Sabatinis kulturrevolution
Walter Sabatini’s verk är slutligen fullbordat.
Tidigt i juni kom han tillbaka till den eviga staden för att påbörja ett arbete, ett arbete som skulle kräva långa sömnlösa nätter, tidiga flyg och ett ständigt släptåg av journalister, fotografer och ytterst kritiska spelare och supportrar. Idag den 1 september är hans verk slutligen fullbordat, för denna gång i alla fall, och nu inväntar vi elddopet och ett nytt kapitel i de romerska historieböckerna.
Inför ett enormt pressuppbåd på sin första presskonferens som dirretore sportivo började Sabatini: ”Detta är inget projekt, jag hatar att prata om projekt i fotboll då det bara är storordigt och tjänar inget syfte, det är bara vardagligt arbete.” Baldini fortsatte och förklarade att valet av Luis Enrique nästan kan ses som provocerande men att det snarare är symboliskt, symboliskt hur? Tänker ni kanske då. Jo, Luis Enrique’s karriär som spelare och tränare utspelade sig främst i Barcelona, en klubb som under de senaste åren varit en förebild för hur effektiv och framgångsrik fotboll ska spelas samtidigt som italiensk fotboll befinner sig i den största krisen man någonsin mött.
18 av 20 tränare i Serie-A är italienare och jag kan säga att 19 av dessa utgår från en gemensam filosofi, skolats i samma lärosäte samt tänker mycket snarlikt vad gäller uppställningar, försvarsarbete, djupledslöpningar, crossbollar, bollförning och så vidare. Italien är ett väldigt konservativt land och under den svåra kris italiensk fotboll genomlever måste man kunna titta åt ett annat håll och i alla fall försöka genomföra förändringar som ger tillbaka landet sin prestige som världens ledande fotbollsnation.
Det är nu i juni månad som Sabatini säger att truppen ska bli betydligt yngre, 5 eller 6 spelare ska tillkomma till Trigoria och några ska lämna. Det som skulle komma var inget projekt, det var en kulturrevolution i det konservativa fotbollsitalien och om enbart 11 dagar kommer vi se hur väl denna revolution står sig mot lärorna av den gamla fotbollsskolan.
Efter denna presskonferens som närmast gav mig religiösa förhoppningar inför framtiden begav sig Sabatini ut i fotbollseuropa för att hitta manskapet för denna satsning. När Sabatini kom var Montella tränare, han är en gulröd hjälte men likväl en spelare och tränare som tagit inspiration av andra tränare ur den gamla skolan. Montella anammade Spaletti’s fotbollsfilosofi som i Italien var ett framgångskoncept och som dessutom nådde champions leagues kvartsfinaler, men han stod likväl i vägen för den stundande föryngringen, vid samma tidpunkt hade vi dessutom Serie-A:s näst äldsta startelva.
Walter Sabatini påbörjade arbetet och tog in spelare som Erik Lamela den omtalade nye Kaka från River Plate, Bojan Krkic Barcas superatalang, Jose Angel det Gijón-fostrade backlöftet och mer rutinerade spelare som Maarten Stekelenburg en av världens bästa målvakter samt Gabriel Heinze vilken kan ses som en backup med stor rutin från fotbollseuropa.
Vissa trodde att mercaton var slut där och om den varit det hade det varit ytterst bittert med tanke på att vi förlorade Riise till Fulham, Vucinic till Juventus, Mexes till Milan och Menez till PSG samtliga av dessa var tunga pjäser i la maggica. Mercaton skulle inte sluta här utan fortsatte frenetiskt när den närmade sig de sista dagarna då Pablo Osvaldo fick nytt förtroende i Italien trots sina mediokra säsonger i Lecce, Bologna och Fiorentina. Osvaldo uttryckte direkt av vilket revanschlust han drevs och lovade att han skulle ge allt för att hedra den gulröda tröjan. På mercatons sista dag var det i vanlig ordning ett stort kaos i fotbollsitalien när presidenterna och sportcheferna gjorde såväl stora som reserv-värvningar.
Till backlinjen hämtades då Simon Kjaer från Wolfsburg återigen till Italien där han haft en mycket positiv sejour i det bländande Palermo. Simon Kjaer skulle inte komma ensam utan ackompanjerades av Miralem Pjanic som signades från Olympique Lyonnais för 10 miljoner euro. Strax därpå under mercatons sista timmar lånades Fernando Gago från Real Madrid som inte fick förtroende under Jose Mourinho och ska nu visa the special one hur fel han hade. Ytterligare ett säsongslångt lån skulle göras innan transferfönstret stängde kl.19.00 och då skulle anfallaren Fabio Borini som efter enbart två månaders träning på Ennio Tardini lånas ut till giallorossi för 1.7 miljoner med en köpoption på ytterligare 7 miljoner.
Vad kan vi då vänta oss av detta lagbygge när de kliver upp från Olimpicos katakomber, när den riktiga prövningen kommer två söndagar från idag? Och allra viktigast: vad kan vi förvänta oss den sista giornatan i maj på Dino Manuzzi?
Ett nyckelord Sabatini yttrat gång på gång är ”pazienza” tålamod, Rom byggdes som bekant inte på en dag och det gör inte dess pånyttfödda stolthet heller. Om vi dissekerar laget kan vi till en början konstatera att vi har en av världens bästa målvakter i Maarten Stekelenburg som säkerligen kommer rädda oss en stor mängd poäng. I Mittbackarna Burdisso-Kjaer har vi såväl enorm rutin i den förstnämnde samt en ungdomlig hunger och stundtals briljans samt god fysik och kämpaglöd i de bägge herrarna, Burdisso kommer att bli vital under nästkommande säsong då mannen med Serie-As i särklass hårdaste skalle utgör en enorm mängd rutin samt är alltid beredd att närmast offra livet för att rensa undan bollen.
På ytterbackspositionerna är situationen ganska snarlik, Cassetti på högerkanten är också en rutin att luta sig tillbaka på innan han succesivt lämnar över till antingen ett nyförvärv eller någon av gli ragazzi i primaveran, på vänsterbackspositionen prövade Luis Enrique i mötena med såväl Valencia som Slovan Bratislava Jose Angel och gjorde trots resultaten ganska bra ifrån sig och kan säkert komma till rätta i den italienska fotbollen när han fått acklimatisera sig efter några omgångar. På mittfältet kommer De Rossi enligt min mening alltid att vara motorn som efter en mellansäsong kommer göra allt för att ta tillbaka erkännandet som en av världens främsta innermittfältare han är också il capitan futuro och har alltid varit vår framtida bandiera trots alla rykten och storklubbar som drgit i honom är hans plats på Romas mittfält ständigt kämpande för Roms eviga ära.
Pjanic och Gago är tillskot av stor teknisk kvalitet som kan skapa stora ytor, särskilt Pjanic är en underbar frisparksskytt och en fantastisk framspelare. I Gago har vi en allround mittfältare som både drar ett tungt lass i förvarsarbetet och gärna lägger underbara crossbollar ut på kanterna, något jag särskilt minns från sextondelsfinalen i champions league på Santiago Bernabeau när han gång på gång stal bollen i våra anfall och rensade undan bollen, tunnlade Tonetto och vid ett tillfälle stal bollen från Totti.
I anfallet har vi många alternativ, men vi börjar men den eviga er pupone som under säsongen förmodligen återigen kommer få spela i en trequartista roll bakom två anfallare, Osvaldo blir den typiska prima puntan , som i Espanyol visade stora kvaliteter på returer, på huvudet och slog in ganska många baljor på helvolley. Erik Lamela är urtypen av en begåvad sydamerikan, han driver ofta på vänsterkanten och finner inga problem i att vara punktmarkerad och påminner starkt om en särskild portugisisk herre i sina överstegsfinter.
För mig är Bojan Krikic det stora frågetecknet då han vid de flesta tillfällen jag sett honom näta blivit framspelade av världens två främsta mittfältare men likväl besitter han goda kvaliteter främst med sin känsliga bredsida och driver mycket elegant med bollen utanför straffområdet. Slutligen Fabio Borini då, ja honom har jag knappt sett något av då jag inte tåler engelsk fotboll men trots det talar statistiken i Swansea för sig själv: 12 matcher och 6 mål i en sådan grisliga som championship så måste den unga bentivogliesen ha ett par ess i rockärmen som Sabatini och Baldini snappat upp.
Dem jag lämnat ut då? Ja, Brighi gick idag som bekant på lån till Atalanta och klarar la dea kontraktet säljs han förmodligen till Bergamo, Pizarro verkar inte inge något förtroende i detta framtidsbygge men konkurrensen på mittfältet kan vara något positivt likaså för Perotta och Taddei som under ett längre tag varit givna i startelvan. Juan hade en väldigt dålig fjolårssäsong och jag tror han blir något av en backup, Boriello har angavs som ett problem Sabatini men har envist sagt att han ska stanna i den eviga staden.
Simplicio verkar bli klar trots att han kopplats ihop med olika bytesaffärer och försäljningar. Att majoriteten av nyförvärven går direkt in i startelvan råder det inget tivel om, men samtidigt kommer konkurrensen på Trigoria att bli hård. De gamla spelarna ska visa varför de förtjänar fortsatt förtroende, de nya ska visa att de är värda transfersummorna och våra primaveragrabbar och talanger ska visa att de är redo för A-lagsspel.
Slutligen vill jag tacka Sabatini för sitt enorma engagemang och sitt ohälsosamt hårda arbete de senaste månaderna.
Vi har en mycket spännande tid framför oss amici.
Roma caput Mundi
