Derbyspecial: Spelaren som inte lämnade någon romare oberörd
Detta är en text om en av de mest omtalade Romaspelaren genom alla tider. Hans namn kanske inte är bekant för alla men Lionello Manfredonia kommer aldrig, på gott och ont, glömmas bort av Romas supportrar.
Derbytider har precis som undertecknad nyligen anlänt till den eviga staden och således är det även dags att titta lite närmare på historiken som finns mellan Roma och Lazio. Det finns inte många spelare som beträtt Stadio Olimpicos gräsmätta iklädd bägge klubbars dresser och faktum är att man får titta bakåt i tiden om man vill finna riktigt känsliga övergångar.
Ett exmpel på en sådan övergång är Lionello Manfredonia. Han föddes i Rom den 27:e november 1956 och växte upp i Camilluccia-området alldeles nordväst om Stadio Olimpico. Det dröjde inte länge innan Manfredonias omgivning förstod att den lilla pojkens liv mestadels skulle handla om fotboll, då han redan i tidig ålder visade en extrem talang för sporten.
14 år gammal värvades han till Lazio, som väldigt nöjda hade vunnit dragkampen om den unga talangen. I Lazio fostrades han sedan genom ungdomslagen och fann där sin livslånga vän Bruno Giordano. Manfredonia spelade mestadels som central försvarare men lärdes även upp att agera "mediano" som en något defensivare mittfältare. Hans kompis Giordano var en renodlad anfallare och tillsammans styrde de sina ungdomslag på varsin planhalva på ett sätt som Lazios ungdomsledare sällan skådat. De förstod att detta var framtida Serie A-spelare, utan tvekan.
De bägge spelarnas framfart gav direkta framgångar då Lazio för första gången någonsin lyckades vinna Campionato Primavera under säsongen 1975-1976. Lazios A-lagstränare, ironiskt nog den tidigare Romaspelaren Giulio Corsini, hade inte längre något annat val än att plocka upp såväl Manfredonia som Giordano i A-laget. Den unge romaren hade tagit sig till sina alla tänkbara drömmars mål, nämligen att få debutera för sitt Lazio i en match hemma mot Bologna på Olimpico. Allt detta redan vid en ålder av 18 år men samtidigt hade sagan knappt startat.
Efter att inte bara ha spelat till sig en ordinarie plats i Lazio, utan även skapat sig ett rykte om att vara en utomordentlig försvarsspelare så blev Manfredonia uttagen i det italienska landslaget och fick följa med till VM 1978 i Argentina. Året därpå gifte han sig med sin fru Anna och livet var i det snaraste helt komplett för romaren som endast hunnit fylla 23 år.
Sedan vände allt. Vadslagningsskandalen "Il Calcio scommesse" slog ner som en bomb över Italien. Milan, Lazio, Avellino, Bologna och Perugia återfanns bland de misstänkta Serie A-klubbarna. Spelare i dessa lag misstänktes för diverse illegala handlingar och riskerade dryga avstängningar. Lionello Manfredonia dömdes tillsammans med sin vän Bruno Giordano till en 42 månaders lång avstängning från all fotboll, vilket var ett av de allra hårdaste straffen.
Men mitt i alla motgångar så kom en skänk från ovan då avstängningen hävdes efter två säsonger och Manfredonia kunde tillsammans med Giordano snabbt spela upp Lazio från Serie B. Men Lazio var inte sitt forna jag och nästkommande säsong så säkrade man kontraktet i sista omgången, året därpå lyckades man inte med detsamma utan fick återigen se fram emot spel i Serie B.
Lionello Manfredonia stod inför ett vägskäl i sin fotbollskarriär. Skulle han återigen offra ett år med Lazio i Serie B eller skulle han lämna sin älskade klubb? Han tog beslutet att gå sin egna väg genom att lämna klubben han representerat i alla år för det mindre smickrande valet Juventus. Turin-klubben var minst sagt inne i en vinnande streak efter att ha radat upp titlar under de senaste decenniet. Hans vän Bruno Giordano tog ett liknande beslut och lämnade ett blödande Lazio för Napoli.
Men efter två säsonger i Italiens nordliga delar var det dags för Manfredonia att återvända till Rom. Han lyckades då förbanna en hel stads fotbollsintresserade befolkning genom att gå till ärkerivalen Roma. Om Lazios fans kände sig svikna så var det inget i jämförelse med hur Romas fanskara kände sig.
Detta skulle vara början på en stor splittring inom Curva Sud. Romas tämligen enhetliga fansamling i CUCS (Commando Ultrà Curva Sud) splittrades då "Gruppi Anti Manfredonia" föddes med inställningen att helt enkelt inte stötta Roma under matcher där Manfredonia spelade. Det stora problemet var att fansen var oense då en del supportrar fortsatte stödja Roma som vanligt. Denna del av fanskaran ansåg att Manfredonia nu trots allt är en spelare i klubben som man älskar och således borde man fortsatt visa sitt stöd. Dessa två olika åsikter ledde till bråk och gick så långt under en hemmamatch mot Genoa att två supportrar blev knivskurna av andra Roma-supportar.
Manfredonia spelade dock vidare utan större problem och var en viktig del av dåtidens Roma. Situationen var dock långt ifrån optimal men då ledningen i Roma inte ville göra sig av med en enligt dem viktig spelare kvarstod problemet.
Den 30:e september så skulle dock problemet i det närmaste lösas, om än på ett sätt som inte många kan ha önskat. På Stadio Dall'Ara spelade Roma mot Bologna under en kall söndagseftermiddag. Matchen hade i princip knappt börjat innan Manfredonia helt oförklarligt börjar stapla för att tillsist handlöst trilla omkull.
Bland de som är först fram till Manfredonia är hans gamla vän Giordano Bruno, nu spelandes i just Bologna. Giordano försöker kommunicera med sin i det närmaste medvetslösa vän som i efterhand fastslogs ha drabbats av hjärtstillestånd. Efter några dagar på sjukhus kan dock Manfredonia återhämta sig eller som han själv sade:
Jag har återupplivats som person, men som fotbollspelare är jag för evigt död...
Lionello Manfredonia spelade aldrig någon mer fotbollsmatch utan gick vidare i sitt liv med jobb inom fotbollsvärlden i Cosenza, Cagliari, Vicenza och Ascoli. Hans namn kommer dock ständigt upp på tal när det handlar om rivaliteten mellan Roma och Lazio, eller när en fråga anses ha delade åsikter från fansen, så pratar man om nya Manfredonia-fall.
