Egentröst.
En storförlust som visar vägen framåt.
När jag försökte hitta känslomässiga referenser -fotbollsmässiga givetvis - när jag vaknade imorse konstaterade jag snabbt att endast Manchestermardrömmen - som också den var en sanndröm - gett mig en sämre natt.
Må så vara att jag inte heller hade förväntat mig tre poäng mot de obesegrade ligaledarna på bortaplan - snarare var det just ett sådat resultat som logiken undermedvetet varnade mig för - men det är en klen tröst idag. Det finns ingen tröst att finna, någonstans. Med stor möda kanske man finner en viss tröst i att den här säsongen snart är slut. "Om vi har skrapat ihop 50 poäng så innebär det ju att vi inte har gjort så dåligt ifrån oss" säger Romas tränare Luis Enrique i någon sorts försvar. Är det hans fel? Är det Sabatinis fel som inte köpte in en extra försvarare i vintras? Är det Baldinis fel som verkar gett Sabatini tjänstledigt under julen, eller bär han ett ännu större ansvar i att lägga så mycket prestige i den nya ledningens "filosofiska" sätt att driva huvudstadsklubben där man valt att frångå att man sparkar tränaren efter ett gäng dåliga resultat?
Att hitta en syndabock för Romas förlust igår mot eviga rivalen(en av flera, vi vet) Juventus är en förhållandevis tidslösande uppgift. Luis Enrique saknar erfarenheten att leda ett lag i Serie A. Det är en objektiv sanning. Luis Enrique har infört ett disciplinärt system som kanske fungerar med Barcelonas ungdomslag men inte riktigt kommer ge samma utdelning med Romasönerna, tillika kaptenerna, tillika världsmästare som De Rossi och Totti, det är också en objektiv sanning. Att Sabatini klantade sig rejält under vintermercaton genom att inte ersätta Burdisso är något som även han själv han accepterat offentligt. Att den sista presidenten som spelarna respekterade hette Franco Sensi, och han gick bort för fyra år sedan - är också det en objektiv sannning. Att alla tränare med lite hjärna lärt sig hur Roma ska besegras säger egentligen mer om de lag som hjälpt Roma fixa ihop 50 poäng än om Luis Enrique, eller de spelare han har till sitt förfogande. Luis Enrique gjorde sig av med all förtroendekapital i samma ögonblick som han åkte ur Europa League genom att byta ut Totti, detta är också en objektiv sanning. Samma Totti som Roma tar dubbelt så många poäng med på plan än utan - satt på bänken igår och såg - tillsammans med oss andra - sitt älskade Roma blir spelmässigt förödmjukade i en match som lika gärna kunde varit en vänskapsmatch mellan ett Serie C-lag och de facto de blivande Italienska Mästarna.
Att Luis Enrique är så korkad att han också får herrar av Baldinis och Sabatinis kaliber att också framstå som korkade - är inte bara ännu en objektiv sanning utan även den enda sportsliga mirakel han utfört.
Allt det här visste vi redan. Varför älta det mer? Vi har inget annat alternativ än att glädja oss över att vi trots det stundtals horribla spelet inte är inblandade i bottenstriden.
Trots allt detta finns det potential i en del av spelarna som har värvats - Borini, Osvaldo, Pjanic, Stek har utan tvekan haft bra matcher, nästa säsong kommer vi inte direkt att starta från noll gällandes truppen. Trösten ligger i framtidsutsikterna. Och så att vi hejar på världens vackraste lag förstås.
Vi avslutar denna muntra text med ett litet citat signerat av den dömda skurken Luciano Moggi: "Självklart är Romas spel underhållande - för motståndarna!"
FORZA ROMA!
