Chievo - Roma 2-2
Roma tappade en tvåmålsledning men ska med tanke på underlaget ändå inte vara alltför besvikna med resultatet.
Statistiskt sätt var förutsättningarna inför matchen näst intill perfekta. Roma hade i ligasammanhang åkt till Verona för att möta Chievo åtta gångar innan dagens match och aldrig förlorat. Fyra segrar och fyra oavgjorda hade det blivit.
Läget i truppen var dock allt annat än perfekt. Roma lämnade två fjärdedelar av den ordinarie backlinjen kvar hemma i Rom. Riise fick stanna hemma på grund av en sträckning i vänster lår medan Juan fick stanna hemma på grund av på fredagen uppkomna familjeskäl.
Förutsättningarna på plats i Verona lämnade även de än del i övrigt att önska. Då matchen klassats om till högriskmatch (sic!) så kunde inte supportrar utan tessera åka till matchen, vilket förde med sig att bortastödet inte var vad det kunde varit. Men det var inte det värsta. Det värsta var planen. Den var så dålig att bollen inte ens studsade!
Lagen
Inget konstigt i Romas laguppställning förutom att Adriano fick sin första match från start.
Chievo: Sorrentino; Frey, Cesar, Andreolli, Mantovani; Fernandes (80), Rigoni, Marcolini (60); Costant; Moscardelli, Pellissier. Bänk: Squizzi, Jokic, Sardo, Bentivoglio, Bogliacino (80), De Paula, Granoche (60).
Roma: Julio Sergio; Cassetti, Mexes, Burdisso, Castellini; Greco (66), De Rossi, Simplicio (84), Brighi; Vucinic, Adriano (78). Bänk: Lobont, Cicinho, Pizarro, Taddei (66), Borriello (78), Totti, Menez (84).
Roma tog ledningen genom Fabio Simplicio efter cirka 25 minuter. Chansen skapades på det sättet som planen tillät att chanser skapades, det vill säga genom att lyfta in bollen i straffområdet och för att sedan på rugbymanér kriga fram en chans ur den klunga som uppstår. Planen är förresten ett för starkt ord för att beskriva underlaget, uppkritad åker är en mer rättvis beskrivning. Värt att notera är att Adrianos bevakare föll till marken efter att ha fått brassens hand i närheten av ansiktet. Av repriserna gick det dock inte utdöma huruvida det rörde sig om filmning eller inte.
Även det andra målet gjordes av Simplicio, och det precis innan paus. Brassen gjorde det som han värvades för att göra, att från en offensiv mittfältsposition ta sig in i straffområdet. På Perrotta-vis om ni så vill. Inlägget kom från Cassetti.
Ska man sammanfatta den första halvleken kan man säga att planen inte medgav att någon särskild matchbild utkristalliserade sig. Istället fick vi se ett fyrtiofem minuter långt slumpartat mittfältskrig. Lite som strandfotboll fast i dåligt väder. Båda lagen hade svårt att skapa chanser även om Roma hade lite mindre svårt. Och när chanserna väl gavs så visade Roma prov på de kvaliteter som gör ett topplag. En cynism framför målet.
Chievo kom ut från halvtidsvilan som ett betydligt mer taggat lag än Roma, även om det inte innebar att de skapade något tryck eller på något annat sätt på allvar besvärade bortalaget. Efter en dryg kvart kom dock reduceringen. Det var Morscardelli som drog på ett skott ur höger innerposition strax utanför straffområdet som, för att uttrycka sig diplomatiskt, inte såg helt otagbart ut.
Efter målet så började Chievo vittra blod och även om de inte lyckades skapa något vidare tryck så kunde en för Roma oroväckande tendens skönjas i att anfallen blev allt kortare. Vanligtvis är korta anfall ett symptom på ett lag som ligger för lågt, vilket är något som Roma har gjort och blivit straffade för både en och två gånger tidigare. Så om man i halvtid hade lutat sig tillbaka och slappnat av så rycktes man nu ut ur det bekväma tillståndet och in det stadium av nervös ängslan som man som romanista vant sig vid. Härligt!
Chievos kvittering (vad annars?) kom med knappa tio minuter kvar. Det var en kontring av den typen som det här Roma har så infernaliskt svårt att försvara sig emot med inbytte Granoche som målskytt. Ett snyggt mål. Och hade det inte varit för Mexes räddning på mållinjen några minuter senare så hade det inte blivit det sista.
Med ungefär fem minuter kvar så drar De Rossi på sig ett rött kort. Det var varken första eller sista gången som han gjorde så.
I och med att Roma hade en tvåmålsledning så känns givetvis slutresultatet 2-2 som en förlust. Men med tanke på hur slumpartad matchen blev på grund av underlaget så ska Roma nog inte vara alltför besvikna. Att man överhuvudtaget hade ledningen var nämligen mer slump än bra spel och vet man en sak om slumpen så är det att den i längden jämnar ut sig.
