Vi är bättre än så här
Jag köper inte tongångarna nånstans: "Destro är värdelös, Bradley är uddlös. Florenzi är överhypad efter sin lysande inledning". Det enda jag kan skriva under är att det är skrämmande hur Roma är beroende av en 36-årig Francesco Totti.
Roma öppnade starkast mot Catania och öste på utan pardon med ett högst oväntat innermittfält. Tachtsidis spädde på ryktena om Zemans favorisering men inledde ändå briljant från sin position som regista. Bredvid honom uppvisade Florenzi frenesi och energi som hette duga, men sedvanligt och sorgligt nog var det mittfältare nummer tre som ständigt kom till avslutslägen. Michael Bradley är en fysiskt stark och passningsskicklig innermittfältare, men att sätta bollen i mål är inte hans styrka. Det verkar rentav vara hans svaghet. Från tre meter lyckades han bomma, och minuterna tidigare sjabblade Mattia Destro bort ett läge som en anfallare måste sätta. Som striker måste du alltid tro på att bollen kommer landa vid dina fötter i slutändan, men Destro verkade tro lika mycket på det som på sin egen förmåga för tillfället.
Det är fortfarande oklart varför Daniele De Rossi bänkades, men det är solklart att Roma startat 2013 på sämsta tänkbara vis. Laget som snittade två mål per match behöver hittills två bataljer på sig för att göra lika många baljor. Genast har snacket startat om att säsongens Roma inte är bättre än så här, detta från de egna supportrarna. Jag menar annorlunda. Jag menar att vi har haft både otur och oflyt, men också att det är gamla Romas inpräntande avslutspsyke som spökar. När Destro bränner öppna mål är det som att tröjan fängslat hans sinnen att träffa rätt. När Bradley skjuter över från knappt tre meter skrivs det i stjärnorna att Roma är dömt att förlora matchen trots sin överlägsenhet. Om fotbollskvalitet bara bedömdes efter antal lyckade avslut vore Roma ett bedrövligt fotbollslag trots att man gjort flest mål i serien.
Men nu räknas andra attributer in. Roma är ett bolltrillande gäng som kan lira skjortan av motståndarna när allt klaffar. Vi saknar stabilitet, men vi har spets i överflöd. Lamelas driv i steget och Tachtsidis raka vänsterfot är exempel på bländande egenskaper som med lite flyt hade lyft Roma till Champions League-plats i tabellen. Vi lider helt enkelt av en bristande förmåga att sätta bollen i nät vid rätt tillfällen. Antingen dunkar vi in fyra på Milan och Palermo, eller så blir vi nollade av Catania och Chievo. Bara för att vi saknar kontinuitet i målskörden betyder det dock inte att vi inte är bättre än så här. Vi är däremot skrämmande beroende av Francesco Totti och hans glimrande fötter, för oavsett hur känsliga kaptenens passningar är så kan han faktiskt göra mål också.
Det är fortfarande oklart varför Daniele De Rossi bänkades, men det är solklart att Roma startat 2013 på sämsta tänkbara vis. Laget som snittade två mål per match behöver hittills två bataljer på sig för att göra lika många baljor. Genast har snacket startat om att säsongens Roma inte är bättre än så här, detta från de egna supportrarna. Jag menar annorlunda. Jag menar att vi har haft både otur och oflyt, men också att det är gamla Romas inpräntande avslutspsyke som spökar. När Destro bränner öppna mål är det som att tröjan fängslat hans sinnen att träffa rätt. När Bradley skjuter över från knappt tre meter skrivs det i stjärnorna att Roma är dömt att förlora matchen trots sin överlägsenhet. Om fotbollskvalitet bara bedömdes efter antal lyckade avslut vore Roma ett bedrövligt fotbollslag trots att man gjort flest mål i serien.
Men nu räknas andra attributer in. Roma är ett bolltrillande gäng som kan lira skjortan av motståndarna när allt klaffar. Vi saknar stabilitet, men vi har spets i överflöd. Lamelas driv i steget och Tachtsidis raka vänsterfot är exempel på bländande egenskaper som med lite flyt hade lyft Roma till Champions League-plats i tabellen. Vi lider helt enkelt av en bristande förmåga att sätta bollen i nät vid rätt tillfällen. Antingen dunkar vi in fyra på Milan och Palermo, eller så blir vi nollade av Catania och Chievo. Bara för att vi saknar kontinuitet i målskörden betyder det dock inte att vi inte är bättre än så här. Vi är däremot skrämmande beroende av Francesco Totti och hans glimrande fötter, för oavsett hur känsliga kaptenens passningar är så kan han faktiskt göra mål också.
Nemrud Kurt2013-01-14 19:51:00
