: Mexes? Han har ju kostat oss ett helt års övergångar. Ferrari? Bara hans blotta frånvaro på plan eller bänken garanterar en poäng per match. Chivu? Hur många matcher har han egentligen varit hel sen han kom? Sådana saker kan man ju inte veta i förväg. Alla tre spelare hade en bestämd vilja, när det begav sig, att komma till Rom och spela för våra vackra färger. Under de senare åren har det blivit mer och mer uppenbart att Roma inte alls kan erbjuda samma löner som andra klubbar, så något annat måste det varit. På Mexes första presskonferens hävdade fransmannen att han fått många andra mer lukrativa erbjudanden men hade valt Roma "eftersom det var en sportslig utmaning". Inte för att de tjänar dåligt alls, men ändå. Det räcker med att höra Mancinis uttalanden: "Jag vill lämna Roma för jag har möjlighet att tjäna dubbelt så mycket någon annanstans."
Vad gjorde Roma så lockande?
Rätt ska vara rätt; idag kan man inget annat än att erkänna att Roma hade till sitt förfogande, i flera säsonger, en av Europas absolut bästa tränare. En tränare som både kunde hantera etablerade superstjärnor och yngre förmågor. Men i rättvisans namn, apropå yngre förmågor, så tog det honom också ett par tre år att få pli på geniet från Gamla Bari. Inte ens säsongen 2003/2004, då Roma ju var det näst bästa laget i Italien, var fri ifrån sammandrabbningar mellan geniet och vår gamla tränare. (För enkelhetens skull - jag tänker hänvisa till honom som "vår gamla tränare" då jag inte kan säga "tränaren som kom före Prandelli, Völler, Delneri och Conti" i varje mening.) MEN vad jag försöker komma till är: Nog var det mycket lockande att tränas av en sådan framgångsrik coach, som hade fortsatt höga ambitioner.
Efter hans oväntade nattflykt in i mörkret hade Sensi Jr nästan bara positiva saker att säga om förra coachen: "tack för scudetton 2001". Respekt och tacksamhet, tyckte man då, och förstod att Rosella var tvungen att uttrycka sig positivt. Men kanske borde man anat oråd redan då om Romas kommande(nuvarande) politik gentemot nordlagen. Som slutligen skulle leda fram till Baldinis avgång, efter att öppet kritisera domarinsatserna och peka ut de han ansåg låg bakom under den förra säsongen, och utan att få stöd från klubben han arbetade för. Och som även låg bakom valet av Spalletti som tränare - och inte Zeman, som ju alla romanistas ville ha. Avundsjukt tittade man på när Parma höll på att förena just Zeman och Baldini i ett nytt spännande projekt. Hur det blir med den saken återstår att se.
Jag tvivlar på att vårt älskade Franco Sensi uttryckte sig i positiva ordalag privat om vår förra tränares nattflykt mot nord. Nästan synd att hans åsikter inte har nått allmänheten. Den mediala dialogen mellan förra coachen och Sensi Sr har stundtals varit mycket hård: "Jag skulle hoppa glädjevolter om han försvann!" meddelade Franco Sensi glatt sommaren 2003 då vår förra tränare länkades samman med Real Madrid. "Med det här laget kan jag inte komma bättre än fyra" uttryckte vår dåvarade coach inför säsongen 2002/2003. "Kommer vi inte bättre än fyra får han sparken!!" kontrade Sensi Sr. For the record - den säsongen slutade vi åtta, precis som i år. Och räddades ut i Europa tack vare en finalplats i Coppa Italia.
Anledningen till varför AS ROMA grundades var, bland annat, att inte låta nordlagen fortsätta ha monopol på framgångarna inom calcion. Till viss del, under de senaste säsongerna, trots de hårda orden, uppkom det ett mycket lyckat samarbete mellan sportchefen Baldini, Sensi Sr och vår förra tränare. Alla tre uttryckte sitt missnöje, kontinuerligt, över allt som luktade fördel nord. "Turin? Aldrig att jag skulle kunna flytta dit. Kalla det en livsstilsfråga" bedyrade vår förra tränare diplomatiskt, och förstärkte den enade fronten och slöt cirkeln på sätt. Som han senare, nästan på egen hand, krossade genom sin, i många Romasupporters ögon, oförlåtliga svek genom att fly till just Turin. Och ta med sig en av Romas viktigaste spelare. Och fortsätta, än idag, försöka övertala så många som möjligt av hans gamla Romaelever att också nattfly mot nord.
Var det måhända den ideologin Baldini lyckades förmedla till dessa tre unga herrar för att de skulle lockas att spela för en av de mest krävande klubbarna i Europa? Att också ta del i "kampen" mot nord? Och frågan blir då: Exakt vad står Rosella Sensis Roma för idag? Underkastelse? Och om det inte finns en klar ideologi med en enhetlig engagerad ledning som lockar, exakt varför skulle en spelare välja Roma idag, med sämre lön och högre krav än på andra "storklubbar"? Det kan jag som supporter ge flera miljoner skäl till. Men som spelare måste man nog tänka över sitt beslut både en och två gånger.
Men vi ska inte heller förneka att det var imponerande att locka till sig Nonda och Kuffour trots allt detta. Taddeis fall är annorlunda; det verkar som om han uppriktigt alltid varit en Romanista. Vi får bara hoppas att vi får behålla dessa spelare. Och att de gör bra ifrån sig.
Kanske är det bara sentimentala förhoppningar om att ideologier kan vara viktigare än löner. Sommartankar från en tärd men mycket lojal supporter!
FORZA ROMA!!!!
