Det finns roligare torsdagskvällar. Nu längtar jag till sommaren!
En kylslagen torsdagskväll i nordvästra Belgien. Ett skadeskjutet Roma med knackig form mot den belgiska ligatvåan Gent. Förväntningarna inför var inte höga men visst, Roma kunde ta sig vidare. Nu väntar Sevilla i åttondelen, är det värt att satsa eller ska vi börja ladda för en Friedkin-sommar?
Det var ingen sprakande tillställning, ingen match att känna: ”Vilken väl utnyttjad torsdagskväll framför TV:n!”. Men Roma tog sig som sagt vidare.
Precis som i lejonparten av matcherna på den här sidan decenniet har jag ojat mig över hur hade detta sett ut med Zaniolo och Diawara på banan. Jag vill tro att vi hade haft ett helt annat driv i laget, ett driv likt spelet i höstas. Något som jag tyckte blev väldigt klart i just avsaknaden av Diawara var hur lätt belgarna kunde rinna genom mittfältet. Oj vad Roma är sårbara där och oj vad Roma behöver tillbaka Diawara!
Nu visade Mkhitaryan framfötterna igen och kunde läckert assistera till Kluiverts avgörande mål. Just Mkhitaryan verkar kunna ha en spännande vår framför sig, det har sett lovande ut på sistone. Det gäller också för Carles Perez som kommit in och tagit för sig, kanske inte igår just men han har trots allt varit ett viktigt hot framåt.
Summerar vi matchen så var gårdagskvällen synonym med Romas prestationer i årets Europa League, inte särskilt imponerande men vi har klamrat oss kvar i turneringen. Nu väntar Monchis Sevilla och ett vibrerande Estadio Ramón Sánchez Pizjuán.
En lott som vi visst kan klara oss att ta oss ur men sen då? Är Europa League det som Fonseca ska gå efter? Hur stor är chansen att gå hela vägen eller är jakten på Atalanta viktigare? Jag har inte svaret men det ska bli synnerligen intressant att se hur Fonseca väljer att rotera, för inte kan ett såhär skadebenäget Roma satsa på två fronter?
Till sommaren verkar det som att det kommer in nytt kapital in på Trigoria. Detta i form av ett ”Arrivederci” till Palotta och ett ”Ciao Ciao” till den stenrike Toyota-försäljaren Dan Friedkin. Förhoppningsvis innebär det en större satsning på att verkligen bli mer och mer av ett italienskt topplag. Baserat på det vi kunde skymta i den romerska höstssolen vill jag ändå se tålamod med Petrachi och Fonseca. Se till att överlev denna säsong på bästa sätt, sätt alla möjliga käppar i Lazios hjul, men låt sen nytt kapital gå in och göra nytta på riktigt. Säsongen 2019/2020 kanske jag inte är särskilt positiv till men det känns fortfarande spännande med vad som kan ske i sommar!
Till sist, på tal om jakten på Vice-Dzeko, visst verkar den där 20-årige Jonathan David intressant?
Friedkin, såg du?
