Napoli - Roma 1-3: Rock'n'roll i Neapel
Rock'n'roll i Neapel. Matchrapport och spelarbetyg.
Viasatstudion och i synnerhet firma Lars Lagerbäck och Bosse Petersson har under en längre tid missbrukat liknelsen av fotbollsmatcher som Rock’n’roll. Så fort en tatuerad spelare gått ifrån zonförsvarsspelet eller skottfinten (den enda sanna finten) har det talats om en ”gasen i botten”-anda, friska fläktar och en hejdundrande Rock än råll.
Och hade det varit Viasat som sänt matchen mellan Napoli och Roma vet jag inte vilka superlativ och galenskaper som hade nämnts i samband med matchsummeringen. För maken till frejdig match är det länge sen jag bevittnade. I alla fall om man ser till matcher där Roma varit ett av de två lagen. Redan från minut ett var det här Rock and roll.
Första halvlek
Lamela trollade, med extremt god hjälp av den annars så säkre Morgan DeSanctis, in 0-1 efter drygt två minuters spel. För Napoli, som ställde upp med absolut bästa lag, blev målet en indikator på att det nu bara fanns en melodi: full fart framåt. Anförda av en strålande Zuniga pumpade de ljusblå på med allt vad de hade och som vi alla vet är inte det lite när det gäller Napoli. Att Romas nolla var intakt i paus var med handen på hjärtat ett mysterium, trots att både Heinze och Stekelenburg stod för alldeles strålande insatser.
Värst miss stod Marek Hamsik för, då han på något helt oförklarligt sätt lyckades få Zunigas, med mållinjen parallella, inspel över ribban. Detta från en position ungefär en meter utanför mållinjen och med ett tomt mål framför sig. Att bomma i det läget är svårt för vem som helst, oavsett alkoholhalt i blodet, men mål blev det som tur var inte.
Och just den missen fick en känsla av att ”det här kan vi fan greja” att smyga sig på. För gjorde Napoli inte mål på den chansen, när skulle de då göra det?
Under slutet av första halvlek bytte lagen mer eller mindre ofarliga målchanser i nästan vartenda anfall. Tempot var rasande och närmast nätkänning var Lavezzi med ett stolpskott och Osvaldo med ett avslut från nära håll efter en delikat nertagning. 0-1 i paus var dock ett faktum, och för den som spelat över 1,5 mål i första halvlek kan jag bara beklaga.
Andra halvlek
Till den andra halvleken skedde tyvärr det som jag fasade för. Roma blev för medvetna om resultatet och sjönk därför djupare och djupare ner i Stekelenburgs famn. Anfallen framåt för de röda krigarna blev ytterst lätträknade och vi tappade helt och hållet mittfältet då De Rossi allt för ofta föll ner som en tredje mittback i paniken att freda målet.
1-1 kom också. Men en avvinkning från domaren underkände målet som en dittills osynlig Cavani krutat in från nära håll. I upprinnelsen till avslutet hade domaren blåst för en oschyst nickduell, där det på reprisen faktiskt ser ut som Lamela bara halkar. Ett underkänt mål som faktiskt borde godkänts.
Men som den gamla goda klyschan förkunnar: tur brukar jämna ut sig över en säsong. Och den här gången var den på Romas sida. Några minuter efter det bortdömda kvitteringsmålet jobbar en för dagen mycket bra Rosi fram ett inkast, bollen hamnar hos Totti som med kirurgisk precision piskar in ett utåtskruvat inlägg som Osvaldo bara har att raka in från nära håll. 0-2 och rejäl segervittring.
Men om jag tyckte Roma föll djupt vid 0-1 skulle Melissa Horn ackompanjera lagets första 15 minuter efter 2-0-målet. De föll fritt. Den givna reduceringen kom tillslut med tio minuter kvar genom Hamsik (nästan så man unnade honom en kasse efter missen i första halvlek), detta på grund av/trots att Roma hade tio (!) spelare i egen box.
Kvitteringen låg i luften och jag hade kunnat sätta min högra hand på att ett mål till skulle falla. Det skulle bli 2-2 eller 1-3. Lyckligtvis slog det sistnämnda alternativet in då Fabio Simplicio tursamt bombade in trean. Skottet bytte riktning mot Cannavaros vad och ställde en chanslös De Sanctis, men att be om ursäkt för ett mål har aldrig känts mer inaktuellt. En heroisk kämpainsats hade genererat tre extremt viktiga poäng. Huruvida de var välförtjänta eller inte låter jag vara osagt, men i min värld slet Roma som djur, visade prov på en hög moral och förvaltade tillräckligt många målchanser för att sätta hårt mot hårt. Då är det svårt att snacka bort tre poäng, hur bra, bollförande och frenetiska motståndarna än är.
Tre nya mot Bologna och vi firar jul och nyår som kanske hela världens formstarkaste och bästa lag!
(Spara på hatet i kommentarsfältet och ta det med en nypa salt)
Grazie Roma! Grande Roma!
Spelarbetyg:
5 – Väldsklass , 4 – Mycket bra , 3 – Bra , 2- Godkänd , 1 – Underkänd
5
Gabriel Heinze
4
Maarten Stekelenburg, Daniele De Rossi, Aleandro Rosi, Francesco Totti (ut 88), Daniele Osvaldo, Erik Lamela (ut 71)
3
Rodrigo Taddei, Juan, Leandro Greco (ut 80), Fabio Simplicio
2
Simone Perrotta (in 80), Bojan Krkic (in 71)
* Federico Viviani (in 88) spelade för kort tid för att betygsättas.
