Stevenage - Newport County3 - 3
Milan - Roma 0-1
Ett lugnt och kontrollerat Roma manövrerade ut Milan på San Siro och såg därmed till att gripa det sista halmstrået i toppstriden.
Roma åkte till Milano med vetskapen att en förlust definitivt skulle förstöra lagets lilla chans att blanda sig i striden om ligasegern. En förlust hade till och med gjort det svårt att blanda sig i striden om de tre första platserna och därmed en Champions League-plats till nästa säsong. Med förutsättningar som de hade man väntat sig ett Roma med nerverna utanpå tröjan. Istället fick man se ett kontrollerat och fokuserat romlag som visade att den senaste tidens svaga resultat berott på något annat än oförmåga.
Milan kom till spel med en uppställning som, om man räknar bort förlusterna, de inte hade förlorat med. Allt enligt kommentatorerna. Ranieri skaffade sig under sin tid på de brittiska öarna öknamnet the Tinkerman på grund av sin förkärlek för att mixtra med laget. Och när den officiella laguppställningen saknade Totti, saknade Pizarro men hade med Adriano så blev man lite orolig för att Ranieri blivit för smart för sitt eget bästa. Det skulle dock visa sig vara en obefogad oro.
Lagen
Milan: Abbiati; Abate, Bonera, Nesta, Antonini; Ambrosini, Gattuso, Pirlo (23); Boateng (86); Ibrahimovic, Robinho. Bänk: Amelia, Yepes, Oddo, Merkel, Strasser, Seedorf (23), Ronaldinho(86).
Roma: Doni; Burdisso, Mexes, Juan, Riise; Brighi, De Rossi, Simplicio; Menez (83); Borriello (90), Adriano(89). Bänk: Julio Sergio, Castellini, Rosi (89), Taddei (83), Okaka (90), Pizarro, Totti.
I den första halvleken var chanserna få och med långa mellanrum och när de väl kom var de inte ens särskilt farliga. Milan var dock det laget som stod för det mesta, för att inte säga hela, av grannlåten. Hemmalagets bästa chans kom efter att Romas offsidefälla inte slagit igen som den skulle och därmed gett Ibrahimovic ett friläge. Supersvensken förvaltade dock läget lika väl som en genomsnittlig korpspelare vilket gjorde det enkelt för Doni.
Roma anföll genom att ge bollen till Menez, som dock hade svårt att få till något. Som så ofta när det gäller fransosen så var det nära, men inte mer. Vår tunge brasse Adriano förtjänar också ett omnämnande då han vid ett flertal tillfällen visade prov den sortens tekniska kvaliteter som en gång gjorde honom till en av världens bästa anfallare. Sammanfattningsvis så kan man säga att Roma tog det försiktigt, så som sig bör mot serieledare på bortaplan.
Efter en halvlek fylld med nästan så blev den andra halvleken för Menez del, och därmed för Romas del, en halvlek fylld av väldigt mycket mer lyckade aktioner. Målet, som kom strax innan sjuttiominutersstrecket, föregicks också av en lyckad Menez-aktion. Ett ryck förbi Milans vänsterback, ett inspel i målområdet mot två framstörtande Romaspelare, Borriello, 0-1.
Roma var det klart bästa laget i den andra halvleken och även om det inte radades upp chanser så var känslan att var det något lag som skulle skapa en chans, eller göra någonting annat bra så var det Roma. I försvaret ställde backlinjen offside som om den inte gjort annat och framåt så tog Adriano emot, trixade lite och spelade vidare. Det såg helt enkelt bra ut.
Till och med bytena var bra för Romas del. Att ta ut Menez, Romas klart farligaste och snabbaste spelare, när det skulle bli kontringslägen kan te sig märkligt. Men den som vet något om Menez vet att det är lite si och så med hans defensiva jobb och att han ofta tappar bollen relativt enkelt. Så för att inte få onödiga kontringar emot sig så ger upp man sin egen förmåga att kontra. Vilket, när man leder med ett mål, inte är konstigt eller märkligt utan klokt. Daje Ranieri!
Sammanfattningsvis så tog Roma en rättvis seger. Det var försiktigt och lite avvaktande i den första, dock med full (nästan i alla fall) kontroll på Milan. I den andra så var Roma det klart bättre laget och även om Milan hade halvchanser så var de aldrig riktigt nära en kvittering.
