Vad är en Scudetto värd?
Med dagar kvar tills transferfönstret stänger har Roma ett val att göra: Sikta mot Europaspel eller Sikta mot Stjärnorna. Mot Hyfsat eller mot Historieböckerna.
Den 22 juli 1927 grundades fotbollsföreningen Associazione Sportiva Roma av den Mussoliniledda fascistregimen i en ansträngning att skapa ett enda, slagkraftigt huvudstadslag som skulle kunna konkurrera med de norditalienska klubbarna. (Tilläggas bör här kanske att man uppmanade alla städer i mellersta och södra Italien att göra detsamma, alltså att ta fram ett enda, starkt stadslag för att skapa en bättre balans i landets fotbollshierarki som dominerades kraftigt av lagen från norra Italien – man kan med facit i hand konstatera att det gick lite sisådär med den saken.) Två år senare, 1929, invigdes Serie A i ungefär den form som vi nu känner den – tidigare hade vinnarna i de lokala seriesystemen under cupliknande former gjort upp om rätten att kalla sig Italiens bästa fotbollslag.
Sedan 1927 har oerhört mycket vatten flutit under broarna, men AS Roma har endast mäktat med att vinna Serie A tre gånger. Tre gånger. Klubben fick fira sin första titel som 15-årig yngling. När det äntligen var dags andra gången hade tonåringen hunnit förvandlas till en 56-årig farbror och när Roma lade beslag på sin tredje titel hade man uppnått den aktningsvärda åldern av 74 år. I år har föreningen alltså firat sin 85e födelsedag men har fortfarande bara tre titlar att visa upp för besväret. Hur mycket är den nya ledningen redo att satsa för en realistisk chans till en fjärde? Hur mycket tycker Du att man bör satsa?
Serie A anno 2012/2013 ser väl i ärlighetens namn inte direkt ut att gå till historien som någon av de starkaste upplagorna. Ett under sommaren kraftigt brandskattat AC Milan tycks andas förfall och stagnation. Inter har ett namnkunnigt lag men tycks alltjämt en gnutta utmattade och mätta efter deras något okaraktäristiska segertåg som kulminerade med Champions Leaguebucklan och en historisk trippel för ett par år sedan. Napoli är fortfarande starka, men man har blivit av med en personlig favorit i Lavezzi, en spelartyp som passade oerhört väl in i spelsystemet och som nog kommer att visa sig svår att ersätta. Udinese tycks å sin sida lida av en kronisk förmåga att överprestera som nog delvis är sprungen ur en lika kronisk underskattning av deras förmåga att ersätta förlorade profilspelare, men att kalla dem titelutmanare är väl ändå att ta i? Lazio är ett homogent lagbygge som säkert kommer att göra bra ifrån sig, men man har hittills inte direkt gjort någon håll-käften-mercato och får nog sikta in sig på att slåss om en plats i Europa League i år.
Kvar finns då Juventus. Ständigt detta Juventus. Sedan Conte tog över har laget genomgått en imponerande galvaniseringsprocess som tycks ha lämnat dem absolut immuna mot förluster. Jag har inte järnkoll på hur många förlustfria matcher i rad laget har spelat i Serie A nu, men det bör ligga på över 40. Sanslöst naturligtvis. Men det blev ingen Robin van Persie och demontränaren Contes förflutna hann ikapp honom och nu väntar tio månader utan honom vid sidlinjen. Trots detta får naturligtvis de svartvita titelförsvararna i nuläget anses trona både huvud och skuldra högre än utmanarna, oavsett om laget får in en riktig klassanfallare eller ej.
Men mot den bakgrunden, som det är fritt att instämma i eller förkasta, så anser nog jag att Roma har getts en, kanske inte gratischans, men i alla fall en tämligen billig sådan, att blanda sig i kampen om den lilla skinande skölden. En möjlighet för bra för att inte satsa fullt ut på att ta tillvara. Men då krävs att ledningen agerar, att de har ett Ess eller två i rockärmen. I mina ögon är Roma nämligen ungefär två tunga värvningar och några stolpe in ifrån att på allvar utmana om klubbens fjärde titel redan i år.
Sedan Zdenek Zemans ankomst har truppen storstädats på höga löner och spelartyper som inte fallit vår kedjerökande Mister i smaken. Må vara att Borriello krampaktigt klamrar sig kvar likt skräp bakom ett element, men tongångarna kring klubben är övervägande förväntansfulla och positiva. Startspelare som Pjanic och Lamela förväntas göra bättre ifrån sig efter en ordentlig försäsong med laget, underbare De Rossi motade ett dreglande City i dörren, Osvaldo har redan gjort årets mål, nyförvärvet Destro har en hel stads förväntningar på sina axlar och Totti är Totti är Totti. Mittfältet har stärkts upp med en beprövad amerikan och en lovande grek och egna produkten Florenzi blir oerhört intressant att följa. Också en yngling som Nicolas Lopez bidrar till känslan av att Roma är ett lag för framtiden. Ett lag under uppbyggnad, som har något på gång.
Det är ju bara det att ingen vet vad framtiden bär med sig. Lek med tanken att exempelvis Destro eller Lamela, eller varför inte båda två, gör succé den här säsongen – vad säger att de är kvar i klubben om ett år? Själv såg jag exempelvis mycket fram emot att få se hur bra Borini skulle kunna bli, nu är det istället publiken på Anfield som får det nöjet.
Alltså, jag är väl införstådd med att den ekonomiska verkligheten är alldeles särskilt verklig i Italien för tillfället, dessutom att det inte alltid fungerar lika smidigt som i Football Manager att värva spelare kors och tvärs. Jag är till och med smärtsamt införstådd med att två stjärnvärvningar på intet sätt skulle garantera framgångar – de senaste säsongerna har ju Roma hittat ständigt nya sätt att vara bedrövliga på. Men för drygt tio år sedan värvade Roma en viss Gabriel Batistuta för 23 miljoner pund och gav honom dessutom en ordentlig lön, det är fortfarande klubbens dyraste värning någonsin och i eftertankens kranka blekhet kan man konstatera att Roma nog egentligen inte hade råd med en sådan värvning just då. Men för hundratusentals Romafans så är fortfarande scudettofirandet 2001 det allra käraste av minnen.
Nu står vi inför en ny säsong, bara timmar återstår innan transferfönstret klappar igen för den här gången. Jag är av åsikten att: President Pallotta, låt surt komma efter om det krävs – ge oss en ärlig dröm om en fjärde Scudetto!
Kan Roma, tvärtemot vad jag tror, utmana om titeln även med nuvarande trupp? Om inte, är det värt att ta en ekonomisk risk för chansen att vinna en fjärde Scudetto eller är det bara dumt? Kort och gott: Vad tycker Du att en Scudetto är värd?
