Benevento - Roma0 - 0
Benevento - Roma 0 - 0 en match i tragikomisk italiensk Serie A-stil
Detta är ingen nedlåtande matchrapport mot Benevento, inte alls. Vi var helt inte tillräckligt fokuserade eller determinerade för att ta oss förbi den dubbeldäckare som hemmalaget rullade ut, men matchen blev en pinsam bekräftelse om att Serie A innehåller för många lag.
Roma och Fonseca stod inför ett löjligt skadeläge med tanke på alla frånvarande försvarsspelare. Listan: Smalling, Kumbulla, Christante, Ibanez, Calfiori, Santon. Lägg till att vi var tvingade att ta rota fram Fazio och JJ bland frysklampar, findusärtor och den från julen 2011 bortglömda brunkålen längt nere i frysboxen. Egentligen finns det inte mycket att skriva om matchen, för det var mest en parodi som utspelade sig i Benevento. Hemmalaget ställde upp ultralågt med hela sitt lag i en på pappret julgransformation, men det likande mest en enorm julgranskula. Alla lag får ställa upp hur de vill, men charaden kompletterades av domare Pairetto som blåste massor av frisparkar när hemmaspelare uppenbarligen bara lade sig ner och skrek. Andra trick de körde var att ligga ner och fejka skada, skicka in ”läkarteamet” som sprejade lite med kylsprayet eller kvida om kramp för att sekunder senare tokrusa i omställningsläge. Det var en horribel tillställning och absolut den sämsta reklamen för Serie A jag sett sen jag inte ens kan komma ihåg. Hemmalaget hade också den osmakliga sättet att göra ”ringen” runt domaren när de fick ett domslut emot sig, även de helt uppenbara. Om jag bara tar ett domslut i högen när deras kapten höll på att bryta benet på en bortaspelare med en väldigt vårdslös sultackling så ville samtliga hemmaspelare att det inte ens skulle vara frispark. Kortet blev gult, men kunde också varit rött.
”Matchen” då?
Vi hade inte förmågan att skapa någonting under hela den första halvleken och i den andra dröjde det till de sista 10 minuterna innan vi hade tillstymmelse till målchans. Mayoral och Villar var slarviga och den senare gick mest runt och trampade på bollen vilket fick den följd att samtliga randiga spelare hann tillbaka till sin ”ruta”. Roma lyckades inte ens att ta sig förbi de yttersta grenarna av julgranen eller om det var den glaserade delen av julgranskulan. Bruno Peres och Karsdorp utmanade aldrig på allvar och att spela igenom centrat var lika enkelt som att försöka ta sig igenom en betongvägg med en smörkniv. Den enda lilla chans vi hade i den första halvleken var när Pellegrini läste ett uppspel och avancerade fram, men sköt ett lamt vänsterskott i stället för att passa fram till Mayoral som hade friläge. Första halvleken var ett riktigt sömnpiller och tyvärr skulle den andra halvleken bli det samma.
Mkhitayan fick nästan en tå på ett inlägg från Pellegrini i inledningen av den andra, men annars skapade vi noll och ingenting. En hemmaspelare gjorde sig skyldig till sitt andra övergrepp och blev utvisad och då var det en halvtimme kvar. Efter det solklara beslutet började domare Parietto med det gamla vanliga sättet att döma en fotbollsmatch i Italien. Hemmaspelarna fick spela ut alla typer av skämmiga handlingar och domaren tillät det. Hemmaspelare slängde sig, lade sig, skrek och bar sig åt och alla gånger tilläts det. Till slut var man inte ens arg, man bara satt och garvade åt det.
Fonseca då? Jo, han gjorde det som han trodde på, men efter matchen senast då jag berömde honom var ett minne blott. Denna kväll verkade det mest om om han gick på intuition och det märktes att han saknade erfarenhet från att möta ett lag med detta spelsätt. Först kom bytet Veretout mot Dzeko och vi spelade 3 - 4 - 3, vilket inte fungerade så bra. Spinazzola sprang ofta ut och anföll på vänsterkanten, men där sprang även Bruno Peres och han var mest i vägen. Fonseca såg detta med och valde att ta ut Karsdorp och flytta över BP till höger. In kom i stället Pedro och samtidigt ersattes Fazio av JJ. Nu var det uppenbart att vi gick för ett mål, men den toscanska 4 - 2 - 4 som vi vi körde nu verkade mest som ännu ett desperat ad hoc-försök utan tillstymmelse till intränade rörelsemönster eller fasta löpningar med starter från olika ”triggers”. En halvt söndersparkat och söndermanglad Mkhitaryan fick lämna plats åt El Shaarawy på slutet och man kunde lätt känna igen hans fina teknik och sin förmåga att slingra sig förbi sina motståndare.
Filippo Inzaghi fick ett andra gult kort då han lämnat sitt tekniska område, men det var bara larvigt av domaren. För övrigt så blir hans bror aldrig bestraffad för att ha lämnat sitt tekniska område, eller rättare sagt han är aldrig inne i det.
I de sista minuterna av matchen var vi dock nära att få in ett ledningsmål, först genom Pellegrini och sen genom en straff som tilldömdes oss, men som sen VAR-ades bort. Vi skapade inte tillräckligt för att vinna, det är den verkliga sanningen. En trend är bruten där vi vunnit alla matcher mot de typ 10 lägst placerade lagen, det är bara att hoppas att vi kan bryta en annan trend, nämligen att vi kan besegra ett lag som strider om CL-platser redan nästa vecka då vi möter Milan. Innan dess ska Braga mötas hemma i Rom på torsdag.
Arrivederci!
