”Derbyt var fantastiskt”
Rudi Garcia ger sin syn på Romas flygande start.
Jag skrev inför derbyt att det är en match som i allra högsta grad följer sin egen logik. ”Ofta är den självklar i efterhand, aldrig är den det på förhand. Ändå kan man inte låta bli att spekulera.” Och som det spekulerades inför matchen. Hela internet, nåja, i alla fall de sidor man frekventerar inför ett derby, svämmade över av tips. Förslagen på matchhjältar var många. Totti, naturligtvis. Strootman, Hernanes, Klose. Själv trodde jag på De Rossi.
Men det fanns en spelare vars namn ingen skrev. En spelare som de allra flesta ville se förpassad till bänken. I efterhand framstår det därför som självklart. Det namn som ingen ville ta i sin mun var det namn som stod skrivet i stjärnorna: Federico Balzaretti var den givne hjälten.
I samma sekund som hans volleyträff dundrade in i mål skrev han själv in sig i Romas historia. Som en hjälte. När hans tårar blandade sig med gräset på Olimpico gav han oss en bild vi aldrig kommer att glömma. Han är för evigt en derbyhjälte.
Hans inlägg kan säkert även i fortsättningen komma att fara kors och tvärs över huvudena på uppgivna medspelare – ibland befarar man nästan att de ska resultera i hörna för motståndarlaget – och yngre, snabbare anfallare kommer helt säkert även i fortsättningen att få det att se ut som om någon har knutit ihop hans skosnören. Det spelar ingen roll. Han är för evigt en derbyhjälte.
Tack Federico.
Rudi Garcia sade det bäst inför söndagen: ”Man spelar inte ett derby – man vinner det.” Amen till det. Efter matchen hade han följande att säga:
”Vi har fått en bra start på säsongen. Det är viktigt inte minst för att när jag kom hit så vilade en negativ stämning över klubben. Vi har därför jobbat mycket med att återställa självförtroendet i gruppen och få alla att tro på vår spelidé. Jag jobbar med mycket intelligenta spelare och de jobbar stenhårt för att förbättra sig, de förstår vad jag kräver av dem.”
”Vår lovande start har skänkt självförtroende till spelarna, och för mig är det viktigast, men även till fansen och coachstaben som verkligen förtjänar det.”
”Derbyt var ännu en fantastisk seger, och för mig, som erfor alla känslor som matchen väcker för första gången, var det en fantastisk upplevelse.”
”Mitt mål är i första hand att ta den här klubben tillbaka till Europa, det är två år sedan AS Roma spelade där. De som känner mig vet att jag verkligen inte är den som saknar höga ambitioner, men det finns många bra lag i Italien så det blir en tuff uppgift, men vi ska göra vad vi kan.”
”Jag jobbar hårt för att lära mig italienska. I två månader har jag övat dagligen genom att tala italienska med mina kollegor. Jag kunde ungefär två ord när jag anlände till klubben men jag tycker att det är att visa respekt gentemot klubben, fansen och er journalister att snabbt försöka lära sig språket.”
”Spelarna i den här truppen är mycket hängivna och har en väldigt hög arbetsmoral. De åtar sig sina uppgifter utan att knota. Min filosofi gör att vi arbetar mycket med boll under träningarna, men spelarna tränar på egen hand både före och efter träningarna.”
”Francesco Totti är en legendar, och han fortsätter hela tiden att skriva nya kapitel i legenden om sig själv, det är det som är mest fantastiskt med honom och nu har han förlängt sitt kontrakt i ytterligare två år. Romatröjan är den enda han burit genom sin karriär och han är en spelare i yppersta världsklass. Han är inte en tjugoåring längre, men Francesco har inte missat en enda träning sedan jag anslöt till klubben. Han är i god fysisk form och kräver aldrig särbehandling. Han är mycket ödmjuk, som de största ofta är. För mig är han den bäste spelare jag någonsin coachat och en av de bästa fotbollsspelarna någonsin.”
Så beskriver alltså Rudi Garcia vår ikon. Sedan kan Lazioredaktionen tycka vad de vill.
