Zürich - Bayer Leverkusen3 - 2
Roma - Catania 2-2: Besvikelse trots drömmål x2
Den gulröda bandieran var inte alls nöjd efter premiären.
Efter en händelserik sommar tog Roma emot Catania på olimpico inför en publik med höga förväntningar. Vargarna kunde inte leva upp till förväntningarna och kunde med blotta förskräckelsen komma undan med en poäng trots stödet från sin tifoseria.
Fotbollsitalien var enstämmigt enigt i att Walter Sabatini och Franco Baldini hade gjort ett starkt lagbygge i huvustaden inför säsongen 2011/2012, under säsongen var fotbollsitalien enigt om att laget i alla fall på pappret var något som lovade stundande framgång. Ikväll när säsongen 2012/2013 drog igång var Roma ännu en gång på förhand kalkylerat att bekänna färg och ta topplaceringarna i anspråk redan från starten. Zdenek Zemans återkomst var ett eko inom calcion och ett ständigt samtalsämne i landets tidningar samt på Roms Piazzor.
Zemans startelva såg ut som följande; Stekelenburg i mål, Piris till höger, Burdisso och Castan i mitten, Balzaretti till vänster samt Bradley, De Rossi och Pjanic bakom en tridente bestående av Lamela, Totti och Osvaldo. Vid avspark var det fullt avancemang framåt med minimal reserv framför Stekelenburg. Catania kom väl förberedda till matchen trots att ingen riktigt kunnat veta vad etnei skulle tampas med. De första minuterna var en stereotypisk jungfrufärd. Roma spelade centralt med sina passningskickliga mittfältare i De Rossi och Pjanic. Vid varje passning stod Lamela och Osvaldo vända mot mål sneglande bakåt för att läsa bollbanan precis enligt Zemans handbok. Desto längre andra halvlek led ju tätare och mer samspelta blev Catania som tillslut var en riktig köttmur. Få passningar hamnade på rätt adress och desto färre närkamper lyckades man vinna.
Rolando Marans spelfilosofi för kvällen var inte helt oväntat monumentalt skiljd från Zemans och det visade sig bli ett framgångskoncept då Roma allt för ofta släppte till stora ytor bakåt vilka kunde förvaltas av den kvickfotade Gomez. I den 27'e matchminuten fick Catania en frispark strax utanför offensivt straffområde vilken Lodi i vanlig ordning tog hand om men för ovanlighetens skulle gjorde han en variant snett ut till Almiron som drog till med högerbössan, skottet gick rakt på Osvaldo ut till Marchese på en fri yta i den högra delen av straffområdet, Marchese reagerade blixtsnabbt, togg emot bollen och drog in den kyligt bakom en chanslös Stekelenburg. Repliken kom men resulterade inte i något slagkraftigt utan första halvlek förlöpte med fortsatt centralt spel där Totti tog ledarrollen för att försöka hitta Osvaldo och kvitteringen men den varan lös med sin frånvaro och halvleksvilan var inte direkt munter.
Andra halvlek var till en början en uppryckning där Roma visade vem som var provinciale och capitolino. Anfallsspelet blev aggressivare och närkamperna hårdare. Balzaretti kom in mer och mer i matchen samtidigt som höjdbollarna blev fler då Catanias defensiv helt enkelt var som tagen ur den italienska skolboken. När klockan tickade upp mot 60 minuter gick Totti ut på vänsterkanten klackade bländande vackert bollen mot en löpande Blazaretti som vid hörnflaggan lyfte bollen in i straffområdet, rutinerade Legrotaglie nickade bort bollen ur hetluften rakt ut till De Rossi som ännu en gång lyfte in bollen där stod Osvaldo som tog några lätt steg med bollen i blickan varpå han gjorde en volt och slog in bollen på en utsökt rovesciata vilken gav Roma sitt kvitteringsmål och Osvaldo revansch för den felaktigt bordömda motsvarigheten från samma punkt förra säsongen.
Efter ledningsmålet förändrades matchbilden som väntat. Bollinnehavet kändes igen från föregående år och Roma kunde fortsätta att experimentera med sin offensivfotboll men som vanligt gjorde defensiven sig påmind när Catania efter en romahörna kontrade, omställde blixtsnabbt och Gomez kom fri på vänsterkanten, 1-2 och Stekelenburg ännu en gång chanslös. Dysterheten smög sig på och Roma verkade till synes oförmögna att skapa något av värde framåt. På tilläggstid kunde man bara be till Mars och Jupiter om ett under för att vända den bisarra verkligheten. Varken Mars eller Jupiter steg ned från olympus utan Nico Lopez som efter en vacker nedtagning på höjden från Bradley lyckades göra bort Alvarez och slå in kvitteringen bakom Andujar.
Trots ett räddat poäng och två fantastiska mål var ingen riktigt nöjd denna afton med sina många försvarsmissar och tafatta anfallsspel. Jag tror vi var många romanisti som stundtals greps av slagkraftig ångest över hur spelet såg ut. Nåväl en premiär är alltid en premiär och mycket kommer att hända både på mercaton och Trigoria innan allt kommer till sin rätt.
Tutto il mondo dovrà tremare!
