De brasilianska gruvarbetarna begravde Roma levande
En olycklig John Arne Riise släckte lampan, drog ned rullgardinen, låste dörren och slängde bort nycklarna till Romas fortsatta europaäventyr.
Förhoppningar förbytta i förtvivlan. Besvikelse tät som dammet i en ukrainsk kolgruva. Det är svårt att andas. Strömmen har gått och mörkret är totalt. En olycksalig och obeskrivligt klumpig norrman har nämligen just klippt av kablarna. En ung och tillsynes oförtruten fransman skickar desperat upp en gnistrande vacker nödraket vars sprakande sken är ett rop på hjälp, men ingen ser den. Den falnar och mörkret sluter sig åter. Den från Rom utsända expeditionen befinner sig bara halvvägs på den andra etappen av sin europaresa, men allt hopp tycks redan ha övergett dem.
John Arne Riise sov nog inte så gott inatt. Han är en given syndabock. Hans agerande igår kväll var lika obegripligt som när han i matchen mellan Liverpool och Chelsea ställde sig på alla fyra och nickade in en boll i krysset bakom sin egen målvakt. Men han är naturligtvis mest besviken själv. Det måste vara bland det värsta en fotbollsspelare kan råka ut för på en fotbollsplan. Många väljer nog att lida med honom istället för att vara förbannad på honom. Hoppas att han kan komma tillbaka i gammalt gott slag igen, för det behöver verkligen Roma.
Det var på det hela taget en väldigt konstig match vi fick se igår. Första känslan när slutsignalen gick var att halva laget borde säljas, tränaren sparkas, klubbledningen avgå och Stadio Olimpico jämnas med marken. Men finns det verkligen fog för sådana åtgärder? Fick vi i själva verket inte se Roma prestera en av sina bästa matcher på den här sidan 2011?
När Simone Perrotta äntligen gjorde mål efter en knapp halvtimmes spel så kom det verkligen inte som en blixt från klarblå himmel. Det hade snarare mullrat från askgråa moln ända sedan avspark. Med tanke på den form Roma hade visat inför matchen och Ranieris förkärlek för hängslen, livrem och kardborre så kunde man närmast misstänka att Sjachtar skulle tillåtas att ta hand om spelet under matchinledningen. Men istället kom ett beslutsamt och anfallsglatt Roma ut på gräsmattan, tillsynes fast beslutna att visa vilket som var det bästa laget.
Daniele De Rossi gjorde ett utomordentligt jobb med att sakta ned och fånga in Sjachtars anfallsförsök och backlinjen ledda av en resolut Mexes hade inga problem med att ta hand om resterna. Menez fick, som så ofta på sistone, bära ett tungt lass offensivt, men om man har en sådan kraft att tillgå så vore det närmast tjänstefel att inte utnyttja honom maximalt. Vucinic hotade i djupet och Totti letade ständigt efter små instick. Att just Perrotta fick göra målet var verkligen välförtjänt eftersom han gjorde sin bästa match på minst två år. Allt talade också för seger i den stund som hans nick letade sig in i mål. Roma tycktes ha tagit det första steget ut ur den förödande formsvackan.
Då klev plötsligt de brasilianska gruvarbetarna in i handlingen och begravde Roma levande. Att släppa in tre mål på 13 minuter är naturligtvis uselt och dessutom symptomatiskt för det ihåliga Roma. Men kvitteringen måste vara en av Champions League-historiens snabbaste och mest orättvisa. Repriserna rullade ännu och curvan vrålade fortfarande då brassen Jadson pep iväg en strumprullare som verkligen inte förtjänade att leta sig in i nätmaskorna. Vi var varnade för Douglas Costa inför matchen och hans 2-1-mål visade med eftertryck varför. John Arne Riise – det tredje målet behöver inga ytterligare kommentarer. 13 minuters galenskap. 13 knivhugg i magen.
Som en följd offrades Riise som en stackars gödkalv i halvtidsvilan. Ett sådant förfarande kan man ha olika åsikter om, men kanske var det ett försök att återuppväcka laget. Det tycktes fungera, för Roma tog initiativet direkt och etablerade under långa stunder spel långt in på Sjachtars planhalva. Ett par gånger höll såklart satsningen på att straffa sig då brassarna gavs möjlighet att kontra in ännu en dolkstöd i det romerska hjärtat, men Doni lyckades ju med en gnutta tur och god hjälp av de övriga freda målet från ännu en påhälsning.
Sedan visade Jeremy Menez exakt varför Roma måste försöka behålla honom i klubben till varje pris. De nya ägarna, om de inte drog sig ur affären igår, borde ha som första prioritet att ge grabben ett redigt långtidskontrakt. Det var verkligen ett fantastiskt mål som förtjänade en bättre inramning. Francesco Totti, som i mina ögon var helt fenomenal i den andra halvleken, var ju sedan snubblande nära att ombesörja denna inramning genom att fullborda vändningen, men skottet träffade istället målvakten mitt i magen. Det var helt enkelt en sådan kväll.
Nu är Romas chanser att nå kvartsfinal minimala. Närmast obefintliga. Risken är stor att luften nu helt går ur klubben. Det gör extra ont eftersom jag inte tycker att spelarna förtjänade det här igår. De gav allt, de visade både vilja och ilska – men det räckte inte. Hur mycket är Ranieris fel? Svår fråga. Igår är det svårt att se att han gör några direkta galenskaper utom möjligen att byta ut Vucinic. Men han uppgavs ju vara drabbad av influensa dagen innan match och det kändes rätt att ge Borriello chansen, och vem skulle han annars ha bytt ut? En mittfältare möjligen, men då hade Roma riskerat att få extremt långt mellan lagdelarna och Sjachtar hade tillåtits att hålla i bollen än mer än vad de nu kunde göra, och då spelar det ju ingen roll hur många anfallare vi har på planen.
De flitiga besökarna här på Romasidan vet att jag har ett gott öga till Mister, men om han skulle få sparken idag så skulle jag inte protestera mig hes. Kanske behöver spelarna en ”ny röst” som det heter. Men om Roma redan är inställda på att locka över Ancelotti, vilket mycket talar för, så blir ju Ranieris ersättare närmast en lam anka redan från start. En dagmamma som ingen egentligen behöver lyssna på eftersom hans tid är utmätt redan när han kliver in i omklädningsrummet för sin första dag på jobbet. Jag har full förståelse för er som ropar på sparken, men jag röstar nog trots allt på att behålla honom säsongen ut – i alla fall så länge spelarna inte uttryckligen kräver hans avgång.
Vad säger Ni? Håller någon med om att Roma gjorde en bra match igår eller hade jag andats in något olämpligt före avspark? Resultatet var en katastrof, men var i själva verket även spelet katastrofalt? Bör Ranieri få sparken? Vem ska ersätta i så fall? Tänk gärna på att hålla en god ton i de eventuella kommentarerna, även om ilskan sjuder inombords.
