Del I - Roma-panelen surrar om Totti, Olimpico och bästa vinsten…
I veckorna har det rullat ut en fin artikelserie med intervjuer med diverse fans här på sajten. Roma-redaktionen tar vid och surrar Roma, Rom och hur man hanterar denna Calcio-tomma fotbollsperiod.
Medverkande i denna Romanisti-curva:
Arbresha Bega @TottiGirl_92
Edvin Thunborg @EdvinThunborg
Erik Winell @ErikWinell
Erik Carenholm @Carenholm
Filip Brodd @trequartistan
I. Hur, när & varför blev du Romanista?
Arbresha: EM 2000, Tottis straff mot van der Sar, fick mig att älska fotbollen och honom. Älskar man Totti kommer Roma med på köpet. 01/02 lyckades jag lokalisera Totti igen och sedan dess har det varit jag, Totti och Roma.
Edvin: Min bror som får ta den ”creden”, jag började kika med honom när jag var liten grabb, därav Roma.
Filip: Sjukt nog vet jag inte riktigt. Men Totti var tidigt en idol och förmodligen en stor anledning till att det blev Roma.
Erik C: Det där har alltid varit lite oklart för mig. Började se dem på tv i slutet på 90-talet. Gillade väl färgerna, och den frejdliga spelstilen under Zeman. När familjen skulle ner till Rom år 2000/01 frågade pappa 14-årige Erik om han ville se regerande mästaren Svennis - eller Roma. Svaret var självklart redan på förhand, vet knappt varför.
Erik W: Den stora anledningen till att Roma-supportandet nådde en mer gedigen nivå har mycket att göra med hösten 2017. Jag bodde på gångavstånd från Olimpico, behövde alltså inte sätta mig i de duktigt överbefolkade bussarna. Gick på fem matcher och gav mig själv utmaningen att lära mig italienska genom att surra Roma på den lokala kaffebaren.
II. Har du varit på plats på Olimpico? Isåfall, vilken är din bästa live-upplevelse & varför?
Arbresha: Varit på plats 7 gånger. Min första match var ett Romderby, och det var på den tiden (2013) då romderbyn fortfarande var stökiga. Innan matchen hade jag köpt toarulle med Lazio på. La den i väskan. Påväg in till sittplatsen blir jag stoppad av carabinieri som givetvis kontrollerar väskan. Han plockar upp toarullen och börjar prata. Tillkallar några andra och helt plötsligt står 12 carabinieri runt mig. Men det är bara en kul upplevelse och inte den bästa. Den bästa är De Rossis avtackning. Otroligt sorgligt och vackert samtidigt. Det var lite spänt på läktaren fram tills De Rossi byttes ut, man la Pallotta åt sidan och lät tårarna flöda.
Edvin: Roma-Milan, min första match och min enda än så länge. Ska bli FLER!
Filip: Den starkaste upplevelsen för min del måste vara De Rossis sista match (Roma - Parma 2-1). Första och hittills enda gången tårarna har runnit på en fotbollsarena.
Erik C: Ja, första matchen blev då Roma – Napoli, i januari 2001. Vi var tvungna att åka i halvtid eftersom flyget hem blev framflyttat. Minns att farsan sa att jag fick njuta ordentligt, för med ett biljettpris på €90 kostade varje minut honom €2 per person. 3-0 genom Delvecchio, Totti och Batistuta gav valuta för pengarna - och en kärleksrelation som varat sedan dess.
Men den bästa live-upplevelsen är nog ändå Cassetti-derbyt 2009. Det var en sådan känsloexplosion. Många derbyminnen sticker ut, liksom ett antal Europaresor. Bortaresor är nästan alltid roligare än hemmamatcher.
Erik W: Roma – Lazio november 2017. 2-1 till Giallorossi. Fullsatt Olimpico (så mycket polisen tillät), en rysare på tilläggstid och Radja som matchvinnare.
III. Vilket är ditt bästa Roma-minne hemifrån (exkl. eventuella resor)?Daniele De Rossi's teamtalk ahead of his last game for Roma - "What did I run for? - ROMA! - What did I fight for? - ROMA! - What did I die for? - ROMA! - Forza - ROMA!"pic.twitter.com/vdkGgE3EOM
— MUNDIAL (H) (@MundialMag) January 8, 2020
Arbresha: Det finns många bra Roma-minnen hemifrån. Jag tänker välja säsongen 06/07 i sin helhet. Totti kommer tillbaka från sin allvarliga skada och vinner guldskon. Roma vinner Coppan och avslutar ligan på en andra plats. Kvartsfinal i CL.
Edvin: Roma-Barcelona, returmatchen på Olimpico. Kastar in en till, Roma-Lazio 2-0-vinst säsongen 2013/2014.
Filip: Vändningen mot Barca.
Erik C: När vi var ett par hundra romanisti på Enzos 2013, då Roma slog Napoli med 2-0 och säkrade åttonde raka segern. Det var fantastiskt. Men även när min Romabroder Saman motvilligt tog sig över till mig för att se returen i kvartsfinalen mot Barcelona för två år sedan. Man hade verkligen noll förväntningar på förhand. Slutade med total eufori på vardagsrumsgolvet. Är väldigt glad att man inte såg den matchen ensam.
Erik W: Håller med flera av oss ovanstående. ”Romantadan” mot Barcelona. Mamma mia!
IV. Vilken är din favoritspelare genom tiderna, då exkluderat Totti & De Rossi? Svårt att välja? Utse en topp-5 eller topp-3.DAJEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEeifefefbejfwjofnwjfnwjfbrufbwfubweufbewfuewbewbfwejfwjlfjfwfjlwfjbfjwfbwjfbwjofwjfnewjofnewjofnwjfnweAHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH!!!!!!!!!!!!! #RomaBarca 3?-0?#ASRoma #UCL
— AS Roma (@OfficialASRoma) April 10, 2018
Arbresha: Perrotta. Men jag kan utse en topp-5 också, Perrotta, Taddei, Pizarro, Cassetti och Panucci. Jag är en sån där ”det vad bättre förr” människa.
Edvin: Daniele De Rossi, 100%.
Filip: Radja, Ronaldinho och Sneijder är tre favoriter.
Erik C: “Mi diverto solo se, solo se gioca Tommasi”. Har det någonsin funnits en fotbollsperson som är lättare att tycka om än Damiano?
Erik W: El Sharaawy, Zaniolo, och Nainggolan. Kan vi få ihop dem i samma Romaelva snart igen?
Håll utkik under morgondagen, då publiceras del II av detta Roma-surr. Bland annat utlovar redaktionen ett par riktiga guldkorn för nästa Rom-resa! Ett måste när Corona-pandemin är över.
Tills dess, ciao!